Västerbottens Fotbollsgala är en tillställning som sprider känslor till höger och vänster. Eldsjälar lyfts fram, talanger får medel för att fortsätta deras elitsatsningar och spelarna hyllas för deras insatser i både nutid och dåtid. Massvis med spelare, ledare, och tränare lyfts fram och alla ryms inte att hylla i tidningen. Därför får ni här en summering av vad undertecknad fick fram av pristagarna:
Arne Samuelsson – tilldelades hedersmedalj för sina 40 år i Vilhelmina IK.
– Jag har varit tränare i 23 år. Det var jobbigt och jag ställde ändå upp, något som gjort att jg suttit fast i föreningen i 40 år. Jag uppskattar att man hyllar inlandets fotboll då vi har det svårt att konkurrera med kustlandet.
Ludwig Bohlin, Mariehem SK – fick pris som Årets fair play-spelare.
– Min pappa är gammal handbollsspelare och de är ju rätt fula av sig, så han var inte så nöjd. Just därför vill jag tappa mamma för att hon lärt mig hyfs och pappa för att han körde mig till träningarna.
Kjell-Arne Kemi (mr. Sörfors – fick Tidningarnas pris
– Det känns overkligt. Det hör inte till vanligheterna det här inte. Det är sådant här som håller en ung.
Johanna Eliasson – fick Bengt O Gullefors Ungdomsstipendium.
– Jättekul är den spontana känslan. Jag kommer fortsätta satsa och hoppas nå a-landslaget, det är min stora dröm.
Nina Jakobsson – fick som första person ta emot Hanna Ljungbergs egna pris ”Hanna Ljungbergs fond”.
– Det var otroligt kul att få det av Hanna, hon har varit min stora idol och det här gör att man vill jobba ännu hårdare i sin satsning. Nu när Sunnanå åkte ner i division I tror jag att jag kommer få spela mer än jag hade fått i allsvenskan och nu får vi jobba stenhårt för att ta oss tillbaka.
Kenneth ”Kega Isaksson – fick pris som årets herrtränare.
– I början av säsongen, efter träningsmatcherna och inledningen tänkte jag för mig själv ”vad gör jag här?”. Men vi fick till spelet och jag har aldrig tidigare fått träna ett lag som har den här offensiva kvalitén. Vi började katastrofalt men fick till spelet och var bättre än någonsin när kraschen kom. Men vi tog oss samman trots att vi tappade några av våra absolut bästa spelare och gjorde en fantastisk höst som gjorde att vi klarade att ta steget. Det är nog rekordmagasinet att göra det efter kraschen, att föras tillsammans och nå vårt mål på det viset.
Caroline Jönsson – årets damspelare.
– Det känns lite speciellt att vinna det i år i och med att jag gjort en av mina sämre säsonger. Så kanske var det fel år att välja, men det var samtidigt en annorlunda säsong. Det har varit givande att se våra unga spelare utvecklas. Samtidigt så vill jag ge en passning till Umeå som idrottsstad. Umeå IK har skämt bort Umeåborna med SM-guld efter SM-guld och nu hoppas jag att staden ställer sig bakom och uppmuntrar laget. Vi vill starta en ny era i med UIK och för det krävs publik och sponsorer så vi kan få in några rutinerade namn att komplettera den unga och lovande trupp vi har i dag.
Hur känns det att se Malmö vinna SM-guld det året du flyttar till Umeå?
Jag är glad för Malmös skull. Det finns många där som jag spelat med nästan hela min karriär och jag önskar dem all lycka. De är värda guldet.
