Ett taktiskt dilemma

Mot IFK Luleå i måndags valde UFC-tränarna att återgå till 4-4-2 med ”Böni” och Mårtensson på topp. Den taktiken föll väl ut i första halvlek när Luleåspelarna lät gästerna promenera och ta en fika med bollen. I andra blev man desto mer pressade när IFK Luleå tryckte på mer.

Alternativet är 4-5-1 för Örjan och Stuart.

I denna blogg har jag under resans gång förordat 4-2-3-1-uppställning, vilket i grund och botten egentligen är samma sak som 4-5-1.

Jag ser två anledningar till att man borde använda sig av ett femmannamittfält och Mårtensson ensam på topp.

1) Med två ”sittande-mittfältare” i Sennström och Wennebro, förslagsvis, kan Erik Lundström, Johan Larsson och Adam Chennoufi lägga mer energi på offensiven.

2) Ingen av de andra anfallarna har tagit chansen när de fått den. Mårtensson kan dessutom spela i den krävande, ensamma anfallsrollen utan problem.

Som jag påpekat tidigare är det viktigt att ytterbackarna Hampus Wallgren och Joel Burström tar ännu mer ansvar framåt för att trycka upp sina kantmän så de ger understöd till anfallaren.

ooo

Min elva för morgondagens match mot Valsta Syrianska:

Sudar
Burström, Kvist, Löfgren, Wallgren
Sennström, Wennebro
Chennoufi, Lundström, Larsson
Mårtensson

Ska bli intressant att se vad Örjan och Stuart väljer.

2 kommentarer

  1. Hoppas Chennoufi får en ärlig chans och några matcher från start nu när han är skadefri. En skadefri och formstark Chennoufi är en av seriens absolut bästa spelare.

Lämna ett svar till Leffe Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *