Drömmen är inom räckhåll. Även om det inte är mycket som talar för det i dagsläget, så finns det en hel del som talar för att vi kommer få se en drömkvartsfinal i Umeå i vår. Dalenherrarna kommer med största sannolikhet inte möta City med tanke på konkurrenssituationen, men på damsidan finns det en hel del som talar för möjligheten att Iksu och Dalen kan mötas i kvartsfinal nästa år.
Men nog om det, vi ska inte spekulera – vi ska summera. Och att summera IBK Dalens höstsäsong kan egentligen göras med ett enda ord – succé. Sjätte bästa lag i landet och segrar mot Djurgården, Endre och Iksu. Nej, det är bara att lyfta på hatten och inse att den ökända Dalendimpen kommer utebli den här säsongen – och det roar nog många i Gammlia.
Sanningen är den att Urban Karlsson och Henrik Vilhelmsson har fått till ett försvarsspel likt herrarna där man dock bygger än mer på tilliten till sin målvakt. Och om vi stannar där för en sekund så går det ju bara inte att skriva om Dalen utan att nämna Malin Marklund. Självklart har laget ett bra försvarsspel, men flera av höstens matcher har Marklund vunnit på helt egen hand.
Glenn Hysén fick sex getingar i Expressen efter en VM-kvalmatch mot England i början på 90-talet – och efter Umeåderbyt i oktober snuddade Marklund på en sjunde stickande flygfä. Lägg dessutom till att hon – om innebandy.se:s statistik stämmer – leder räddningsprocenten i serien med fem procent över tvåan. Jannike Taflin är lovande, men hon har tyvärr inte skuggan av en chans om Marklund fortsätter som hon gjort. Det enda som skulle kunna hindra en femma i höstens betyg är plumpavslutningarna hon haft mot Täby och Huddinge – då även laget klappat ihop kollektivt i och för sig.
På backsidan kan man nästan jämföra den perfekta balansen i första backpar på både herr och damsidan. Emelie Nordlinder är mer en löpande back med teknik än Nilsberths tyngd, skott och passningsspel, men däremot är balansen på defensiv kontra offensiv, tämligen lika. Linnea Ivarsson går att jämföra lite med Mattias Wallgren, spelstilarna påminner en hel del, det är Ivarsson som styr och ställer bakåt för Dalen, där dominerar hon och spelar offensivt efter sin förmåga. Hon använder sitt hårda slagskott ofta och skippar dribblingsräder och soloprestationer – helt rätt. Katarina Bjuhr har annars spelat riktigt stabilt och är numera en etablerad elitserieback. Anna Asplund har lite nybörjarsynder för sig fortfarande, men hennes fysiska spel tillför en hel del.
Emmelie Folkesson och Jennifer Stenlund har varierat en hel del. Jennifer är ena gången riktigt bra medan hon en annan gång kan stöta bort sig som en spik i en gipsskiva. Godkänt får dem – inte mer.
På forwardssidan så imponerar Sandra Larssons målskytte och Isabell Larssons teknik. De båda parades ihop med Jennie Holmgren i början på säsongen och skapade en fruktad förstakedja med tyngd, kreativitet och produktionsförmåga. Men återkomsten av Linn Lundström efter hennes skada har gjort att laget fått en helt annan bredd. Lundström som förövrigt tillför en enorm pondus till laget, hon är rejäl i allt hon gör och en självklar kapten i laget som bidrar med så mycket mer än hennes spel.
Larsson har på senare tid gjort det bra med talangerna i form av vindsnabbe och terrierlöpande Julia Nordin och den smarta passningsspelaren Amanda Öhman – något som i sin tur gjort att tredjekedjan fått bättre bredd och Lina Örnberg kommer mer till sin rätt i en genomgående hårt arbetande kedja där det rullas en hel del. Ett stort plus även till Matilda Brusell som bitvis imponerat stort. Hon gör alltid sitt jobb, men spelmässigt kan hon bli jämnare. Veronica Arnqvist, eller Therse som hon av någon anledning fått heta ibland – inte för att syster heter det heller – går in och gör sitt jobb varje kväll, men har svårt att skapa målchanser på egen hand och bidrar mer med defensiv och karaktär än produktivitet.
Laget som helhet har gjort en markant förbättring från förgående år och man ser helt klart att det finns en tyligare idé och tanke bakom spelet. Enda minuset som man kan säga för laget i dagsläget är att man totalt saknar förmågan att föra matcher mot sämre lag.
Att skjuta över 40 skott mot mål och bara göra två mål i en match är helt enkelt för dåligt. Man måste träna mycket avslut i laget och skippa tänket att bara dumpa på mål för att göra det. Ska man lägga in bollen på mål måste det finnas trafik – och den trafik som finns där måste gå över lik för att få bollen i mål.
Laget är alltså sexa i Sverige just nu. Sett till vad laget presterat så här långt så är man faktiskt ett bättre lag än både Endré, Huddinge och Täby – som jagar närmast. Slutspelsplatsen bör man klara och väl där kan ju allt hända. Vi har ju sett hur laget fungerat mot bättre lag tidigare, och med en Marklund på vägghumör så kan allt gå då man i mina ögon har Sveriges bästa målvakt.
Spelarbetyg:
*****
Malin Marklund
****
Linnea Ivarsson, Isabell Larsson, Sandra Larsson
***
Emelie Nordlinder, Jennie Holmgren, Julia Nordin, Amanda Öhman, Lina Örnberg, Katarina Bjuhr, Matilda Brusell. Amanda Öhman, Linn Lundström.
**
Anna Asplund, Jannike Taflin, Emelie Nordlinder, Veronica Arnqvist, Emmelie Folkesson, Jennifer Stenlund, Matilda Lundgren, Malin Nordlinder,
Bedöms ej pga lite spel:
Anna Unneby, Linn Mikaelsson, Frida Johansson.
