Dalen tillbaka på vinnarspåret

Sitter nu helt själv i den stora arenan och blickar ut mot en tom hall. Jag ska snart, precis som alla andra, gå hem och få mig en välförtjänt middag.

Men först tänkte jag skriva av mig några rader om Dalens komfortabla seger mot AIK.

Det var med ett stort glädjerus man bänkade sig för att se den här matchen. Givetvis var jag på UFC innan och det är med stor glädje som vi på Innebandybloggen vill gratulera till Umeå FC:s plats i Superettan. STORT!

Men nu ska det ju faktiskt handla om innebandy…

Dalen är tillbaka på vinnarspåret efter förluster mot Tyresö och Storvreta. Och detta med besked. Detta var den klart bästa och mest stabila match som Dalen har gjort bland hemmamatcherna i år.

AIK såg oerhört uddlösa ut och inte var det mycket som gladde. Kim Nilsson spelade naivt och svårt, Lieback Asp såg ut som en vilsen rookie istället för en nybliven landslagsman, Zingmark fick knappt spela,  osv osv.

Den enda som egentligen kan kvittera ut godkänt är gamle Järfälla-liraren Sebastian Gafvelin som var ett ständigt hot mot Dalens försvar. Jag fick flashbacks från när Järfälla gästade Umeå City för några år sedan när den unge rightaren ständigt hotade från vänster. Men jag hade önskat mer från gästerna än att få flashbacks från en match mellan Umeå City och Järfälla…

Nåja, nog gnällt om den beiga insatsen från gästerna.

Det var ju faktiskt Dalen som var bra (ja, jag tycker det i alla fall).

Kul att Timmy Nyberg fick istid, och dessutom fick han måla.

Samuelsson var bra som vanligt.

3-1 målet var sagolikt vackert. Johan Alm sög ner AIK:s alldeles för tidiga långboll (tidig i den bemärkelsen att när man har bollen i sin ägo i slutet av en period brukar man vänta till typ 19.55 innan den långa bollen/skottet kommer mot mål men här kom istället en låååång boll på typ 19.48) och lirade sedan ut den till Alexander Bodén, som virkade in den till Ketil Kronberg som i sin tur, mycket vaket, lirade ut till Svahn som i en hiskla fart kunde trycka dit 3-1.

Detta på 19.55 alltså. Ett mål som är själva definitionen på ett psykologiskt viktigt mål.

Efter det kom AIK aldrig igen. Trots att de gick ner på två femmor blev det aldrig någon fart på maskineriet. Dalen gick förövrigt också ner på två kedjor och det var kul att se den mer tyngre sidan av laget.  Man längtar redan till slutspelet då den sociala verksamheten är över.

Fredrik Hörnkvist var förövrigt en gigant i målburen och överglänste landslagskeepern Patrik Jansson på andra sidan. ”Hörna” är ju dock ödmjukheten själv och tonade ner sin insats efter matchen.

– Det är väldigt enkelt att spela med det här försvaret framför sig, sa han, typ.

Jag frågade om han hade några tankar på landslaget, med tanke på hur bra det har gått den här säsongen.

– Njaa, jag kör bara på och sedan får vi se vad som händer, blev svaret.

I den här matchen höll han i alla fall landslagsklass. I den här säsongsinledningen har han hållit landslagsklass. Men frågan är om han kan fortsätta så här och vara så här bra då det verkligen, verkligen knyter ihop sig. Det är där det har brustit tidigare.

Nåja, nu ska jag faktiskt bege mig hemåt. En matig söndag är till ända. Vi noterar även så klart med glädje att City har vunnit sin första match i årets SSL.

MER OM DEN MATCHEN IMORGON HÄR PÅ BLOGGEN.

Tills dess säger jag som Härenstam i Jeopardy:

Välkommen in i spelet, Umeå City!

Välj förslagsvis kategorin: Behålla trenden 100 p, fortsätt täppa till bakåt 100 p, eller varför inte segerns sötma 100 p.

Sjukt dålig liknelse, jag vet, men jag är trött och hungrig.

Tack och bock!