Just nu är norrmannen bäst av alla

15 poäng på fyra matcher, 14 poäng på Dalens 20 senaste mål och 14 poäng de tre senaste matcherna. Siffrorna är många men konstateringen är ensam: Ketil Kronberg är JUST NU övermäktig alla andra. Rasmus Enström och Mika Kohonen är såklart bättre sett över hela säsongen men såhär långt in i slutspelet är det en norrman som varit absolut bäst – inget snack om saken.

Jag har just kommit hem och bytt skjorta, slips, kavaj mot shorts och t-shirt och släpper ut allt mentalt, alla intryck och alla reflektioner. Det här kommer att bli ett så sjukt höftat inlägg, men då får ni i alla fall lite tankar efter matchen.

Till att börja med IBK Dalen så var IBK Dalen det bättre laget i den här kvartsfinalserien och var värda att gå vidare. Caperiotäby får inte till det och kommer inte till fund med lösningar på Dalens mäktiga defensiv. Mattias Wallgren är en gigant där bak och ska ha mycket av avancemanget i kred. Fredrik Hörnkvist gör viktiga räddningar i matchen, men Daniel Ramsin gör en hel del bra han med.

Caperiotäby får det såklart svårt då Dalen har spelare som Svahn, Samuelsson, Kronberg, Wallgren, Nilsberth med flera som täcker skott frekvent. Men trots det, och trots det faktum att laget haft en hel del ”stolpe ut” i matchserien, så har Dalen varit klart bättre och gästerna för dagen har inte hittat nycklar att låsa upp Dalens täta defensiv.

Vi pratade mycket om det i sändningen att Täby får psykologiskt tunga mål i baken. När laget gjorde 1-3 och hoppet väcktes springer Jonas Thomson och sänker Mikael Karlsson så Dalen kan komma tre mot en. Oerhört tungt och då kändes det hela avgjort.

IBK Dalen är nu vidare till semifinal och det är bara att gratulera. Oerhört värmande att se en spelare som Danne Bron-Sundbom som kramar om sina motståndare efter förlusten. Även Jonas Thomsom visade stort hjärta då han kramade om Aleander Bodén, sin före detta lagkamrat i Grasshoppers, efter matchen. Oerhört sportsligt trots att det såklart var kolsvart och oerhört tråkiga scener de tvingades se efter slutsingnalen.

För IBK Dalen blev det såklart vilt firande. Jag, som bor i Umeå och bevakar laget så gott som dagligen vet vad det betyder för viljemän i klubben som Henrik Vilhelmsson, Hasse Andersson, Urban Karlsson, med flera, med flera. Och för spelarna. Robin Nilsberths ansiktsuttryck efter slutsignalen sa verkligen allt. Totalt förlösande känslor av euforisk glädje. Nu har laget klarat sig vidare till semifinal för första gången på sju år. Nu är det bara att invänta vilken motståndaren blir i semifinalen och se fram emot lagets kamp för ädlare valörer på medaljen.

Just nu svävar laget på moln med en förstafemma i storform. Liten flagg dock för att Alexander Bodén, Christian Hjort och Milan Tomasik – några av de som – inte riktigt kommer upp i toppform. Men det är svårt att alla ska vara i Ketil-form så numera får bli någon form av beskrivning på perfektion. Något som norrmannen just nu utstrålar, och det går inte sluta att förundras över det faktum att killen spelar utan en enda krona i ersättning. Det är bara så man blir varm i kroppen, förstå vad det säger till unga spelare som ser upp till innebandyproffsen! Där sätter jag punkt. God natt!