Izas genombrott och sola som skiner

En helg på World Challenge är nu till enda. Jag har positionerat mig på Arlanda för att summera helgen innan ett alldeles för sent flyg går mot Umeå. En helg med tre matcher för Sverige, men sex matcher för mig med direktsändningar långa timmar, goa gubbar och vårväder som gör att det tar emot att flyga norrut igen.

Spelmässigt har Sverige fullständigt krossat allt motstånd. 11-2 mot Tjeckien, 9-2 mot Schweiz och sedan avslutningsvis 6-1 mot Finland. Min summering av det hela är att Sveriges individuella skicklighet är alldeles för överlägsen för att det ens ska bli spännande. Det spelar nästan ingen roll om mer än halva laget spelar på 60-70 procent av sin förmåga och slår bort flera lätta passningar, Sverige reder ändå ut det hela.

Spelarmässigt är det en hel del intressanta spelare som visat klar förbättring från tidigare landssamlingar. Tvillingarna Kujala i Finland har varit riktigt bra och när det blev dags för mig att ta ut all star-team var det solklart att Elina Kujala skulle ha centerplatsen. Sedan stod det och valde mellan att ta ut Tjeckiens Eliska Krizova eller Louise Wickström i Sverige som imponerade stort under träningarna och även i sin debut under fredagen. Valet blev Wickström och sedan även Therese Karlsson, Iza Rydfjäll, Silvana Nötzli och Liisa Kokkonen.

Sveriges alla tre målvakter gjorde riktigt bra matcher, men Kokkonen var mest framträdande sett över hela turneringen och därför föll valet på henne.

Av Umeåspelarna så var Iza Rydfjäll klart bäst. Hon gjorde nog minst misstag i hela den svenska truppen och när man summerar hennes sju perioder under helgen så kan man konstatera att hon nog kan boka Euro Floorball Tour i höst om hon inte går och får storhetsvansinne under sommaren.

Cassandra Edberg var helt okej utan att briljera, Elin Tjärnström helt okej och Emelie Wibron stod för två svaga matcher mot Schweiz och Finland. Det kan tyckas att det inte finns något mellanläge med orden om Wibron. Antingen bra eller dålig, men hon är så pass bra att man begär mycket av henne. Sen ville jag se hennes formkurva stiga tack vare allstarmatchen på lördag.

Jenny Gustafsson är som vanligt bra defensivt och en gigant i sarghörnen. Förstår ärligt inte hur hon inte kan ta plats i Iksu. Det är för mig obegripligt, även om hennes form kanske inte varit den bästa i vår så är hon ändå alltid bra i landslaget.

Josefina Eiremo jubilerade med sin 50:e landskamp och var lysande under fredagen, bra idag söndag och Victoria Wikström gjorde en riktigt bra match under lördagen.

Curt Söderström är en grymt trevlig människa. Jag vill nästan dra parallellen till Skellefteå AIK:s tränare Anders Forsberg med Söderström. Han är genomtrevlig och en människa som alltid står med båda fötterna på jorden. Det känns som att han når fram till spelarna på ett bra sätt och inspirerar dem.

Nej, en härlig helg i Karlstad är över. Jag fick göra debut som expertkommentator under söndagens två matcher. Oerhört kul det med då man framför sina åsikter i tal istället för i text. Trots det trivs jag bättre som kommentator. Solen skiner i Karlstad och det känns trist att man snart ska se snö igen. Snälla säg att det bara försvunnit på dessa tre dagar jag varit borta.

Nu börjar vi i Umeå ladda för hela säsongens avslutning av säsongen på lördag med Allstarmatchen och Innebandygalan. Resterande nomineringar kommer att släppas under veckan och vi kommer dessutom att belysa silly season.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *