TGC till ettan trots allt

TGC misslyckades i kvalet mot Luleå. Men laget blev bästa tvåa av alla kvalande lag i hela Sverige. Tack vare det har klubben nu fått en andra chans att avancera till division I. Och den chansen tackade man ja till!

– Vi visste om att det var den här veckan beskedet skulle komma så vi hade ett möte i söndags där vi efter en hel del diskussioner kom fram till att vi skulle tacka ja om frågan kom, säger tränaren Johan Westerlind.

Under gårdagen kom förfrågan om att avancera till ”ettan” och för hans egen del var det slutgiltiga valet självklart.

– Jag sa att jag inte fortsätter om det blir spel i division II. Som helt ideell tränare är det sportsliga viktigast och att tacka nej till en sådan här möjlighet skulle inte rimma med det. Sedan måste vi såklart inse vad det innebär ekonomiskt och sportsligt att spela i en serie som division I, säger han.

För många utifrån som följt laget kanske inte division I rimmar klockrent med lagets jargong.

– Det kan jag förstå, men vi ska fortsätta med samma jargong som tidigare. Vi startade laget för att ha roligt i första hand och det ska vi hålla fast vid, säger han.

Men han erkänner samtidigt att det måste krävas skärpning på vissa plan för att äventyret ska bli längre än ett år.

– Vi måste höja själva innebandyn och bli seriösare där. Vi måste dessutom se till att värva in några spelare, annars riskerar det att bli respass direkt. Min förhoppning är att vi kan bli en unik krydda till division I som inte funnits där tidigare, säger Westerlind.

Just att värva spelare till TGC är inte som att värva spelare till vilket lag som helst. Westerlind trycker på vikten av att spelarna som värvas måste passa in i gruppen.

– Visst är det så, det sticker vi inte under stolen med. Vi kommer aldrig värva någon spelare bara för att den är bra utan vi är noga med att spelaren ska passa in i laget, säger han.

I takt med att han säger det dyker en liknelse upp i mitt huvud. TGC är lite utav innebandyns egna Athletic Bilbao. Det spanska laget, som just nu gör succé i Europa league, har bara baskier i laget – och den som provat vara Bilbao i FM vet hur frustrerande och svårt det är att värva spelare…

– Haha! Ja, du, det ligger något i den liknelsen absolut. Jag köper den. Vi kan ju t ex inte sticka under stolen med att vi har många gamla ”ersbodare” i laget, skrattar han.

När det gäller den befintliga truppen kommer i alla fall majoriteten av truppen att spela kvar.

– Vi har ett par frågetecken men så är det alltid. I snitt har det slutat 3-4 spelare varje år sedan vi startade. Ingen kommer i alla fall bli sparkad och ingen kommer nog sluta helt – det är snarare en fråga om att vissa kan vara med mer eller mindre. När det gäller nya spelare har vi inget konkret än så länge men vi får se vad som händer, säger han. 

 

Nilsberth får äntligen debutera i blågult


Först Therese ”Mini” Andersson och nu Robin Nilsberth. Framgångarna för Iksu och IBK Dalen har betalat av sig och när Mattias Samuelsson nu lämnat återbud till EFT i Schweiz har Jan-Erik Vaara tagit in IBK Dalens back, Robin Nilsberth.

– Det känns såklart jättekul. Det är blir såklart speciellt när någon tackar nej på grund av skada, men oerhört roligt för mig, säger Nilsberth som får sällskap av sin tränare i IBK Dalen då Ulf Hallstensson rycker in i landslaget då Isac Carlsson tackat nej av familjeskäl.

Vad tror du är anledningen till att du får chansen?

– Jag och Ulf har haft mycket samtal under säsongen och han har berättat vad jag måste förbättra och det tycker jag att jag har tagit till mig på ett bra sätt. Sedan att jag har hållit en bra nivå i slutspelet gör att det känns som att jag får chansen när jag ligger bra till formmässigt, säger Nilsberth.

Det är väldigt mycket snack om din framtid, hur går tankarna?

– Jag hade tänkt ta ett beslut i veckan, men nu skjuter jag på det en vecka då det här kom med i bilden. Det är ju bra för alla parter om man bestämmer sig så snabbt som möjligt. Jag ska sätta mig ner med flickvännen och jämföra plus och minus, men hur som helst kommer nog nästa säsong att bli rolig hur som helst.

Bloggen avslöjar: Mini uttagen i landslaget


Therese ”Mini” Andersson har blivit uttagen till landslaget. Skelleftetjejen som för ett drygt år sedan skadade sig och missade resten av fjolårssäsongen, men som återvände och i lördags var en av målskyttarna i SM-finalen mot Kais Mora har blivit uttagen efter det att Amanda Larsson tackat nej till spel i helgens World Challenge som avgörs i Karlstad.

– Man tror nästan inte att det är sant. Jag glider omkring på moln av hur roligt allting är just nu med SM-guldet och nu det här. Nej, man tror nästan inte att det är sant, säger ”Mini”.

När fick du beskedet?
– Curt Söderström ringde igår och frågade om jag kunde komma loss och jag tackade såklart ja. Det är tråkigt för henne som måste tacka nej, men för mig är det såklart jätteroligt, säger Andersson som har 1 landskamp i bagaget sedan tidigare.

Vad betyder de här framgångarna inför nästa säsong?

– Det är klart att det vore knäppt att sluta när det flyter på såhär. Men jag ska träffa Niklas (Ekblom) här om någon vecka och då får vi se vad som händer, men det har aldrig varit så roligt med innebandy som det är just nu.


Lindbergs kommentar:

Mini har gjort en bra säsong i Iksu och återvänt från skadan på ett bra sätt. Hennes arbetsmoral, löpstyrka och förmåga att sprida energi till både sig själv och laget är så gott som oöverträffad i Sverige. Hennes inställning är helt fenomenal och det är en tjej som firar sina mål som att det vore ett avgörande SM-finalmål varje gång. Det är få man unnar det här så mycket som ”Mini” och det är såklart en klasspelare med mängder av rutin av stora matcher och minst sagt användbar i landslaget. Iksu får därmed hela åtta spelare till samlingen (Mini, Cassi, Mackan, Iza, Wibron, Eiremo, Vickan, Tjärnström) och det är såklart häpnadsväckande, men samtidigt vann laget SM-final – med 7-1 (!)-

Lindbergs nästa back presenteras

Näste spelare till Allstarmatchen blir:
Foto: Mats Ragnarsson
Emil Johansson, Umeå City är klar för spel i Lindbergs lag i allstarmatchen. Johansson fyller på en mycket starkt backuppsättning som redan består av Cassandra Edberg, Emelie Wibron, Robin Nilsberth och ytterligare två namn som presenteras i dagarna.

När jag kontaktade Johansson om att delta i matchen så blev svaret:

– Ja, för fan. Det är klart jag är med. Det lär ju bli hur kul som helst.

Det blev ingen ”intervju” i ordets rätta bemärkelse utan med ett snack om hans framtid där det pratades om alternativen, Umeå City och framtiden. Just nu är mycket oklart och jag har ju sagt mitt i frågan. Det återstår nu bara att se vart den tekniske och otroligt talangfulle backen/centern kommer att spela kommande säsong.

Lindbergs kommentar:

Det känns såklart grymt bra att ha en så spelskicklig och offensiv back i mitt lag. Emil kan ju även användas som center och det tilltalade mig då jag kommer vara hård med hur mycket show mina spelare bjuder på i matchen. Det är lite prestera-eller-aldrig-mer-spela-tänk i mitt lag, så det är bra att ha många olika kvalitéer i spelarna. Jag ser Johansson som en perfekt pusselbit i mitt lagbygge och han kommer att passa väl in i mitt lag.

Tidigare presenterade spelare:
Johan Samuelsson
Erik Nilsson
Erik Forsgren
Julia Nordin
Emelie Wibron
Cassandra Edberg
Robin Nilsberth
Adam Larsson
David Rundblad

Säsongen är långt ifrån över…

SM-finalhelgen är över och nu börjar det inte vara länge kvar innan vi ska avsluta säsongen – i alla fall i Umeå – med en Allstarmatch och en Innebandygala där vi på Innebandybloggen nu skickat in våra nomineringar och nu ska bara vinnarna utses. Förutom den magiska helgen så åker jag och en hel drös Umeåspelare till Karlstad eller Schweiz, jag åker till Värmlandsskogarna, för World Challenge. Och ni kommer såklart att få rapporter på hur det går för tjejerna där och kollega Nurmi åker till Schweiz.

I dagarna kommer mycket att handla om Allstarmatchen och Innebandygalan där vi kommer börja släppa nomineringarna här på bloggen och även summera lagen som vi nu växlar upp i presentationen av. Jag kommer bland annat att presentera minst ett namn idag.

På nyhetssidan så kommer vi såklart återkomma med vad som händer i Umeålagen. Både Iksu, IBK Dalen – dam och herr – men även Iksu, Team Thorengruppen och Sandåkern ska ha in nya spelare. Vi kommer såklart att bevaka och rapportera om det. Förutom det ska det summeras säsonger. Vi ska betygsätta spelare, kritisera och hylla och analysera. Så säsongen här på bloggen är definitivt inte över.

Korta nyheter med Umeårelevans:

* Ulf Hallstensson hoppar in i herrlandslaget för att ersätta Isac Carlsson som tackat nej på grund av familjeskäl. Hallstensson återförenas med Jan-Erik Vaara.

* RIG-målvakten Amanda Hills pappa: Mikael Hill, har skrivit på som ny tränare i Mullsjö. Hill var förra säsongen i Lockerud.

”Walle” om torsken & framtiden

IBK DALENS LANDSLAGSSTJÄRNA MATTIAS WALLGREN OM FINALFÖRLUSTEN, FRAMTIDEN, OCH ALLSTAR-MATCHEN SOM HAN NU ÄR OFFICIELLT KLAR FÖR. 

Som reporter är det en rätt unik känsla att gå ner i spelargången och få direktkontakt med spelarna efter den här typen av matcher.
Efter Iksu-matchen var det lättjobbat. Efter ett guld är man liksom rätt sugen på att bli intervjuad. Tvärtom blir det efter att nyss ha förlorat en final.

Den förste jag mötte var Mattias ”Walle” Wallgren som kom och gick med tunga kliv och nedsänkt huvud.Sedan fortsatte det bara. Vi intervjuade nästan halva laget. Mycket av det materialet hamnade sedan i tidningen men långt ifrån allt. Därför tänkte jag nu försöka fylla på under kvällen med lite mer citat både från Iksu och Dalen.

– Jag tycker vi börjar matchen bra. Första halvan för vi spelet och efter två perioder var vi svenska mästare. Sedan blir vi lite bekväma, spelar längs sargerna, och blir allmänt passiva, analyserar Wallgren.

– När de sedan gör två tidiga mål klev vi framåt och då visade de klass genom att spela runt bollen och göra det svårt för oss, fortsätter han.

Ett av försöken att vända på trenden igen var att flytta upp ”Walle” som forward bredvid Alexander Bodén och Jonas Svahn. Vi var några på läktarplats som blev förvånade över detta, men huvudpersonen själv tog det hela med ro.

– Jag har ju gjort det några gånger under säsongen. Nu på slutet har vi tränat en del på det för att ha något att röra om med. Tanken var att vi skulle gå in och vinna boll så att första femman kunde komma in med bollen. Nu lyckades vi inte så jättebra med det – men vi var ju tvungna att prova någonting, säger han.

Trots den bittra förlusten svarar han optimistiskt kring vad man kan ta med sig från en sådan här upplevelse.

– Det är otroligt nyttigt för samtliga inblandade. Det är bara några få i truppen som varit i liknande situationer tidigare. Några har landslagsrutin också men det här är inte samma sak. Vi fick alla viktiga erfarenheter att ta med oss, säger Wallgren.

Han passar även på att hylla den tillresta klacken.

– Jag är otroligt glad och stolt över alla som gjorde resan hit. De ska ha all cred i världen för att de gjorde den långa resan för att stötta oss, säger han.

Hur länge det tar att slicka dessa bistra sår vet han av naturliga skäl inte. Ingen i Dalen har ju varit med om att förlora en final tidigare.

– Vi får vara rejält besvikna ett tag men samtidigt måste vi redan nu känna stolthet över det vi har gjort. Många spelare kommer nog se tillbaka på det här som en av höjdpunkterna i karriären – åtminstone hittills i karriären, säger han.

Det stora orosmolnet som ligger över IBK Dalen just nu är hur det ska bli med alla kontraktslösa spelare. Robin Nilsberth, Johan Samuelsson och Jonas Svahn – för att nämna tre – är en oerhört viktig trio och alla har nu utgående kontrakt samtidigt som de ryktesvägen förknippas med andra klubbar.

– Visst är det några frågetecken. Vi får se vad som händer. Jag hoppas givetvis att alla vill spela kvar. För jag vet att vi kommer ha otroligt stora chanser även nästa år om vi får bygga vidare på det vi har. Då har vi dessutom rutinen från den här typen av matcher, säger Wallgren.

***

Som en rätt stor parentes till finalförlusten tog jag i dag upp frågan om Wallgren ville medverka för mitt lag i Allstar-matchen. Det kändes direkt okänsligt att ställa en sådan fråga där i spelargången, så jag lät den vila…

– Självklart är jag med! Det finns nog ingenting jag hellre vill än att tysta Lars, så det ska bli riktigt trevligt, säger Wallgren (och det sa han alltså inte direkt efter matchen utan det var vid ett annat intervjutillfälle!)

Kul för mig och mitt lag att få in en riktigt bra och landslagsmeriterad back. Dessutom tror jag verkligen på orden om att han vill tysta Lars. ”Walle” kommer ha en strålande inställning i matchen – det är jag helt säker på!

Lagen börjar arta sig och vi kommer att intensifiera presentationen av lagen här under veckans gång.

Sportens egna helg är slut

Den historiska helgen i Malmö är slut. Lika slut är jag själv och många andra som var där och bevakade festen. Just nu sitter jag på en nattbuss på väg hem till mitt kära Umeå. Så går det när man bestämmer sig för sent för att åka. Alla flygbiljetter var nämligen slut…

Men oavsett hur sliten jag kommer vara imorgon klockan åtta, då vardagen börjar igen, så kommer jag inte ångra en endaste sekund att jag var på plats.

Inför helgen skrev jag ett kritiskt inlägg om att finalen ska fortsätta i Malmö. Efter att ha varit där kan jag väl minska lite grann på kritiken men inte allt. Arenan är nämligen fullständigt magisk. Otroligt fräsch och mäktig. Synd bara att det var förhållandevis lite folk. Det är trots allt en av de viktigaste faktorerna. Om man väl ska ha en endaste arenamatch får man faktiskt se till att varje stol är fylld…

**

Väl på efterfesten kändes det typ som att halva stället kom från Umeå. Men så var det givetvis inte. Kul att flera för mig okända människor kom fram och hyllade bloggen. Det värmde faktiskt mycket! Dessutom fick man ju därmed känna på lite kändisskap. ”Du är han på Innebandybloggen, va?!” Snart kanske jag går på en röd matta bredvid storheter som Blondinbella och Kenza. Tänk, vilken dröm…

Skämt åsido. Helgen var som sagt väldigt trevlig och det var kul för en Umeå-patriot som mig själv att få se två lag från Umeå i finalen.
Iksu tog hem guldet väldigt komfortabelt tack vare magiskt försvarsspel och smart anfallsspel. Dalen var sedan nära att följa upp med ett guld och efter Johan Alms (Johan Arm, som Aftonbladet skojade till det i och med att skottet gick via Svahns arm) mål till 2-0 trodde jag verkligen att det var Dalens dag. Men firma Stenberg/Öhman ville annat och vände på steken via individuella prestationer. Öhman är verkligen en vinnare som gillar att kliva fram när det ska avgöras.

I morgondagens (dagens/måndagens) VF kommer ni kunna läsa väldigt mycket från finalerna. Jag och Jocke Bålfors har gjort rätt för oss. Vissa av intervjuerna vi gjorde fick ingen/inte så stor plats till papperstidningen så jag tänkte fylla på lite på bloggen eftersom.

I övrigt kommer veckan att bjuda på intensifiering av laguttagningen till Allstar-matchen. Den börjar ju närma sig med stormsteg. Dessutom ska vi försöka bevaka Silly-season.

Det återstår med andra ord mycket att skriva om här på bloggen trots att säsongen egentligen är slut.

Guldet gled ur händerna

Sitter nu och blickar ut över Malmö Arena som håller på att tömmas på allt som har med innebandy att göra. Dagen har varit minst sagt intensiv, och stämningen i den magiskt fina arenan var riktigt hög under hela dagen.

Efter första matchen fick man prata med jublande glada spelare. Iksu-spelare. Efter andra finalen var det tvärtom. Besvikelsen i Dalen-spelarnas ögon går inte att ta miste på. De har verkligen gjort allt som står i deras makt för att ta det där historiska guldet.

Efter första perioden hade Dalen guldet i sin händer. Andreas Carlbom satte 1-0, och kort därpå sköt Johan Alm in 2-0 via Jonas Svahn. Det var ett sådant där mål som fick en att tänka:

”Det här är IBK Dalens dag”.

Den tanken förstärktes när Henrik Stenberg drällde med bollen. Ermling pressade fast, Alexander Bodén tog över den lösa bollen – och sist på bollen var kanonkulan Jonas Svahn. 3-1 var ett faktum.

På något vänster lyckas sedan Jesper Berggren reducera. Skottet gick igenom två Dalen-spelare och över axeln på ”Hörna”.

När Henrik Stenberg sedan kvitterade till 3-3 via en slumpartad situation var den där tanken   – ”Det här är IBK Dalens dag” – som bortblåst. När Hannes Öhman, den dittills osynlige, sedan gjorde ett riktigt kalasmål till 4-3 dryga minuten efter – ja, då var den där tanken definitivt bortblåst.

Samme Öhman gjorde dessutom 5-3 efter ett ovanligt Johan Samuelsson-slarv och då var saken klar. Storvreta säkrade därmed sitt tredje raka guld – en sanslöst bra bedrift!

***

Väl nere i omklädningsrummet var stämningen såklart dämpad. Men vissa av spelarna kunde redan nu se tillbaka på säsongen med stolthet. ALLA kommer att kunna göra det inom några dagar.

IBK Dalen har gjort en fantastisk bedrift som har tagit sig till finalen. Väldigt få trodde det inför säsongen, INGEN i hela världen trodde det efter den bleka höstsäsongen, och väldigt få trodde det när slutspelet väl skulle börja.

Innebandy-Sverige har fått upp ögonen för klubben på allvar. Dalen är att räkna med i fortsättningen. Tidigare har väldigt många alltid förknippat laget med höga ambitioner och tidiga uttåg ur slutspelen – nu får många tänka om. Detta var t ex Henrik Stenberg inne på när jag pratade med honom efter matchen – även om Uppsalalagets storstjärna var noga med att poängtera att de var och är det bättre laget.

***

För den som saknar citat här på bloggen av matchen kan jag säga att vi under dagen har gjort hur många intervjuer som helst till papperstidningen på måndag. Jag rekommenderar verkligen redan nu att ni ser till att läsa den/köpa den/ta del av den.
Det kommer stå väldigt mycket matnyttigt om både guldet och silvret.

Även på vår webb – www.folkbladet.nu – finns väldigt mycket intervjuer och spelarnas åsikter. Vi hänvisar till den för att ta del av spelarnas åsikter.

Avslutningsvis kan man summera den här dagen som helt fantastisk. Det är riktigt stort att vi har haft två Umeå-lag representerade i Malmö. Iksus fans hejade på Dalen och Dalens fans höll på Iksu. Innebandy-Umeå var förenade på ett unikt och historiskt sätt.

Detta datum – 21 april – kommer dessutom förbli unikt och historiskt. Detta är den enskilt största händelsen i vår stads innebandyhistoria.  Iksu tog sitt fjärde guld och Dalen var nära ett historiskt guld. Båda prestationerna förtjänar att hyllas!

Innebandybloggen är stolta över att få bevaka ett så starkt innebandynäste som Umeå faktiskt är!

Iksus maktdemonstration imponerade

Nu är båda SM-finalerna avverkade och siktet börjar snart ställas in på ”mobilspel” som jag lovat att kalla det. Men innan dess tänkte jag ge min bild av Iksus match, Jacke kommer senare i afton/i kväll att delge sina tankar kring Dalenmatchen.

Iksu kom ut och spelade ett imponerande försvarsspel som laget satt till punkt och pricka. Förutom det hade Malin Marklund verkligen bestämt sig för SM-guld och det här blev dagen då Iksu klev tillbaka högst upp på den där innebandytronen som laget faktiskt förtjänat i och med sju finaler de senaste åtta säsongerna och dessutom fyra SM-guld.

Spelarkritik så gör samtliga matcher en kanonmatch. Iza Rydfjäll var riktigt bra defensivt och Sara Wilhelmsson spelade tufft och rejält. Susanne Ekblom spelade som en kapten ska göra och ska ha stor kred för hennes slutspel. Hon gör i år ett lika bra slutspel som Namita Andersson gjorde i fjol.

Emelie Wibron berättade igår om hennes dröm att göra mål i en SM-final och idag gjorde hon två. Framåt var Victoria Wikström en gigant. Hon stod för flera bra assist och viktiga poäng.

Martina Söderqvist skadade sig på uppvärmningen och spelade knappt i matchen. Cassandra Edberg fyllde på och gjorde det bra. Frida Norström visade finalnerver, men det släppte nog då hon fick göra ett finalmål. Therese ”Mini” Andersson fick kanske göra det snyggaste då hon rundade Fredriksson och la in den. Den glädjen är nog svår att beskriva med ord, men ni kan se den suddigt här nedan.

Efter matchen firade Iksu ordentligt och hade en egen ramsa på fem bokstäver som inte passar sig i det här forumet, men fira gjorde laget – och det lär nog bli mer under kvällen om jag misstänker rätt för tjejerna.

Niklas Ekblom ska såklart ha en stor eloge för sitt arbete i lagbygget och kring laget, men även alla spelare, ledare och viktiga personer runt laget kan idag sträcka ordentligt på ryggen.

Men det finns en spelare som ska hyllas extra mycket, som i mångt och mycket vinner matchen för Iksu. Malin ”Mackan” Marklund var magisk i matchen och spelade med en pondus och bestämdhet som var underbar att se. Marklunds medverkan i matchen var alltså osäker fram till igår kväll och hon spelade trots att läkarna avrådde henne från det då hon vid en smäll mot huvudet faktiskt till och med kunde få men av det hela. En hjältesaga får man nästan säga.

Något annat jag vill hylla var tränarnas beslut att låta de spelarna som satt på bänken att spela på slutet. Oerhört fin gest som betyder mycket för dem – låta de spelarna känna sig som en större del av segern och att de fick känna på att spela en SM-final och dessutom vinna.

Innebandybloggen säger ett stort grattis till Iksu för guldet och ännu mer tankar om detta under morgondagen. Kolla in videointervjuerna på Expressen och Innebandy.se om ni vill se mer om matchen och kommentarer efteråt.

Här till exempel!