Det går inte att blunda för faktum. Dalen har tappat tre landslagsspelare och en oerhört vass tränare.
Den som får ta stora skulden för detta på diverse sociala medier är av naturliga skäl sportchefen Urban Karlsson.
Men hur mycket kan Urban Karlsson egentligen kritiseras för?
Kritiken har varit ganska extrem och bara riktad åt det negativa hållet. Det är väldigt enkelt att falla in i en våg av kritik och jag kan känna att jag själv har gjort det.
Nu tänkte jag göra raka motsatsen, och se hur mycket jag kan försvara Karlsson, för att se var jag slutligen landar.
Förhoppningsvis kan detta även få er läsare att tänka till en extra gång kring Karlssons arbete som sportchef i Dalen.
***
Några frågor…
1. Kan han rå för att Granlo går upp i SSL? Svar: Nej (han har ju snarare satt käppar i hjulen genom att värva det bästa som klubben producerat fram).
2. Är Granlos intåg i SSL den enskilt största anledningen att Nilsberth och Samuelsson lämnar? Svar: Ja, definitivt.
3. Har Nilsberth och Samuelsson under en längre tid, säg åtminstone 1-2 år, vetat om att Granlo varit på väg upp i SSL? Svar: Ja, definitivt.
4. Var det då lätt för Urban att signa långtidskontrakt med duon? Svar: Nej.
Det jag vill ha sagt med dessa fyra frågeställningar är att det troligen hade varit svårt även för den mest perfekta av sportchefer att förhindra det som precis har hänt.
Det är solklart och fullt förståeligt att duon har haft en dröm att spela i SSL med Granlo.
Då får man ju samtidigt som man drömmer se till att vara vaksam över när den möjligheten kan dyka upp. Båda visste garanterat om att Granlo var rejält på G upp i eliten och då ser man till att inte binda upp sig för länge på annan ort.
Det många glömmer i sammanhanget är också vilken fantastisk värvning Johan Samuelsson var i första läget. Det är svårt att värva spelare utifrån till Umeå och dessa externa värvningar stannar oftast eller aldrig för evigt. Speciellt inte yngre förmågor.
Nu stannade Johan i fyra år och det får man ändå se som fullt godkänt.
Robin Nilsberth räknar jag inte som värvning på samma sätt då det var RIG som lockade honom till Umeå.
***
Men Jonas Svahn då? Ja, kring honom kan jag köpa (åtminstone delar av) kritiken mot Urban Karlsson. Svahn kunde man förmodligen ha låst upp med ett kontrakt (som sträckte sig minst över nästa säsong) vid ett tidigare skede. Redan under debutsäsongen visade han vilken stjärna han år. Efter den säsongen kunde Dalen ha erbjudit honom ett saftigt flerårskontrakt. Han hade verkligen varit perfekt som center i första kedjan och arvtagare till Samuelsson nästa år. Men det är lätt att vara efterklok…
Och även i detta fall hade Urban geografiska skäl att kämpa mot. Svahn flyttade upp hit för att ta chansen att spela i SSL. Den chansen har han minst sagt tagit. Nu är han en fullfjädrad SSL-spelare som nosar på en landslagsplats. Han är med andra ord inte lika beroende av Dalen längre och kan därför vända hem till tryggheten i Dalarna med glädje.
Även här kan man dock komma ihåg och konstatera att det är en riktigt, riktigt bra värvning av Urban i första läget. Han kom från Moras skogar helt oprövad, gjorde succé, och har nu fått landslagsdebutera.
***
Sist men inte minst – Ulf Hallstensson. Nu lämnar även han efter bara ett år i klubben.
Oavsett vad som sägs utåt i denna fråga så tror jag personligen att Ulf lämnar på grund av det som hänt med de tre som är berörda ovan i det här inlägget.
Om Dalen hade haft kvar samma lag tror jag att han hade kört på ett år till minst. Det är klart att han tappar suget när tre av de bästa spelarna lämnar. Det rimmar nog inte riktigt med hans ambitioner…
Nåväl. Det här inlägget blev lite flummigt men jag ville bara ge en lite mer nyanserad bild av det som har hänt.
Många gånger, inte bara när det gäller just den här frågan, är det alldeles för lätt att bara haka på en kritisk våg och häva ur sig åsikter utan att egentligen tänka efter. Jag kom på mig själv med att göra just detta och ville därför skriva detta inlägg för att visa en annan sida av det berömda myntet.
Summa summarum:
Kritik mot att Samuelsson och Nilsberth har lämnat är mycket tveksam i min bok.
Det är yttre faktorer som spelar in och dessa är svåra/omöjliga att motverka och påverka som sportchef.
Kritiken mot att Svahn lämnar kan jag däremot köpa. Där hade gått att göra desto mer även om det fanns yttre faktorer inblandat även här.
Ulf Hallstensson. Ja, gick det inte att skriva ett längre kontrakt så gick det inte. Nu blev det som det blev med truppen och då lämnade även Ulf. Yttre faktorer, med sambo och trygghet i Boden, vägdes in även här.
Mina nattliga tankar stannar här för stunden. Känner på mig att det kan komma att bli mer åsikter i den här frågan en annan gång.