Hur mycket kan Urban göra?

Det går inte att blunda för faktum. Dalen har tappat tre landslagsspelare och en oerhört vass tränare.

Den som får ta stora skulden för detta på diverse sociala medier är av naturliga skäl sportchefen Urban Karlsson. 

Men hur mycket kan Urban Karlsson egentligen kritiseras för?

Kritiken har varit ganska extrem och bara riktad åt det negativa hållet. Det är väldigt enkelt att falla in i en våg av kritik och jag kan känna att jag själv har gjort det.
Nu tänkte jag göra raka motsatsen, och se hur mycket jag kan försvara Karlsson, för att se var jag slutligen landar.
Förhoppningsvis kan detta även få er läsare att tänka till en extra gång kring Karlssons arbete som sportchef i Dalen.

***

Några frågor…

1. Kan han rå för att Granlo går upp i SSL? Svar: Nej (han har ju snarare satt käppar i hjulen genom att värva det bästa som klubben producerat fram).

2. Är Granlos intåg i SSL den enskilt största anledningen att Nilsberth och Samuelsson lämnar? Svar: Ja, definitivt.

3. Har Nilsberth och Samuelsson under en längre tid, säg åtminstone 1-2 år, vetat om att Granlo varit på väg upp i SSL? Svar: Ja, definitivt.

4. Var det då lätt för Urban att signa långtidskontrakt med duon? Svar: Nej.

Det jag vill ha sagt med dessa fyra frågeställningar är att det troligen hade varit svårt även för den mest perfekta av sportchefer att förhindra det som precis har hänt.

Det är solklart och fullt förståeligt att duon har haft en dröm att spela i SSL med Granlo.
Då får man ju samtidigt som man drömmer se till att vara vaksam över när den möjligheten kan dyka upp. Båda visste garanterat om att Granlo var rejält på G upp i eliten och då ser man till att inte binda upp sig för länge på annan ort.

Det många glömmer i sammanhanget är också vilken fantastisk värvning Johan Samuelsson var i första läget. Det är svårt att värva spelare utifrån till Umeå och dessa externa värvningar stannar oftast eller aldrig för evigt. Speciellt inte yngre förmågor.
Nu stannade Johan i fyra år och det får man ändå se som fullt godkänt.
Robin Nilsberth räknar jag inte som värvning på samma sätt då det var RIG som lockade honom till Umeå.

***

Men Jonas Svahn då? Ja, kring honom kan jag köpa (åtminstone delar av) kritiken mot Urban Karlsson. Svahn kunde man förmodligen ha låst upp med ett kontrakt (som sträckte sig minst över nästa säsong) vid ett tidigare skede. Redan under debutsäsongen visade han vilken stjärna han år. Efter den säsongen kunde Dalen ha erbjudit honom ett saftigt flerårskontrakt. Han hade verkligen varit perfekt som center i första kedjan och arvtagare till Samuelsson nästa år. Men det är lätt att vara efterklok…

Och även i detta fall hade Urban geografiska skäl att kämpa mot. Svahn flyttade upp hit för att ta chansen att spela i SSL. Den chansen har han minst sagt tagit. Nu är han en fullfjädrad SSL-spelare som nosar på en landslagsplats. Han är med andra ord inte lika beroende av Dalen längre och kan därför vända hem till tryggheten i Dalarna med glädje.

Även här kan man dock komma ihåg och konstatera att det är en riktigt, riktigt bra värvning av Urban i första läget. Han kom från Moras skogar helt oprövad, gjorde succé, och har nu fått landslagsdebutera.

***

Sist men inte minst – Ulf Hallstensson. Nu lämnar även han efter bara ett år i klubben.

Oavsett vad som sägs utåt i denna fråga så tror jag personligen att Ulf lämnar på grund av det som hänt med de tre som är berörda ovan i det här inlägget.

Om Dalen hade haft kvar samma lag tror jag att han hade kört på ett år till minst. Det är klart att han tappar suget när tre av de bästa spelarna lämnar. Det rimmar nog inte riktigt med hans ambitioner…

Nåväl. Det här inlägget blev lite flummigt men jag ville bara ge en lite mer nyanserad bild av det som har hänt.

Många gånger, inte bara när det gäller just den här frågan, är det alldeles för lätt att bara haka på en kritisk våg och häva ur sig åsikter utan att egentligen tänka efter. Jag kom på mig själv med att göra just detta och ville därför skriva detta inlägg för att visa en annan sida av det berömda myntet.

Summa summarum:

Kritik mot att Samuelsson och Nilsberth har lämnat är mycket tveksam i min bok.
Det är yttre faktorer som spelar in och dessa är svåra/omöjliga att motverka och påverka som sportchef.

Kritiken mot att Svahn lämnar kan jag däremot köpa. Där hade gått att göra desto mer även om det fanns yttre faktorer inblandat även här.

Ulf Hallstensson. Ja, gick det inte att skriva ett längre kontrakt så gick det inte. Nu blev det som det blev med truppen och då lämnade även Ulf. Yttre faktorer, med sambo och trygghet i Boden, vägdes in även här.

Mina nattliga tankar stannar här för stunden. Känner på mig att det kan komma att bli mer åsikter i den här frågan en annan gång.

 

 

7 kommentarer

  1. Jag tycker ändå ubbe måste göra det bättre, nästan PINSAMT att se detta speciellt nu när city åkte ut, i dagsläget tror jag faktiskt de slår dalen…….

    Blir det inte en förbättring snart så lovar jag att det inte blir slutspel eller någon publikfest vilket motstånd det än bjuds på. Då ser jag personligen hellre något av stadens allsvenskalag vinna enkelt än att tex se dalen förlora hemma mot mullsjö, vilket tyvärr kommer vara vardagsmat nästa sässe!

  2. Jakob: Det är så klart så att man alltid måste försöka vara nyanserad i kritik, enögd kritik är aldrig bra. Och jag menar att du allt för lättvindigt viftar bort den här senaste kritiken mot sportchef Karlsson. Det är ingen hemlighet att IBK Dalen sedan många år haft ambitionen att vara Sveriges bästa lag (och kanske till och med världens) och då rimmar det illa med förlust av tre tongivande spelare och en av Sveriges mest meriterande tränare.

    Så kritiken är då befogad, från antingen ett eller annat håll. Möjligen är det så att sportchef Karlsson INTE kunnat göra något åt detta att man förlorar (hittills) tre tongivande spelare och en tränare, men då måste man vara realist inom klubben och sänka ambitionsnivån till en nivå som klubben faktiskt KAN nå. Eller så behåller man samma ambitionsnivå som man har, att bli bäst, och då kan man inte se förlusten av dessa tre spelare samt tränare annat än ett rejält misslyckande. Och misslyckande kritiseras alltid, och ska alltid kritiseras.

    Jag personligen tycker inte att ALLT ska falla på sportchef Karlsson och dennes axlar, detta är något som hela IBK Dalen måste ta på sig. Kanske skulle man också välta omkull föreningen och skaka lite och skaffa sig en ny ordförande och en ny sportchef. Detta kanske väcker liv i andra som arbetar i föreningen och detta kanske också väcker liv runt om i landet och andra klubbar. Att hålla sig fast i ”det gamla” är inte bra om det inte skapas en vinnarkultur. När jag påpekat detta för vänner så säger många av dem: Titta på Färjestad, dom har samma personer hela tiden och har haft så sedan stenåldern! Men det är en väsentlig skillnad mellan IBK Dalen och Färjestads BK och det stavas Vinnare.

    Nu finns det säkert många som tycker att man borde ge sportchef Karlsson och ordförande Bergström chansen att bygga en vinnarkultur, men saken är ju den att detta har man försökt i över ett decennium. I över tio år har dessa två herrar försökt skapa en vinnarkultur i föreningen och misslyckats. Man må ha flyttat bort vissa personer i styrelser, kansli m.m., men på de mest konkreta positionerna, ordförande och sportchef, så händer inget och varför är det så?

    Skulle det bli ett bättre IBK Dalen om det var en annan ordförande och en annan sportchef? Svaret på den frågan vet vi inte, av förklarliga skäl, för ingen av oss är spåmän/gummor, men när man misslyckas med att skapa en vinnare, så måste man ställa sig frågan om någon annan kan göra det bättre och denna fråga ställs allt för sällan i IBK Dalen. Det känns som om det är stagnation, det känns som om att IBK Dalen inte vill lyckas. Missförstå mig inte, jag är inte någon förespråkare att man ska sparka tränare m.m. för att man misslyckas en gång, men IBK Dalen har inte lyckats en gång än och detta under väldigt lång tid och då är det dags för andra att stiga fram, det är dags för något nytt, skapa om, vält omkull och kom ut som nytt. Då kanske ambitionen nås.

  3. Klart att det är ett misslyckande om man tappar tre landslagsspelare och en huvudtränare efter en säsong när man gjort sin bästa prestation i klubbens historia, den som säger något annat ljuger

    Jag hävdar fortfarande att det inte bara var hemlängtan som drog dessa herrar till sina hemstäder även om den förklaringen är enkel. Till exempel kunde man i VK läsa att Hallstensson inte alls uteslutit SSL nästa säsong och då hamnar han definitivt inte i Boden om han inte ska pendla minst 60 mil till Sundsvall

    Nä Dalen, korten på bordet. Vad var det som gjorde att dessa killar lämnade?

    Pengar? Inga jobb utanför innebandyn? Osämja i klubben?

    Jag vill veta sanningen

    • För mig är det fortfarande solklart att det är Granlos uppgång i eliten som är den enskilt största anledningen, om inte den enda anledningen, att herrarna väljer att flytta hem.

      En faktor som är omöjlig för IBK Dalen att förhindra/påverka.

  4. Det är troligt att Granlos avancemang påverkat Robin och Johan. Men vad ligger bakom Hallstenssons flytt och Walles intresse för andra klubbar? Det är det som stör mig mest. För mig borde en klubb som nyss tagit SM silver vara väldigt attraktiv. Det är bara en stor besvikelse att se nyckelperson efter nyckelperson försvinna utan att nyförvärv av samma kaliber presenteras

  5. Jag håller med föregående och jag skulle gärna höra Ulf Hallstenson syn på saken. Jag tror Ubbe får vara kvar som sportchef, vad tror du

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *