IBK Dalen har skrivit ett treårskontrakt med den 21-årige centern Pontus Gustafsson från Visby.

Gustafsson var uppe i Umeå i helgen för att provträna och få ett intryck av staden.

– Jag fick ett jättebra intryck av klubben och staden, säger Gustafsson.

En klassisk kommentar när man skriver på för en ny klubb, får man lov att säga…

Sportchefen Urban Karlsson är nöjd med sitt tillskott.

– Vi får en stor center med bra blick för spelet, en framtidskille. Det känns kanonbra, säger han.

Gustafsson kom till Visby från Torshälla inför den förra säsongen. Väl i Visby blev det 18 poäng på 19 matcher.

***

När det gäller Mattias Wallgren är läget fortfarande oförändrat. Dalen har tackat nej till två bud från Warberg.

– Vi för en diskussion, så är det. Som alltid i sådana här förhandlingar tycker vi att det kostar för mycket medan de tycker att det kostar för lite. I dagsläget är vi en bit ifrån varandra, säger Warbergs sportchef Jonas Klavberg.
– Vi får se hur långt vi kan gå. Det kan hända saker i veckan på den fronten, fortsätter han.

För några dagarna sedan skrev jag om den tråkiga nyheten att IBK Ersbodas herrlag lägger ner. Därmed finns inget herrlag från Ersboda längre då även Ersboda SK har lagt ner.

I dag gjorde jag en längre intervju med Mathias ”Mattis” Mattsson, en av eldsjälarna i förra årets trupp, om hans syn på saken.

– Utifrån de förutsättningarna vi hade så fanns det inget att jobba med. Först och främst lades en massa krut på att Ersboda SK skulle överleva, och när det föll kändes det som att luften gick ur, säger han, och fortsätter:

– Det är skittråkigt för alla parter. Ingen önskar att det skulle bli så här, men man måste vara realistiskt också. Förra säsongen hade vi 23 spelare då vi började och i slutet kunde vi vara åtta spelare som dök upp på matcherna, säger han.

Mattsson under finalen i Student-VM i maj 2010. Sverige vann med 3-2 och sista målet gjordes av just Mathias Mattsson,
FOTO: Per A Adsten

Men trots allt det negativa som har hänt så kom samtalet att handla mycket om framtiden. En framtid som ”Mattis” ser ljust på.

– Föreningen ska absolut resa sig igen. Jag ser det här som en paus på max ett år. Redan nu ska det börja planeras inför nästnästa säsong, säger han.

De senaste åren har Ersbodas ekonomi varit på dekis och det har krävts mycket engagemang och energi från förhållandevis få personer för att hålla allting flytande.
Nu när det till slut har fallit en gång så gäller det att se över verksamheten och inte göra om samma misstag igen vid en nystart.

– Folk har fått kämpa stenhårt för att få det att överleva. Det kan leda till att man tappar intresse och ork. Förhoppningsvis kan föreningen komma tillbaka nästa år med väldigt många fler engagerade som kommer med nya krafter in i det hela. Med 95 % garanti så kommer det bli något som är bättre än som det har varit de senaste åren, säger Mattsson

***

Personligen blev jag glad över beskedet att föreningen inte ser det här som att lägga sig ner och dö totalt – utan snarare som en paus i verksamheten med förhoppningen att resa sig med nya krafter. I vilken form föreningen ska återuppstå ska nu tänkas igenom noggrant.

– En nyckel tror jag är att bygga majoriteten av laget på spelare från Ersboda som har hjärtat för det och kan sluta upp till 100 %. På så sätt får man en stabil grund att stå på och en trygg miljö för alla duktiga juniorer. Ett samarbete i någon form med t ex TGC, eller något annat lag för den delen, känns också som en god idé så länge det gynnar båda lagen, säger han.

Under åren som har gått har Ersboda ofta setts som en plantskola. Väldigt många av spelarna i stadens elitlag har fostrats helt i Ersboda SK, eller åtminstone gått via Ersboda SK.
Samtidigt som klubben har varit en bra plantskola har de sportsliga målsättningarna varit höga. Bara för ett par år sedan spelade Ersboda SK:s herrlag i Division I (nuvarande Allsvenskan), och damlaget höll också till i ettan.

Plantskola, som sagt… På bilden syns Albin Andersson, Fredric Edholm och Johan Andersson. Samtliga spelar nu i Umeå City. Detta är bara tre av väldigt många exempel på spelare som fostrats helt i Ersboda SK eller gått via Ersboda vidare till eliten.
Albin och Fredrik startade karriären i Obbola IK.
FOTO: Lars Lindberg.

Även i fotboll har Ersboda varit en framgångsrik plantskola. Här ses Umeå FC:s nuvarande lagkapten Erik Lundström i den röda tröjan. Erik startade karriären sin karriär i IFK Umeå, men det tog fart på allvar i ESK.
FOTO: VF

– Föreningen har bevisligen levererat bra spelare till elitklubbarna i staden under en längre tid. Nu kanske det gäller att fokusera ännu mer på att vara en plantskola och inte försöka ta kampen rent sportsligt med Dalen, City, Thorengruppen och Sandåkern, säger Mattsson.

***

Nu när IBK Ersboda lagt ner så kommer Mattsson att spela för TGC. Jag passade på att fråga lite kort om det äventyret också.

– Jag hade spelat kvar i IBK om det hade gått, men det känns väldigt kul att spela med ett lag där man är polare med alla. Det blir kul att testa på ettan också. Vi har en härlig utmaning framför oss, säger han.

Någon gemensam målsättning för laget har inte utstakats ännu, men hans personliga målsättning är hög.

– Om man är realistisk så finns det inte en chans att vi ska kunna åka ut med den trupp vi har. Jag hoppas att många i laget håller med mig om att vi borde ha som mål att ligga på övre halvan. Truppen var stark redan ifjol och alla värvningar som gjorts nu känns grymt bra, så jag ser verkligen fram emot säsongen, säger Mattsson.

Signaturen ”Fredrik” kom med ett tillägg i form av en kommentar till det jag diskuterade om tidigare:

Kommer det någonsin komma med en spelare från Allsvenskan i innebandyns landslag? Hur bra måste man i så fall vara?

Eftersom kommentaren var så bra och bjöd på en så mycket bättre liknelse än min så förtjänar den att publiceras på bloggen.

”Fredrik” skriver:

Håller med dig. Gustafsson (Bengt-Åke) vågade som förbundskapten ta ut en kille som valde att kliva av NHL för att komma närmare mamma och för att låta barnen gå i svensk skola. Killen valde att spela i ett lag som inte ens spelade i elitserien, för att i alla fall spela lite. Han är nog ensam skyldig till att laget senare gick upp till elitserien…
När Sverige tog os-guld i hockey 2006 blev killen utnämnd till turneringens bäste back… Han heter för övrigt Kenny Jönsson och har hockeyhistoriens rödaste krigaransikte…
Alltså: om Carlbom är tillräckligt bra ska han spela i landslaget. Vore korkat att göra på annat sätt…

Just sayin’…

Dags att fullborda min VM-trupp. Forwards är det som har saknats hittills, men inte längre. Dessa forwards hade jag tagit ut:

Rasmus Enström, Falun.
Alexander Galante Carlström, Falun.
Kim Nilsson, AIK.
Andreas Carlbom, Thorengruppen.
Henrik Stenberg, Storvreta.
Johan Andersson, Jönköping.
Alexander Rudd, Falun.
Magnus Svensson, Warberg.

Rasmus Enström är skadad i den nuvarande truppen och ersatt av Daniel Calebsson. Jag utgår ifrån att det bytet går raka vägen tillbaka när Enström är frisk igen, och därför fuskar jag lite genom att ta ut honom redan nu. Enström är givetvis given om han bara är i gott slag rent fysiskt. Tyvärr verkar han, trots skadebekymmer, ha matchats lite väl hårt under fjolåret och det får han lida för nu.
Förhoppningsvis är det ingen större fara på lång sikt med Sveriges mest lysande forwardsstjärna.

Radarpolaren Alexander Galante Carlström är även han given i mitt landslag. Han ska givetvis matchas med Enström. De två har onekligen hittat vägar i offensiven trots att det är lite avigt med två rightare som ytterpar.

Den nygifte Kim Nilsson blir bara bättre och bättre. Dominerade totalt i Bern och blir förhoppningsvis en ledande spelare för Sverige i VM. Kim är minst lika given i allas landslag som de två ovanstående.

Sedan kommer vi till ett namn som tyvärr aldrig skulle tas ut i en VM-trupp och det är Thorengruppens Andreas Carlbom. Han visade under sitt inhopp i Dalen att han helt klart är en av Sveriges bästa vänsterforwards och han blir bara ännu bättre med bättre spelare runt omkring sig. Väldigt kvick i både tanke och handling. Grymt bra direktskott – oavsett om passen kommer perfekt, i luften, två meter bakom eller två meter framför. Dessutom en riktigt härlig glädjespridare.
Landslaget visade nyligen intresse för hans tjänster men krävde då att han skulle satsa mer på innebandyn. För mig är det en lite luddigt. Är det på ett mentalt plan han ska satsa mer?
Han är ju fortfarande riktigt bra på att spela innebandy, och han har en fysik som definitivt håller.

Det skulle vara intressant var gränsen går för att landslaget skulle svikta på den policyn – eller vad man nu ska kalla det.

Man kan fråga sig hur bra man måste vara för att komma med i landslaget om man går ner en division?

Nog skulle Rasmus Enström ha kommit med även om han beslöt sig för att spela i Allsvenskan?
Och visst skulle Zlatan komma med i fotbollslandslaget även om han lirade i Värnamo?

Ren klass på spelaren i fråga borde väl övervinna de flesta andra variablerna så som klubbtillhörighet och hur mycket man ”satsar på innebandyn” (förutsatt att man har god fysik)?

Nåväl. Det är en hopplös diskussion att föra för det skulle ändå aldrig förändras.
Fast någonstans väntar jag fortfarande på dagen när en allsvensk spelare tar plats i innebandyns landslag.
Kimmo Eskelinen borde ha varit den förste när han representerade Visby.

***

Vi går vidare.

Henrik Stenberg är även han lika given som Enström, Carlström och Nilsson.
Riktigt skicklig spelare som är ett ständigt orosmoln för motståndarna runt kassen. Har trots sin unga ålder hunnit spela många stora matcher och fått med sig en vinnarmentalitet som förhoppningsvis smittar av sig på övriga laget.

Med risk för att låta tjatig är Johan Anderson även han tokgiven. En bättre sniper finns inte och den spetskompetensen lär behövas när det blir tighta matcher. Personligen tycker jag att det är väldigt kul att han är tillbaka på den högsta nivån.

En som inte känns lika given är Alexander Rudd. Han har ju väldigt begränsad erfarenhet av landslagsspel. Dessutom skadade han sig bara efter några byten vid landslagsdebuten. Men om han fortsätter på den inslagna vägen så är det inget snack om att han ska med till VM. Rudd var en av SSL:s bästa spelare i slutet av förra säsongen.

Magnus Svensson var inte med i den nuvarande truppen men i min trupp har han en plats. För mig är han Sveriges egen Miroslav Klose. En spelare som älskar den här typen av matcher. Har dessutom ett fantastiskt facit när det kommer till att avgöra stora matcher. Landslagsledningen kommer att inse under säsongen att han ska vara med i VM.

***

Det blev en del förändringar även här alltså. Förändringen med Andreas Carlbom är ju på gränsen till påhittad. Det kommer aldrig ske, tyvärr…

Men Pixbos Patrik Malmström har jag också strukit trots att jag ofta blev imponerad av hans klass under slutspelsmatcherna mot Dalen. Kanske blir han som får ersätta Carlbom när jag ändå inte kan få min vilja igenom.

Sedan är en annan skillnad att jag har Rasmus Sundstedt som back och inte som forward. I övrigt tänker jag rätt lika med landslagsledningen när det kommer till forwards.

**

Min slutgiltiga VM-trupp, om man får drömma lite, blir alltså:

Målvakter:
Patrik Jansson, AIK.
Benjamin Löfdahl, Tyresö/Trollbäcken.

Backar:
Rasmus Sundstedt, Storvreta IBK.
Anton Karlsson, Linköping.
Mattias Samuelsson, Storvreta.
Martin Östholm, Pixbo.
Mattias Wallgren, Dalen.
Kimmo Eskelinen, Warberg.
Robin Nilsberth, Granlo.
Eric Björk, Falun.

Centrar:
Johan Samuelsson, IBK Dalen.
Linus Nordgren, Helsingborg.
Martin Emanuelsson, Warberg.
Jonas Svahn, Falun.

Forwards:
Rasmus Enström, Falun.
Alexander Galante Carlström, Falun.
Kim Nilsson, AIK.
Andreas Carlbom, Thorengruppen.
Henrik Stenberg, Storvreta.
Johan Andersson, Jönköping.
Alexander Rudd, Falun.
Magnus Svensson, Warberg.

Inspirerad av den riktiga landslagsuttagningen publicerar jag min trupp successivt.

I går skrev jag vilka målvakter och backar jag hade valt. Det gav följande resultat:

Mv:
Patrik Jansson, AIK
Benjamin Löfdahl, TT.

Backar:
Rasmus Sundstedt, Storvreta IBK
Anton Karlsson, Linköping
Mattias Samuelsson, Storvreta
Martin Östholm, Pixbo
Mattias Wallgren, Dalen
Kimmo Eskelinen, Warberg.
Robin Nilsberth, Granlo.
Eric Björk, Falun.

(För motivering kring valen måste hela inlägget läsas och det kan man göra HÄR. )

***

Nu har turen kommit till centrar:

Mina fyra centrar hade blivit:

Johan Samuelsson, IBK Dalen.
Linus Nordgren, Helsingborg.
Martin Emanuelsson, Warberg.
Jonas Svahn, Falun.

Johan Samuelsson är enligt mig och många, om inte alla andra, Sveriges bästa center. Han kan redan nu känna sig bombsäker på en VM-plats.

Sedan har ni som läser den här bloggen noggrant märkt att Linus Nordgren är en favorit för mig. Han är given i mitt landslag. Min motivation till det är lite bakvänd och ironisk – och den kan läsas i det här inlägget: ”Titta Linus, du gör fel!”

Att ta ut Martin Emanuelsson redan nu är givetvis en chansning modellen jumbostor.
Jag är medveten om att den uttagningen är naiv och egentligen omöjlig (just nu i alla fall) och mest byggd på önsketänkande från min sida.
Men om han bara kommer i närheten av den form han hade innan alla skador så är han given i mitt landslag. Jag tycker att han var Sveriges bästa center där ett tag.

När det gäller Jonas Svahn så skrev jag tidigare att det var lika ologiskt att peta honom nu som det var att ta ut honom i första läget.
Som förbundskapten hade jag älskat att få jobba med en sådan spännande spelare som fortfarande känns lite grann som en oslipad diamant.
Han sitter inne på en helt otrolig speed – och i alla uttalanden om hur Sverige vill spela så snackas det mycket om speed och ett rappt passningsspel. Där är Svahn, i högform, grymt nyttig och på gränsen till ostoppbar.
Jag hoppas bara att han får en tillräckligt stor roll i Falun. Risken är att han hamnar i skymundan av alla andra stora namn där. I Dalen hade han trots allt en framträdande roll trots att Johan Samuelsson hela tiden låg framför honom i rangordningen.

***

Jag har alltså petat 3 av 4 uttagna centrar och de som fick tacka för sig i mitt landslag är Karl Johan Nilsson, Rikard Eriksson och Joel Kanebjörk. Måste väl motivera det lite kort också känner jag…

K-J Nilsson – En tidigare favorit för mig som enligt mig fått tråkigare och tråkigare spelstil. Nu handlar det mest om att fälla ut rumpan och täcka boll.
Därmed inte sagt att han är dålig. Han kommer säkert vara väldigt nyttig för AIK i alla aspekter. Men i min centeruppsättning har jag valt att tänka mer på framtiden med undantag för Emanuelsson – som likt KJ haft stora skadebekymmer de senaste åren…

Rikard Eriksson – Riktigt bra center som man fick följa på nära håll under åren på RIG i Umeå. Bra på det mesta. Allround. Men han känns inte som en av fyra VM-centrar för mig. Men om det skulle visa sig att t ex Emanuelsson inte alls kommer upp i den klass han hade innan skadorna så hade Rikard varit nummer ett på reservlistan för mig…

Joel Kanebjörk – En defensiv gigant. Inget snack om den saken. Men enligt mig måste det hända mer offensivt för att man ska ta plats i landslaget (och JA – jag vet att han gjorde typ 23 poäng mot Australien i förra VM).
Mitt landslag skulle spela tokoffensivt och då passar han inte in.

***

Nu har vi kommit ett steg närmare min kompletta VM-trupp. Nu återstår bara forwards…

Det har snackats en längre tid om att IBK Ersbodas herrar lägger ner sitt herrlag.
Nu är detta en bitter sanning – även om jag inte sett någon officiell information om detta.

Orsaken är inte bara en utan tre:

1. Det saknas spelare. Inte minst målvakter…
2. Det saknas tränare.
3. Det saknas organisation runt laget.

Oerhört tråkigt att det läggs ner ännu ett seniorlag inom Ersboda SK/IBK Ersboda.

På bara ett antal år har A-lagen inom fotboll och innebandy, damer såväl som herrar, lagts ner (fotbollslagen lever vidare fast i helt andra former).
Ett tragiskt facit.

När det gäller innebandyn står föreningen kvar med endast ett representationslag och det är IBK Ersbodas damer.

I och med detta kommer länets division II bara innehålla elva lag då även Vildmännen lagt ner sin verksamhet.
Division III består av endast sju lag och att göra det till en sexlagsserie genom att flytta upp något lag blir knappast aktuellt.

Mer om detta inom kort.

Många har i vanlig ordning reagerat på den svenska landslagsuttagningen. Däribland jag själv. Det man ska ha klart för sig är att det knappast är enkelt att plocka ut ett landslag. Och det skulle aldrig någonsin gå att ta ut ett lag som ingen reagerade på. Men det är ju samtidigt det som är lite charmigt…

Hursomhelst. Eftersom jag själv har kritiserat landslagsuttagningen rätt hårt, främst det faktum att Linus Nordgren inte är med, så tänkte jag i alla fall vara man nog att försöka ta ut en egen VM-trupp

Jag erkänner redan på förhand att det finns gott om möjligheter att kritisera även mitt landslag, men jag ska motivera så gott jag kan hur jag hade tänkt om jag var förbundskapten:

Målvakter:
Patrik Jansson, AIK.
Benjamin Löfdahl, Tyresö/Trollbäcken.

Kommentar:
Ingen ifrågasätter nog Jansson som förstemålvakt. Han är förvisso inte särskilt dominant i seriespelet, men när det kommer till de stora matcherna så tänder han till några nivåer till. Den energi han sitter inne på sprids också till övriga laget.
Gällande Benjamin Löfdahl så var han fantastiskt tät de matcher jag såg honom i fjol.
Jag tycker att bra insatser i SSL ska vara den enskilt största anledningen att man kommer med i landslaget, och därför tar jag med honom trots att han inte har några ”gamla meriter” (!!) att leva på.

Backar:
Rasmus Sundstedt, Storvreta IBK.
Anton Karlsson, Linköping.
Mattias Samuelsson, Storvreta.
Martin Östholm, Pixbo.
Mattias Wallgren, Dalen.
Kimmo Eskelinen, Warberg.
Robin Nilsberth, Granlo.
Eric Björk, Falun.

Kommentar: Har alltså petat Jesper Berggren, Henrik Qvist, och Johannes Larsson.

Det som känns mest är att peta Henrik Qvist. Men jag har ju knappt sett honom spela de senaste åren… Då är det svårt att plocka ut honom – om man inte gör som nuvarande landslagsledning och väger in gamla meriter.
Han var nämligen min absoluta favoritback för några år sedan så det är långt ifrån omöjligt att jag ändrar mig några omgångar in i SSL…

Men om Qvist skulle komma med hade jag varit tvungen att peta Anton Karlsson.
En ung kille, född -91, som lovordas enormt för sin defensiv samtidigt som han gör 20 poäng framåt i SSL förra året. Oerhört imponerande.
Hans egenskaper ligger helt i linje med vad jag egentligen mest av allt vill – få in nya, spännande, unga spelare i landslaget!

Jesper Berggren blev jag väldigt imponerad av i SM-finalen och han är en back som har presterat på hög nivå under en lång tid. All respekt för det – men jag valde andra kort helt enkelt.

Johannes Larsson har uppenbarligen imponerat stort i Falun – men då främst i mer offensiva led än som back. Just därför tycker jag att det är märkligt att han är med som back från första början. Och just därför är han väldigt långt ifrån att komma med som back i mitt landslag.

Jag har alltså lyft in Kimmo Eskelinen och Robin Nilsberth och även dragit ner Rasmus Sundstedt som back.

Kimmo kommer med i mitt landslag! Hör och häpna. Innan ni avhyvlar mig så vill jag lägga in att han är en personlig favorit för mig. En sådan måste man ju få ta ut.

Dessutom tror jag mycket på Warberg i allmänhet och Kimmo i synnerhet i år. Jag tror att han kommer att vara tillbaka i gammalt gott slag den här säsongen. Mycket möjligt att jag får äta upp detta – men det vore samtidigt coolt om jag har rätt. Det är väl det där man kallar att sticka ut hakan…

Kimmo har ju väldigt fina offensiva kvaliteter. Jag vill se ett Sverige (nu låter jag som en politiker) som spelar en spelande innebandy. En offensiv, frejdig, innebandy. Då passar Kimmos spetskompetens i form av passningar och skott in ypperligt. Han är dessutom ett alternativ i powerplay – där han förvisso har skaplig konkurrens från t ex skarpskytten Martin Östholm. 

Samma motivering kan man  i princip Ctrl+c Ctrl+v (man klipper ut och klistrar in) på Robin Nilsberth.
Som Umeå-bo har man fått följa och se Robin en längre tid och därför är man väl kanske lite färgad. Men han har helt klart bra offensiva egenskaper som skulle göra gott för landslaget. När Dalens offensiv gick som sämst i höstas var det oftast Robin Nilsberth som luckrade upp och stack ut med mål och öppnande passningar.
Han ledde backarnas poängliga ett tag.
I defensiven borde han kunna vara mer dominant med tanke på den kroppshyddan han besitter, men det är saker som kan slipas på bara han får chansen. Han skulle även behöva en växel till i farten under fötterna – då tror jag att han hade varit uttagen även av Vaara.

Som jag skrev tidigare skulle jag även vilja ha en rightare i varje backpar. Mina erfarenheter av att spela själv är att det gynnar hela femman enormt mycket om båda backarna kan hota in med tunga skott från backplats.
Det gynnar dessutom uppspelsfasen att ha en av varje klubbfattning i backparet.
Så jag lägger rätt stor vikt i just klubbfattningen när jag plockar ut mitt personliga landslag. Åtminstone när det står och väger mellan två spelare.
Det kan säkert tyckas löjligt – men jag står fast vid det.

Och om man ska man ha tre rightare på backplats, vilket jag alltså ville ha, så ser jag inga andra namn just nu än Eric Björk, Rasmus Sundstedt och Robin Nilsberth.

Det är uppenbarligen en position där det skulle behövas fler namn som är med och konkurrerar. Det kändes ju positivt då Kevin Lieback Asp kom fram från ingenstans i fjol men han försvann lika snabbt. Kanske kan han repa sig?

Min trupp hittills är alltså: (alla med en * bredvid anser jag vara helt givna i allas landslag, ödmjuk som jag är…)

Mv:
Patrik Jansson, AIK*
Benjamin Löfdahl, TT.

Backar:
Rasmus Sundstedt, Storvreta IBK*
Anton Karlsson, Linköping*
Mattias Samuelsson, Storvreta*
Martin Östholm, Pixbo*
Mattias Wallgren, Dalen
Kimmo Eskelinen, Warberg.
Robin Nilsberth, Granlo.
Eric Björk, Falun.

Nu vart det här så långt, så jag gör som innebandy.se och suger på karamellen lite. Centrar och forwards kommer i ett annat inlägg.

Räkna med att Linus Nordgren är med…

Är du innebandyspelare och drömmer om att komma med i landslaget? Se till att Du INTE gör som Helsingsborgs stjärna Linus Nordgren:

1. Du ska inte heta Linus. Testa något mer klassiskt istället. Något mer gammalmodigt (just som center verkar det vara gångbart med kunganamn).

2. Du ska inte bara vara 23 år gammal. Se till att ha lite rutin!

3. Du ska inte vara en ledande spelare i ditt klubblag.

4. Du ska inte göra klart över 1/p per SSL-match de senaste fyra åren:

2011-12 – 21 m 37 poäng (21+16)
10-11 – 26 m 54 poäng (23+31)
9-10 – 26 m 30 poäng (14+16)
8-9 .- 20 m 26 poäng (14+12)
Totalt: 93 matcher och 147 poäng (72+75)

5. Gör mindre poäng!

6. Du ska inte vara snabb, teknisk och spelskicklig.

7. Du ska vara bättre defensivt än offensivt.

8.. Du ska bo någon annanstans. Förslagsvis i den kungliga hufvudstaden.

9. Se till att bli skadad. Missa gärna en hel säsong. Operationer har visat sig vara gynnsamt. När du sedan är tillbaka har Du ökat dina odds att komma med.

Linus Nordgren gör helt enkelt nio mycket dyrbara misstag och där har vi den logiska förklaringen till varför han inte är med i landslaget.

Nu är Sveriges åtta forwards presenterade. Rasmus Enström, vanligtvis tokgiven, är skadad. In i hans ställe (?) kommer Daniel Calebsson – en f.d. gigant inom svensk innebandy.

Rudd är uttagen som forward. Kul för min Allstar-lirare. Sundstedt är uttagen som forward men borde spela back enligt mig då Sveriges vänsterbackar helt enkelt håller för låg klass.

Den som ryker när Enström är tillbaka lär vara någon av Calebsson och Malmström. De övriga sex känns mer eller mindre givna (men en till FW-plats öppnas ju om Sundstedt flyttas ner).

Noterbart är att en spelare som Magnus Svensson inte är uttagen. Bara en spelare från Warberg kom med (Rikard Eriksson). Det lär bli ändring på det framöver nu när det blåser betydligt mer vindar i seglen för storklubben.

Linus Nordgren är inte heller uttagen. Obegripligt om du frågar mig.

Alexander Galante Carlström, IBF Falun
”Har stor arbetskapacitet, byter ofta position, gör sig spelbar och jobbar hårt för laget. Att han dessutom har målsinne och är en bra passningsläggare gör inte saken sämre.”

Kim Nilsson, AIK
”Jag tyckte att han var väldigt fräsch under Bern-turneringen. Överraskande bra med tanke på att han inte spelade slutspelet. Kim gjorde bort motståndarna rejält, de liksom jag var inte heller beredda på att han skulle vara så bra. Nu väntar större utmaningar, det är läge för honom att ta steget att bli dominant under VM också.”

Rasmus Sundstedt, Storvreta IBK
”Han var pigg i april trots en tuff vår och att han hade varit skadad. Det har varit mycket kring övergången men nu kan han koncentrera sig på innebandyn. Alla vet om hans höga nivå, han tillhör topparna i Sverige.”

Johan Anderson, Jönköpings IK
”En klasspelare på många sätt och den nivån har han visat väldigt länge. Han sprätter upp bollar under varje träning och är ett fantastiskt alternativ för oss i offensiven, också i powerplay.”

Alexander Rudd, IBF Falun
”Åkte på hjärnskakning i sin landslagsdebut men på de träningstillfällen vi hade såg vi tillräckligt för att han ska vara med igen. Vi är väldigt nyfikna på honom. Han har ett stort spel i sig. Bra kvalité som bollhållare och även avig och lurig.”

Henrik Stenberg, Storvreta IBK
”Jag tyckte att han var pigg och bra i Bern trots precis avslutat slutspel. Han har även haft skador och sjukdomar men klarade ändå att hålla en bra nivå. Han regerade faktiskt i sättet han spelade på.”

Patrik Malmström, Pixbo Wallenstam IBK
”Bern-turneringens överraskning. Han var jättebra i Pixbo sista halvan av serien men jag hade inte trott att han skulle kunna ta med sig så mycket därifrån till sin landslagsdebut. Han var definitivt en av de vassaste i vårt anfallsblock. Han körde liksom bara på och nådde upp till sin normala prestationsförmåga.”

Daniel Calebsson, Pixbo Wallenstam IBK
”Rivig spelare som är tillbaka på riktigt från knäskadan – han har hela tiden strävat efter att komma tillbaka till landslaget. Är tung och lurig i sitt passningsspel, vet var målet är och vad som krävs vinna matcher.”

Källa: Innebandy.se

Vid förra landslagssamlingen fick Robin Nilsberth, numera Granlo BK, äntligen debutera efter många års spekulationer.

Men nu är Storvreta-stjärnan Mattias Samuelsson, som Robin ersatte, tillbaka i fullt slag och då är den förstnämnde givetvis given.

Den fullständiga backsidan, som förbundskaptenen kallar ”lagets starkaste lagdel”, lyder så här:

Jesper Berggren, Storvreta IBK
”Gör ett väldigt stabilt intryck och är väldigt bra hos oss. Han är erfaren trots sin ringa ålder och blommade verkligen ut och var riktigt bra under slutspelet i våras.”

Anton Karlsson, Linköping IBK
”På många sätt en otrolig spelare med en hög lägsta nivå. Han ses i första hand som defensiv, där är han extremt bra. Men vi har också sett att han tar offensiva steg och att han ökat på sin rörelseförmåga. Det finns att ta av där.”

Mattias Wallgren, IBK Dalen
”Erfaren och stabiliteten själv. Han är väldigt lätt för medspelarna att spela med, aktiv i defensiven och kraftfull i sitt agerande. Ofta felfri.”

Henrik Quist, Pixbo Wallenstam IBK
”Tillbaka i landslaget senast, med mersmak måste jag säga. Det syns att han är erfaren i de här sammanhangen och han har en otroligt bra kvalité i passningsspelet.”

Mattias Samuelsson, Storvreta IBK
”Inte med senast på grund av skada men det är inte några problem nu och han känns väldigt trygg med sin snabbhet, bra skott och så passningsspelet. En gedigen spelare på många sätt.”

Johannes Larsson, IBF Falun
”Ett fantastiskt spännande namn. En riktig kämpe med bra fart och bra fysik. Trots att det var hans landslagsdebut i april så gick det väldigt bra. Jag tycker han vågade spela ut som i Falun och han hann visa upp att han kan spela center också.”

Martin Östholm, Pixbo Wallenstam IBK
”En riktigt bra back som har, som det ser ut nu, landslagets vassaste skott och jag har fått rapporter om att han jobbar hårt med sina fysiska egenskaper nu under sommaren“.

Eric Björk, IBF Falun
”Här finns en stor grundkapacitet. Han har mycket, bland annat är han rätt tekniskt finurlig och har ett tungt skott – som jag gärna vill se mer av.”

***

Kommentar: Noterbart är att det bara finns två rightare med bland åtta backar. Och då är en av dessa, Johannes Larsson, heller ingen renodlad back. (Den andre rightaren är Eric Björk).
De enda tre som känns riktigt givna till VM är Mattias Samuelsson, Mattias Wallgren och Martin Östholm.

(Henrik Qvist är i och för sig en av mina favoritbackar men jag har inte sett han spela på flera år, typ, så det känns lite fel att kalla honom given till VM då – även om jag hoppas det då hans spelskicklighet och passningskvalitét verkligen behövs.)

Tycker personligen att det räcker med en av Jesper Berggren och Anton Karlsson (läs defensivspecialist).
Då ser jag hellre en till mer offensiv back tas ut – typ Kimmo Eskelinen, Warberg, som tycks vara ratad för evigt.

Personligen hade jag helst velat ha en rightare och en leftare i varje backpar i så lång utsträckning som möjligt. Står det och väger mellan två spelare hade jag helt klart haft med det i åtanken. (Nilsberth hade med andra ord kommit med i mitt landslag).

Uppspelsfasen blir väldigt mycket smidigare med en rightare och en leftare, och det är mycket lättare att skapa tryck mot motståndaren.
Men tyvärr växer väl inte klassbackar med rightfattning på träd just nu i Sverige. Kanske att Canerstam gör succé som back och fyller på?