Eftersom Jakob Arvidsson tar och kikar i backspegeln så är det inte mer än rätt att jag gör det också. Inte så långt som september, men väl till den 13 februari då IBK Dalen åkte till Dalarna och Falun för att för första gången på länge förlora.
Falun var det, ganska klart i mina ögon, bättre laget och vann fullt rättvist med 8-4, siffror som blev lite större än vad de kanske skulle varit med tanke på att Falun gjorde två mål i tom bur när Dalen (helt riktigt) chansade med Rudeström på bänken och sex utespelare.
Redan i matchens första minut gjorde Falun och den beryktade förstakedjan 1-0 genom Rasmus Enström. Adam Berglund, som går från klarhet till klarhet, kvitterade bara någon minut senare medan Dalen sedan tappade i den andra perioden. 1-1 blev 4-1 i den andra perioden – och det tappar förstås inte ett lag av Faluns kaliber.
Trots reduceringar av Andreas Berglund och Johan Eriksson på kort tid så var Falun bättre och när Mattias Carlgren först sköt 5-3 och Umeå City-lånet Emil Johansson sköt 6-3 var det game over. 8-4 blev det alltså till slut, Dalens sista mål gjordes av Johan Eriksson.
***
Ingen skam i att förlora i Falu Kuriren Arena mot serietvåan. Dalen som överraskat låg innan matchen på tredje plats, och nu är man fyra. En fjärdeplats vars betydelse jag inte kan förringa, för om Dalen ska ha en chans att nå semifinalspelet är hemmaspelet en ytterst viktig faktor, och fjärdeplatsen betyder just en extra hemmamatch.
I Dalen tycker jag att bröderna Berglund (Andreas och Adam) förtjänar plusbetyg med gedigna insatser. Johan Eriksson är en jättebra målskytt och gör det han ska med två mål. I övrigt intressant att Martin Rudeström fick chansen i målet efter två perioder då Fredrik Hörnkvist av för mig okänd anledning klev av. Båda målvakterna stod för godkända insatser.
***
Men det jag egentligen är mest intresserad att prata om är Emil Johanssons hemmaplansdebut (debuterade för laget borta mot Mullsjö – seger 1-2). Johansson spelade som vänsterback i Faluns fruktade förstaformation där kedjan med Galante Carlström, Enström och Rudd som vanligt var matchens behållning då man ser Falun spela.
Johansson noterades för ett mål och två målpassningar (och där påståendet från Svenska Spels kommentatorer att det var hans första poäng i Superligan förstås var direkt felaktigt), ett väldigt fint facit.
Jag blev lite förvånad att Falun väljer att använda honom som vänsterback (visst?), även om den allrounde Johansson förstås är bra även där. Min tanke är att hans utmärkta playmaker-egenskaper passar bättre som högerback då han får spela med klubban inåt i banan och på så sätt blir ett större hot offensivt.
Mindre förvånad över att han blir just back, då Falun presenterade honom som sådan.
Till sist så fick han även spela i Faluns eminenta power play-formation. Det i en ”mitt i slottet”-position i den paraply-uppställning som de flesta innebandylag med fördel använder sig av. Kanske inte där han gör sig bäst heller egentligen, men alla andra positioner i det power playet är vigda åt andra spelare… i den positionen dödade han matchen med sitt 6-3-mål.
Hans insats i matchen var bra, och jag tror han kommer bli en viktig del i det Falu-lag som går för SM-guldet.
