Ur en Dalen-supporters ögon

Jag bad en av mina lärare på journalistlinjen skriva ett par rader om Dalens framfart.
Han heter Lars Johansson och han är tvåbarnsfar, Spurs-supporter med allt vad det innebär, expert på snurrfinten på ”gubbinnebandyn” och en hyggligt bra discgolfare.

***

UR EN DALEN-SUPPORTERS ÖGON

…var det här en härlig kväll. Dalen har besegrat Linköping i kvartsfinalen och är i semifinal trots att flertalet ”experter” innan säsongen gav årets Dalen mycket små chanser till framskjutna placeringar. Men det där med nederlagstippningen, det har det tjatats för mycket om tycker jag och många tippade laget trots allt på slutspelsplats, så nederlagstippning är en överdrift. Och om man sedan objektivt tittade på laguppställningen innan säsongen så fanns trots allt en handfull spelare som alla lag i SSL skulle sätta in i sina första två femmor.

Men hur som helst, kvartsfinalsegern mot Linköping var ett styrkebesked. I fjol jagade man bort kvartsfinalspöket, och i år tar man sig med ett delvis nytt lag åter till semifinal.

När det gäller årets upplaga av Dalen finns en del att säga. Jag har varit supporter sedan 1999, när Fredric Westling gav mig några matchbiljetter, och har således sett många upplagor av Dalen. För mig är det någon speciellt med det tidiga 2000-talets Dalen med profiler som nämnde Westling, Labbe, Marklund, Andersson, Forsberg, Westerlund m fl.

Men det är också något speciellt med årets upplaga. Inför säsongen tappade man ju som bekant Samuelsson (han ÄR världens bäste, trots vad officiella utmärkelser säger) och Nilsberth och slagkraften sänktes med förlusten av deras kvalitéer. Men man värvade än en gång lyckosamt. De som höjer sig över mängden är Thomas Holmgren och Johan Eriksson.

De har tillfört något till Dalen som saknats förut. Det där lite småfula, griniga, kaxiga. Det som Storvreta haft i Hannes Öhman, AIK i Kristoffer Kranberg och Täby i hela laget.

De har dock den brillianta förmågan att låta grinigheten och småfulheten balansera på rätt sida av gränsen, och inte bortom den där småfulheten går ut över laget för att man gör något för fult och åker på tvåor och femmor som vissa andra småfula gör alltför ofta (läs Stenberg och Ackevi).

Men trots lagets slagstyrka och moral var kvartsfinal 4 en nervpärs för oss med Dalen-sympatier. Först väldigt statiskt spel i två perioder och sedan en tredje period med en massa chanser för hemmalaget där skärpan i avsluten saknades.

Trots missade chanser var det dock en annan sak som oroade mest –
tränaren Iiros nya frilla.

Den kändes som ett dåligt omen. Att styla om frillan just innan en viktig match har känts som ett bad choice alltsedan Rumäniens fotbollslanslags kollektiva hårblekning innan VM-kvartsfinalen 1994. Lyckligtvis gick det vägen den här gången.

När jag nu får gästblogga måste jag passa på att ge spelarkritik, det är ju drömuppgiften då jag får välja att köra den stil som jag önskar att journalisterna i allmänhet gärna fick ta efter; inte kritisera de dåliga utan bara berömma de som varit bra.
Thomas Homgren – grymt bra, att på egen hand neutralisera Martin ”Hulken” Karlsson är som att lyckas stoppa en lavin med händerna.
Kim Lundström- Dalens egen Magnus Erlingmark, utnyttjade sin snabbhet och sitt flaxande på rätt sätt i matchen.
Andreas Berglund – lojal slitvarg som visat allt mer av känsliga handleder.
Milan Tomasik – vilken utveckling från ifjol! Klok med bollen och kreativ, få misstag trots spel med ibland små marginaler.
Ketil, Hörna, Alex är ju bra varje match så de vet vi ju alla vad de kan.

Och så ett litet stycke om Peder Bodén. Min favoritspelare alltsedan 1999.
Om det finns fem straffskyttar i dagens Dalen som rankas högre än Peder så kommer Dalen inte förlora något straffavgörande i slutspelet. Tiderna förändras och kanske har Peder haft sin peak, men när jag under en match i höstas märkte att Peder inte var med i PP-uppställningen tänkte jag att ”hallå, Peder kanske inte är den snabbaste spelaren i ligan, men att stå still och lägga in maskerade pass till snipern är han bäst i världen på. Ja till och med så bra att när han om fem år har lagt av och sitter på läktaren och softar med en korv, då när det blir PP då ska han ner från läktarn och in på sin plats, livsprenumeration typ”. Men sedan har jag märkt att hans lillebror, trots avsaknad av storebroderns förstatouch med bollen, fyller platsen väl så har jag förlikat mig med situationen.

Hur som helst kul att vara Dalen-supporter, igår som idag, och imorgon. För nu går vi mot nya höjder och nya framgångar.

/Lars Johansson