Kategoriarkiv: Bloggar

Utbyggt Holmsund kräver kommundelsnämnderna åter – kannibalismen i centrum måste stoppas

av

Moderaternas Anders Ågren skriver måndagen den 7 augusti i sin blogg att det är positivt med en stark tillväxt i kommundelarna. Detta med anledning av uppgifterna att dagens 6 000 holmsundsbor kan komma att öka till 15 000. Ågren fortsätter: ”…I den politiska debatten kan man lätt få intryck att all tillväxt i Umeå förväntas ske i stadens centrum, och att man glömt bort våra kommundelar – våra invånare och företag som inte finns i stadens centrala stadsdelar. Men så är det självfallet inte! Tillväxt i de centrala stadsdelarna står ju inte i motsats till kommundelarnas utveckling…”(min kursivering).

Först vill jag säga att Arbetarpartiet, som jag representerar i Umeå kommunfullmäktige där jag suttit sedan 1991, också är positivt till en ökad befolkning i Umeås kommundelar. Bland annat i Holmsund. Sedan vill jag göra tre kommentarer.

1. Satsningarna i Umeås centrala delar håller på att döda Umeås centrala delar! Detta sker på två sätt. Dels via den växande överetableringen av externa köpcentra som Ikea/Avion, Strömpilen, Ersboda, Ica Kvantum-Klockarbäcken, dels via den oansvariga, tidsmässigt utdragna, ombyggnationen av Rådhustorget kompletterad med en samtidig (och därför oansvarig) ombyggnation av Vasaplan. Centrum har misshandlats för andra sommaren i rad. Så visst satsas det i Umeås centrala delar – om vi med detta menar det Umeå som inte utgörs av Holmsund, Sävar, Hörnefors och glesbygd. Men satsningarna i de centrala delarna håller på att ta död på varandra. Oroväckande många konkurser sker idag bland annat inom centrumfyrkanten och vid Strömpilen. Detta på grund av överetablering samt tidsmässigt långdragna, överdådiga och dyra ombyggnationer. Det hela påminner om kannibalism.

2. Kommunens utgifter ökar snabbare än inkomsterna ända fram till 2027. Eller under en ännu längre tid. Bakom ligger en väldig ökning av behovet av för- och grundskolor samt av äldreomsorg. Fram till år 2027 beräknas antalet barn och unga komma att öka med hela 5 400. Samtidigt beräknas antalet umebor på 80 år (och mer) öka med 3000. Detta kommer i sin tur att öka kostnaderna dels för investeringar och underhåll av lokaler, dels kostnaderna för personalens löner. Samtidigt kommer inte inkomsterna från kommunalskatt, statliga bidrag, taxor och avgifter att öka i samma takt. Det hela påminner om ett krokodilgap. Ju närmare 2027 vi kommer desto större blir krokodilgapet (skillnaden mellan utgifter och inkomster). Och ju större gap på krokodilen desto våldsammare blir kraften då käftarna på odjuret slår igen. Det kommer att bli ett stort köttstycke som plötsligt slits loss från kommunens verksamheter.

3. Detta måste innebära ett stopp för alla skrytprojekt – och en hård prioriteringar vad gäller områden för bostadsbyggande. Sedan länge saknar Umeå en viljeinriktning när det gäller stadsplaneringen. Vi lever i en stad med en Vilda Väster-mentalitet där alla får bygga var de vill. Jämför detta med de kloka orden i det program för Umeås Bostadsförsörjning som antogs 2013. Där stod följande visdomsord att läsa: ”…Vid utbyggnaden av större områden är det viktigt att områdena fullföljs till väsentliga delar innan nya större områden öppnas. Bland annat för att undvika flera stora infrastrukturinvesteringar vid samma tidpunkt… (min kursivering).

Varför är detta en så tänkvärd formulering. Därför att under perioden av ett bostadsområdes uppbyggnad finns det endast utgifter. Först när folk kan börja flytta in kommer inkomsterna i form av hyresintäkter. Varje nytt bostadsområde innebär väldiga investeringskostnader i form av vägar, vatten, avlopp samt social service i form av för- och grundskolor, med mera. Nästan alla tar vatten och avlopp för givet. Nästan ingen talar om sådana skitsaker i fullmäktige. Varken de marknadsliberala ”visionärerna” eller den för ”hårda frågor” så ointresserade ”vänstern”. Men ser vi bakåt i tiden låg kostnaden, enbart för vatten och avlopp, på 50 miljoner kr per år. I framtiden kommer VA-kostnaden att ligga på 200 miljoner per år! Om då kommunen påbörjar bygget av en rad nya bostadsområden, samtidigt, kommer kostnaderna för utbyggnaden av varje bostadsområde att läggas ovanpå varandra med en väldig totalkostnad som följd. Men så länge inget område är klart kommer inga hyresintäkter in till AB Bostaden. Alla förstår problemet!

Kommunen bör alltså, i möjligaste mån, avsluta färdigställandet av ett dyrt bostadsområde innan nästa dyra bostadsområde påbörjas. Kom ihåg krokodilkäftarna? Med tanke på Umeå kommuns väldigt pressade ekonomi borde visdomsorden, endast fyra år gamla, vägleda kommunens stadsplanering. Och skulle det verkligen komma att byggas 3 000 nya bostäder i Holmsund, och tillkomma 9 000 nya holmsundsbor, kommer detta att kräva hårda prioriteringar när det gäller vilka bostadsområden som kan påbörjas och vilka som inte kan påbörjas.

Umeås kommunledning låter tyvärr inte den alltmer pressade ekonomin påverka bostadsplaneringen. Först drog den på kommuninvånarna väldiga extrakostnader i form av skrytbyggen som Kulturhuset Väven plus det överdimensionerade och onödigt dyra äventyrsbadet Navet. Dessa kostar nu umeborna drygt 100 miljoner kr extra per år. Och det pågående misstaget att låta alla bygga var de vill – oavsett hur mycket det kommer att kosta per tomt utgör nästa stora misstag. Låt oss ta tre exempel:

a) Några få året-runt-boende ska få bygga på Holmön. Detta kommer att bli oacceptabelt kostsamt per husbygge. Med tiden kan kommunen tvingas bekosta både vatten- och reningsverk. Skulle detta fåtal tillkommande året-runt-boende (jag talar inte om de som redan bor på Holmön ”sen gammalt” utan de inflyttande) tvinga betala för vatten- och reningsverk själva skulle inte många av dem ha en chans att bekosta sitt boende. Men nu behöver de inte detta. Det blir folk som bland annat bor i AB Bostaden, och andra fastlandsbor i Umeå, som kommer att få bekosta dessa exklusivt placerade tomter.

b) I Haddingen ansåg sig kommunen kunna finansiera vägar, VA, snöröjning och social service för 16 tomter mitt ute i paradiset. Men vissa umebors paradis blir andras ökade hyreskostnader. Jag kritiserar inte nybyggarna i Haddingen. Jag kritiserar kommunledningen som inte istället försökte locka folk att köpa 16 tomter i nära anslutning till Hissjö. Där finns nämligen redan all nödvändig service – vägar, snöröjning, VA, skolor, bensinpumpar och ICA. Men icke – i en Vilda Västern-planerad kommun.

c) Ett annat misstag var att sträcka ut Umeås bläckfiskliknande fysionomi ännu mer. En stor majoritet i Umeå kommunfullmäktige röstade igenom att ett område för småhus skulle byggas bortanför Röbäck i riktning mot Skravelsjö för 2 000 – 2 500 invånare. Här skrotas helt plötsligt den rådande ”ideologin” om förtätning som under lång tid varit motivet till att så gott som alla som har velat bygga – högt, brett och nära inpå – fått göra detta inom Umeås centrala delar. Och gärna de på grönområden. Men nu ska alltså Umeås redan långa tentakler göras ännu längre. Detta med ökat pendlingsavstånd (eller utsträckt kollektivtrafiknät) som följd. Bristen på ekonomiska insikter, när det gäller Umeå kommuns stadsplanering, innebär nästa stora feltänk, efter satsningarna på nämnda skrytbyggen, och kommer oundvikligen att leda fram till ett behov av nya drastiska nedskärningar. Kom ihåg den dåliga ekonomins krokodilkäftar. Nedskärningarna kan komma att slå mot för-och grundskola, individ- och familjeomsorg eller äldreomsorg samt hemtjänst. Det kan till och med leda till framtida, nya, utförsäljningar av AB Bostadens fastighetsbestånd!

Den laglöshet som idag präglar Umeås vilda stadsplanering (”hä ä ba å bygg”) kräver en sheriff i stan. Den gamle har tydligen har gått i pension eller dött. Men jag tar gärna på mig rollen – efter nästa kommunval.

Anders Ågren och jag är alltså överens om att det vore bra med 3 000 nya lägenheter i Holmsund. Speciellt som hälften sägs bli hyresrätter. Men detta kräver en fast hand när det gäller stadsplaneringen. Ordning och reda helt enkelt (ett uttryckt som Ågren gillar). Mest ordning och reda blir det om vi återinför kommundelsnämnderna. Hela 15 000 holmsundsbor kan inte styras från Umeå! En sådan expansion kräver både sheriff och närhet till beslutsfattare – både till politiker och tjänstemän. En stad i staden – större än Lycksele – kan helt enkelt inte fjärrstyras från stadshuset i Umeå. Alltså: kommundelsnämnderna åter!

Vad säger du om det Ågren?

Löfven kan avgå – och tvinga Alliansen att ta ansvar för regeringskrisen

av

Alliansen har formellt lagt ett misstroendevotum mot infrastruktur-, inrikes- och försvarsministrarna. Men att inte se djupare än så vore rent korkat ytligt. Under presskonferensen sa Ebba Busch Thor att det handlade om ett ”dubbelhaveri” och att ”förtroendet är förbrukat”. KD-ledaren syftade dels Transportstyrelsen som läckt hemliga uppgifter, dels på den bristande politiska handläggningen. Innebörden av dessa ord, samt Alliansens krav på att hela tre ministrar – varav två tillhör regeringens tyngsta – ska avgå, visar att misstroendet är riktat mot Stefan Löfven och därmed mot hela regeringen.

Alliansen önskar en valrörelse där främst Socialdemokraterna ständigt tvingas försvara sig mot de misstag som begåtts i den politiska handläggningen efter avslöjandet om Transportstyrelsens läckor. Och en sådan valrörelse skulle Alliansen få om Löfven försökte regera vidare genom att avskeda ministrarna Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqvist.

Istället kan regeringen avgå.

Detta innebär att Alliansens misstroendevotum, som genom stödet från SD kommer att samla en majoritet i riksdagen, får den effekt som det ska få. En regering som saknar riksdagens förtroende måste avgå. Alliansen ska inte leka med misstroendeförklaringar. Och S+MP ska inte förnedra sig genom att regera vidare. Detta leder endast till ett långsamt, smärtsamt, politiskt självmord fram till valet i september nästa år.

Avgår regeringen, däremot, kommer talmannen att tillfråga Anna Kinberg-Batra om M-ledaren är beredd att bilda regering. I detta läge tvingas inte endast M och KD bekänna färg utan även Centern och Liberalerna. Vilka partier inom Alliansen är beredda att bilda regering med stöd av SD? Skulle alla fyra borgerliga partier vara beredda att stödja sig på SD innebär detta en våldsam helomvändning både från Centern och Liberalerna. Detta skulle ge valrörelsen en helt annan dynamik, främst för S, än om regeringen sitter kvar brutalt försvagad efter att ha tvingats avskeda tre ministrar.

Valrörelsen kommer också att te sig helt annorlunda om det visar sig att endast M och KD är beredda att bilda regering med hjälp av SD. I detta läge kommer Alliansen att bryta samman. Ur detta sammanbrott är det möjligt att en blocköverskridande koalitionsregering uppstår bestående av S, MP plus C och L.

Detta om det politiska spelat.

Men sakfrågan då? Det är helt klart att den politiska handläggningen av Transportstyrelsens läckor har varit oförsvarlig. Det är fullständigt oacceptabelt att statstjänstemän eller politiker hemlighåller att register som är känsliga, både för både militär och civila, kan befinna sig på drift.

Till sist: det bästa vore naturligtvis om Socialdemokratin gick till val på en arbetarpolitik i syfte att stoppa kapitalflykt och avindustrialisering, slå vakt om skola, sjukvård, pensions- och andra välfärdssystem, tar itu med den segregeringen vars rötter växer sig allt starkare, tar upp kampen för ett sekulärt samhälle mot de islamister som utmanar detta samt sätter stopp för hedersförtrycket. S måste ta upp striden med SD, för att återvinna arbetarrösterna, eller reduceras till ett stödparti åt en av de två borgerliga falangerna – som exempelvis i Frankrike och Österrike. Men denna insikt verkar saknas inom S. Däremot inser förhoppningsvis Löfven att regeringen borde avgå – och därmed tvinga Alliansen att ta ansvar för regeringskrisen.

Jag spyr när jag hör ordet ”diskurs”

av

I ett radioprogram jag lyssnade på, för cirka 15 år sedan, berättade en person som forskade på ord om hur överklassen och deras direktörer på storföretag, samt stor- och mellanchefer, med jämna mellanrum byter snobbord för att kunna avskilja vilka som ”är inne” från dem som inte är ”inne”. Eller dom med makt från dom utan makt.

När blir det dags att byta snobbord?

Jo, då den offentliga sektorns småchefer och då fackpampar, samt alla wannabes, också börjar använda snobborden (med viktig min och högdraget uttal). För då fullgör inte längre snobborden sin funktion som går ut på att de med makt ska kunna identifiera varandra och utdefiniera de som saknar makt. Orden fungerar (nästan) som hemliga snobb-sällskaps fåniga speciella handslag. Skillnaden är att i denna ordmobbing får även kvinnor vara med och utdefiniera andra kvinnor – och män.

Jag tror att språkforskaren började med ordet ”fokusera”.

Tidigare skulle vi ”koncentrera” oss på saker. Ibland skulle vi koncentrera oss, och det utav bara helvete. Men plötsligt slutade cheferna att tala om att vi skulle koncentrera oss. Nu berättade de plötsligt – på vad som idag kallas för (varning, varning – snobbord på väg) ”kick off” – att personalen på företagen måste ”fokusera” – än på ditten, än på datten. Och likt en präriebrand spred sig ”fokus” från överklassen till deras direktörer – eller var det tvärt om – från direktörerna till överklassen? (Många överklassare är nämligen direkt korkade eftersom de aldrig blir motsagda och därför sällan tvingas tänka – se på drottning Silvia som inte kan tala svenska än trots att hon bott här väldigt länge).

Alltså: från direktörer till stor- och mellanchefer. Och alla visste vilka som var ”inne” och vilka som inte var det. De som var inne ”fokuserade” alltså. De hopplöst efterblivna fortsatte att ”koncentrera sig”. Stackars satar – efterblivna idioter. De som var inne tittade menande på varandra, och fnissade bakom ryggen på koncentrations-nollorna (typiska småchefer inom offentliga sektorn eller fackpampar). Många på golvet dom tänkte – på riktigt. Men detta med ordens hemliga sällskap har inget med förmågan att tänka att göra. Det har med förmågan till igenkänning, avskiljning, utdefiniering, och med makt att göra.

Det senaste idiotordet heter ”diskurs”. Du som läser detta kan rädda dig, i en rad sammanhang, genom att använda ordet diskurs. Det kan vara skillnaden mellan att gå hem ensam från insparken, då du börjar på universitetet på någon snobbutbildning, eller att gå hem med en partner; det kan vara skillnaden mellan att bli befordrad av någon tankebefriad överordnad med makt – eller att inte bli befordrad. Om du har tur vet nämligen din chef inte vad ”diskurs” är, men tror att du är jättesmart eftersom du använder detta – just nu viktiga – inne-snobb-ord.

Vad betyder då ordet diskurs. Jag beslöt mig för att ta reda på det.

Steg ett: Jag ”googlade” ordet.

Steg två: google sa ”se samtal” !!!

Steg tre: jag klickade på ”samtal” med den hemska misstanken att ”diskurs” kunde vara något så simpelt som ”samtal”. Ordet hade ju inte ens några egna synonymer utan fick nöja sig med de synonymer som ordet ”samtal” hade. Tala om kungens nya kläder.

Detta blev resultatet av synonym-googlingen: konversation, dialog, samspråk, resonemang, diskussion, diskurs (!), underhandling, palaver, rådplägning, pratstund, prat, snack, småprat, kallprat; telefonsamtal, påringning.

Alltså: ”diskurs” kan betyda allt. Exempelvis resonemang och påringning samt rådplägning. Jag beslöt mig för att ge ordet – eller begreppet – en chans till. Jag googlade (som det heter) på olika sammanhang i vilka ordet ”diskurs” förekom. Ungefär femton meningar dök upp. Här har vi svaret, tänkte jag, nu ska jag få veta hemligheten.

Men det fanns inte en enda mening där jag inte, genom att kasta om orden, helt kunde undvika att använda ordet diskurs. I alla fall i dessa cirka femton meningar. Ordet ”diskurs” behövs helt enkelt inte. Jag beslöt mig för att sluta spy och sparka på begreppet. Det sägs att den enda sanna glädjen är skadeglädje. Det är inte sant. Men jag är glad. Skadeglaaad.

I en kommande blogg ska vi mörda ordet ”kontext”. Eller, kanske inte, då detta ord håller på att nå medelåldern och snart dör bort av sig själv. Jag menar, det är inte bara akademiker med dåligt självförtroende som använder ”kontext” då de menar ”sammanhang”. Även den offentliga sektorns småchefer, och fackliga ombudsmän, samt alla wannabes, svänger sig numera med ordet kontext hit och kontext dit. Over the top, uttjatat, sett sina bästa år. Det är med ”kontext” som med Zlatan – skadat på grund av överutnyttjande!

Nej, vi ska mörda ordet ”case”. Skriv till mig och kom med förslag. Detta begrepp har fortfarande har en viss fräschör som markör – då det gäller avskiljandets och igenkännandets ädla konst.

Min egen metod när det gäller att ”avskilja och igenkänna” – i pauserna på fullmäktiges möten – går ut på att fråga folk vilken låt med Eddie Meduza dom gillar bäst. Mycket effektiv metod!

Fast det är inte dom med makt som utkristalliseras. Nödvändigtvis.
Så kalla inte mig för norrman, punkdjävlar. Det får väl vara nån jävla måtta!

Umeå kommuns överskott uppgår till 3,1 miljarder – bolagen inräknade

av

* Överskotten avser Umeå kommun tillsammans med de kommunala bolagen. Extra pensionsavsättningar har skett vid fem tillfällen. Dessa extra avsättningar uppgår till totalt 360,5 miljoner kr. Då pensionsavsättningarna inte måste göras har vi heller inte minskat resultatet. Överskottet blir därför ca 3,1 miljarder kr på 15 år.

Umeå kommun har, tillsammans med sina bolag, gjort ett ekonomiskt överskott på nästan 3,1 miljarder på 15 år. Bara året 2016 blev det samlade överskottet i kommun och bolag nästan 350 miljoner. Det väldiga överskottet på nästan 3,1 miljarder har skapats under en unikt lång och obruten rad av vinstår. Det handlar om den femtonåriga perioden 2002-2016. I snitt handlar det om et
t överskott på drygt 204 miljoner per år! Det saknas troligen motsvarighet i hela kommun-Sverige.

Säg sakta siffran ”3 065 miljoner plus” med slutna ögon. Jämför sedan den smak av hopp du får med de beska besked du fått – som anställd, elev, brukare, boende eller anhörig – under så många år. Varifrån kommer denna skillnad? Det finns två förklaringar.

Förklaring ett: delad verksamhet med olika villkor

Kommunens verksamhet bedrivs i två separata strukturer. Dels i förvaltningsform. Dels i bolagsform. Till den verksamhet som bedrivs i förvaltningsform, och som styrs av politiska nämnder, hör för- och grundskolan, äldreboenden och hemtjänst, individ- och familjeomsorg, underhåll av gator och fastigheter, mm. Den politiska debatten i kommunfullmäktige handlar till helt övervägande del om dessa verksamheter.

Till den verksamhet som bedrivs i bolagsform hör bland annat Umeå Energi, Umeva/Vakin, Bostaden, Badhuset Navet, m.m. Partierna tillsätter visserligen ledamöterna i bolagens styrelser, men bolagens tjänstemän har ett stort övertag i kunskap jämfört med politikerna (som dessutom förutsätts agera som enskilda individer och inte politiker, leka företagare och därför snåla med informationen utåt). Allmänhetens insyn i kommunens bolag är därför sämre än i förvaltningarna. Bolagen förekommer också långt mindre i den offentliga debatten – och granskas därför inte lika noga.

Förklaring två: minskad demokrati

Det finns en trend som syftar till att minska inflytandet för medborgare och personal i Umeå kommun. Denna trend drabbar även kommunens riksdag – kommunfullmäktige – det högsta och mest demokratiska organets möjlighet att påverka utvecklingen i Umeå kommun. En allt större andel av kommunens verksamhet bedrivs nämligen i bolagsform. Men det handlar inte endast om en jämförelse av antalet kronor. Verksamheten i förvaltningsform sker nästan helt och hållet via ”bundna” pengar. Skola och omsorger, underhåll av gator och fastigheter, får varje år en summa pengar som ”håller ihop” verksamheterna – och knappt ens det.

Annorlunda är det inom kommunens bolag. Andelen kronor blir inte endast större utan dessa kronor är också ”friare”. De är inom bolagen som de stora vinsterna och de dolda ekonomiska tillgångarna finns. Det blir mer och mer så att det är via beslut inom bolagen som kommunens huvudsakliga utveckling sker. Inom Umeå kommun är denna trend tydlig.

Därför måste de folkvalda, via Umeå kommunfullmäktige, återta kontrollen över bolagen. Och därmed över utvecklingen av Umeå kommun. Detta är en absolut nödvändighet för att kunna öka inflytandet för medborgare och personal. Som så sällan tillåts känna ett hopp inför framtiden som det väldiga överskottet på 3,1 miljarder, efter femton vinstår på raken, berättigar till.

_____

* Fotnot till tabellen: Överskotten avser Umeå kommun tillsammans med de kommunala bolagen. Extra pensionsavsättningar har skett vid fem tillfällen. Dessa extra avsättningar uppgår till totalt 360,5 miljoner kr. Då pensionsavsättningarna inte måste göras har vi heller inte minskat resultatet. Överskottet blir därför ca 3,1 miljarder kr på 15 år.

Hämnd ger ingen livet åter – passivitet förebygger inte terror

av

Det har skett en krigshandling i Stockholm. En lastbil på Drottninggatan klockan 15.00 en fredag är ingen tillfällighet. Dådet har dödat och skadat människor. Media rapporterar ett växande antal medan jag skriver detta. Det är fruktansvärt.

De som förlorat sina käraste måste få allt stöd. Ibland räcker inte de närmaste till. Samhället måste erbjuda de som förlorat en anhörig omedelbar och professionell hjälp. Tyvärr sker detta inte automatiskt. Människor som drabbats av terrordåd har själva tvingats söka hjälp, ibland via ombud, eftersom man själv inte orkat.

I denna stund måste myndigheterna stöttas. Folk måste hålla sig borta från krigsskådeplatsen och acceptera att tunnelbanan stängs av – utan att bli irriterade. Tunnelbanor är dödliga platser när de angrips. Och polisen måste planera för det värsta, en andra och tredje krigshandling, samtidigt som vi alla hoppas att så inte sker.

Flera av er som läser detta reagerar säkert på att jag använder begreppet krigshandling och inte terrorhandling. Men de som utfört detta dåd anser sig vara stridande soldater. Stefan Löfven säger just nu på radion att Sverige har angripits. Löfven har rätt. Och det som skett på Drottninggatan utgör en förlängning av det som sker i Irak och Syrien. Samt i Paris, Bryssel, Nice, Berlin, London och St Petersburg. Det handlar om samma krig.

Hämnd ger ingen livet åter.

Om några timmar kommer denna krigshandling att börja analyseras. Och en omfattande debatt kommer att breda ut sig. En debatt som borde ha tagits för länge, länge sedan. Jag vill säga detta: hämnd ger inte de döda livet åter. Hämnd helar inte de som tappar fotfästet i livet efter att ha förlorat någon man älskat innerligt. Hämnd återställer inte de som skadades av lastbilen. Detta är den ena sidan. Den finns även en andra sida.

Passivitet förebygger inte krigshandlingar!

I november 2015 presenterade bland annat TV4 följande uppgift: sett utifrån befolkningens storlek hade näst flest IS-krigare inom EU rekryterats från Sverige. Det var endast från Belgien som fler IS-krigare hade rekryterats – sett till befolkningens storlek. Detta förhållande måste bemötas med annat än passivitet.

Detta kräver att ansvaret att bekämpa våldsbejakande extremism ska läggas på Inrikesdepartementet och Anders Ygeman. Det är totalt ansvarslöst att detta ansvar har legat på sådana som Mona Sahlin och Alice Bah Kuhnke. Den förstnämnda fick denna, bokstavligt talat livsviktiga, post ungefär som vissa andra pinsamma politiker ibland stoppats undan som landshövdingar. Den sistnämnda, demokrati- och kulturministern, saknar all kunskap om alla allvarliga frågor.

Sverige har dragits in i en ny form av krig. Men det handlar verkligen om ett krig.

Först som sist: hat ger inte någon livet åter. Men det måste vara slut med passiviteten.

Personalens möjlighet att påverka sin egen arbetssituation måste öka

av

På dagens kommunfullmäktige hade Peder Westerberg (L) ställt en viktig interpellation om den ökade sjukfrånvaron bland kommunens personal till personalutskottets ordförande Christer Lindvall (S). I interpellationen tog Westerberg bland annat upp om personalens möjlighet att påverka sin egen arbetssituation.

När vi har debatterat denna fråga tidigare har många stött sig på rapporter som understrukit just hur viktigt det är att personalen kan påverka sin egen arbetssituation. Möjligheten för personalen att påverka sin egen arbetssituation kan ge både en trivselökning, en produktionsökning och sänka sjukfrånvaron.

I sitt svar talade Christer Lindvall (S) talade mycket om chefernas roll och hänvisade till ett program för att minska sjukfrånvaron som skulle presenteras på fullmäktige i april. Det säger sig naturligtvis självt att en bra chef är bättre än en dålig chef. Och att en närvarande chef är bättre än en frånvarande. Men den stora frågan är hur en chef ska agera för att ta tillvara på personalens kunnande och möjligheter att påverka sin arbetssituation. Det finns inget område där personalen inte kan ha ett ord med i laget. Vi kan ta schemaläggningen som exempel. Ska det vara fyra- eller sexveckorsscheman? Hur tät ska helgtjänstgöringen vara?

Vi i Arbetarpartiet anser att frågan om hur personalinflytandet ska öka måste ha en egen rubrik i ett program för att minska sjukfrånvaron i Umeå kommun. Men Christer Lindvall ville inte svara på om kommunledningen ansåg att detta skulle finnas med eller ej. Jag anser att Lindvall är svaret skyldig.

Nazister agerar åter öppet i Umeå – denna utmaning måste besvaras omedelbart

av

Antinazister i Umeå måste samlas redan på måndag i en motdemonstration på Renmarkstorget kl 18.00. Detta med anledning av att Nordiska Motståndsrörelsen (f.d SMR) framträdde öppet på Renmarkstorget här i Umeå under lördagen och störde en manifestation mot mödradödlighet, bl a genom att dela ut sin nazistiska propaganda.

Vi minns den senaste gången som Nordiska Motståndsrörelsen framträdde öppet i Umeå. Då hette de Svenska Motståndsrörelsen. Det var lördagen den 7 september 2013. De löpte fullständigt amok, slängde glasflaskor rakt in i folksamlingar där det även fanns småbarn i barnvagn och stötte sina flaggkäppar in i kroppen på folk. Tre umebor fick uppsöka akuten. Den gången slog umeborna tillbaka. Nazisterna stängdes in på gågatan, omhändertogs av polis och fick lämna Umeå med svansen mellan benen. De hämnades senare i Kärrtorp.

När nazisterna nu vågar sticka fram skallen igen, efter drygt tre år, måste vi åter reagera. Snabbt och bestämt. Vi kan aldrig tillåta att närvaron av nazister på Umeås gator normaliseras! Är du antinazist – Slut då upp på Renmarkstorget kl 18 på måndag!

”AK 4, AK 5 – borgar * * * * kan hälsa hem?”

av

Lugn, kära läsare.
Ni ska få både få en förklaring och en försäkran.

Försäkran.
Jag kommer snart att, på begäran av mina partikamrater, gå till förnyade angrepp på den resglada kulturen i Umeå kommuns förvaltningar och bolag, samt på Region Västerbottens (RV) planer på att ”tynga ned” Landstinget och sjukvården med sin, av bristande demokrati och överdimensionerade byråkrati präglade, organisation.

Men innan jag går en ny match med de som ansvarar för slöseriet inom kommunen och RV är jag tvungen att ge mig på de provokatörer som deltog i demonstrationståget i Umeå centrum vid middagstid på Internationella kvinnodagen den 8 mars.

Först vill jag säga att jag anser att denna demonstration, som organiserades av Tjejjouren, var bra och nödvändig. Gratulerar till en väl genomförd aktion. Även vi var med i tåget. Det är därför som vi måste ta upp frågan om provokatörer.

Vad är en provokatör?

Först har vi de intelligenta provokatörerna. De smyger sig in i en manifestation för att sabotera, och skapa avsmak, för manifestationen. Det kan gå till så här: provokatörerna deltar i en demonstration, exempelvis riktad mot ett orättfärdigt krig, och kastar vid lämpligt tillfälle en sten genom skyltfönstret på en affär som demonstrationen passerar. Tanken är att detta ska tvinga polisen att angripa, och upplösa, demonstrationen. De intelligenta provokatörerna stöder alltså inte demonstrationen de saboterar.

Sedan har vi de mindre intelligenta provokatörerna. Hädanefter kallade Idioterna. Dessa gillar demonstrationen. Men eftersom de är Idioter kastar de ändå samma sten genom samma skyltfönster vid samma tillfälle. Och saboterar därmed demonstrationen på samma sätt. Skillnaden mellan Idioterna och de intelligenta provokatörerna är att när de intelligenta provokatörerna får polisen att stoppa demonstrationen når de sitt mål. Men när Idioterna får polisen att stoppa demonstrationen uppnår de motsatsen till sitt mål. Skälet är att de är Idioter.

Ett gäng provokatörer, modell Idioter, hade tyvärr smugit sig in i det engagerande och nödvändiga demonstrationståget på den Internationella kvinnodagen den 8 mars. Där tog Idiot-provokatörerna upp en talkör som ursprungligen lyder så här (den är författad av andra Idiot-provokatörer).

”AK 4, AK 5 – borgar-asen kan hälsa hem”.

Idiot-provokatörerna ropade en variant på denna talkör i demonstrationståget på Internationella kvinnodagen. De fick med både AK 4 och AK 5 samt ”as som kan hälsa hem”

Som alla förstår var det absolut inte arrangörernas talkör. Istället innebar var ett försök att sabotera för arrangörerna. Sabotaget var utfört av Idiot-provokatörer. De trodde att de stödde demonstrationen. Men denna talkör innebar alltså motsatsen. Den var som en sten genom en glasruta på en affär.

För de som inte gjort värnplikten, och för alla som inte är vana vid provokatörer, ska jag berätta vad den ursprungliga talkören betyder. AK 4 var det automatgevär jag hade när jag gjorde lumpen 1973-74. AK 5 är det automatvapen som svensk militär använder sig av idag. Innehållet i talkören är alltså att borgarna, här betecknade som ”as”, ska skjutas. Gulligt.

Det var Idiot-provokatörer som hittade på ursprungsversionen. Det var Idiot-provokatörer som skrek en variant av denna på Internationella kvinnodagen.

Demonstrationen den 8 mars var nödvändig. Jag beklagar att det smugit sig in Idiot- provokatörer i denna. Jag anser dock att det är viktigt att uppmärksamma den lilla sekt som skrek denna talkör, även om det var det få som lade märke till denna.

Varför? Därför att jag tror att provokatörer (både den intelligenta varianten och Idioterna) kommer att bli allt vanligare här i Umeå. Jag befarar bland annat att det finns ett samband mellan de primitiva stämningar som pressade någon att trycka in knappen på brandlarmet då SD höll sitt möte i Umeå och denna talkör. Det jag talar inte om är ett direkt samband. Jag talar om ett indirekt samband i form av primitiva stämningar.

Umeå terroriserades av s.k. ”militanta veganer” för drygt 20-25 år sedan. Dessa tände eld på bensinstationer och kunde, om övernattningslokalen hade varit befolkad, ha dödat chaufförer på Scans lastbilar. Detta är inget skämt utan dödligt allvar. Dessa Idiot-provokatörer – i förhållande till alla seriösa djurrättsaktivister vars arbete förtjänar stor respekt – släppte ut 5 000 minkar och förvandlade bland annat E4:an söderut från Umeå till en blodig sörja där hemvärnet och jagare fick stå och skjuta mink efter mink samtidigt som minkarna slet varandra (och andra djur) i stycken. Detta var vedervärdigt. Och efter detta dog aktiviteterna från denna typ av Idiot-provokatörer ut. Men listan är lång över de direkt livshotande attentat som dessa hann utföra. Det är därför jag skriver, omständigt och övertydligt, så att även Idiot-provokatörer ska kunna förstå.

Det finns nämligen en resonanslåda för terroristliknande handlingar av den typ som jag beskrivit, och av de talkörer som jag började med, utförda av medelklassens bortskämda barn. Här i Umeå.

Men demonstrationen på Internationella kvinnodagen var bra. Och nödvändig.
All heder till arrangörerna. Vi ses nästa år.

Brandlarm – och brandvägg mot insyn vad gäller 180 miljoner kr rörande färjan Umeå-Vasa

av

Umeå kommun präglades av brandlarm förra veckan. För mig handlade förra året även om en brandvägg. En brandvägg mot insyn när det gäller VARIFRÅN de 180 miljoner kronorna kommit som färjeförbindelsen Umeå – Vasa hittills kostat (Fas ett). Och till VAD dessa 180 miljoner gått. Jag tillhör de som har försökt få reda på detta – under ett helt år. Utan att lyckas. Om denna absurda situation i Umeå kommun vill jag berätta.

Men först om brandlarm.
I torsdags trycktes brandlarmet in två gånger då SD skulle hålla möte på Väven. Jag bloggade om detta och skrev följande:
”Jag gissar att brandlarmet startades av en enskild individ som jobbar på Väven. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Jag gissar att det var en ”enskild individ”. Jag vet inte utan jag gissar. När detta är sagt vill jag absolut inte peka ut personalen på Väven som skyldiga. Personalen är bra. Men även bland de bästa kan det finnas någon som gör ett misstag någon gång. Som i torsdags kväll.”

Jag har fått frågan om jag vet vem det var och nu håller inne med detta. Men det vet jag inte. Då skulle jag ha skrivit annorlunda. Det jag skrev ska tolkas bokstavligt. Jag vet inte. Jag gissar. Personalen på Väven är bra. Men även bland de bästa kan det finnas någon som gör ett misstag någon gång. Som i torsdags kväll.

Sedan tillbaka till historien om de 180 miljonerna. 

Fas ett i arbetet för en färjeförbindelse Umeå-Vasa har kostat 180 miljoner kr. Under ett år har VD:n på ett av Umeås kommunala bolag INAB (Infrastruktur i Umeå AB) lyckats undvika att besvara våra frågor till VAD de 180 miljonerna har GÅTT. Och VARIFRÅN de 180 miljonerna har kommit. Därför har vi nu skrivit till Umeå Hans Lindberg (Umeå kommuns regeringschef / kommunstyrelsens ordförande). Här följer ett utdrag från vår interpellation som, förhoppningsvis, behandlas nu på måndag.

”Tisdagen den 23 februari 2016 träffade jag och två andra medlemmar av Arbetarpartiet Bertil Hammarstedt, VD för INAB, för att ställa frågor kring transportförbindelsen mellan Umeå och Vasa. Vid detta tillfälle uppgav Hammarstedt att kostnaderna för Fas ett (som då var avslutat) hade uppgått till 180 miljoner. Detta finns i mina anteckningar och i de två andra medlemmarnas anteckningar.

Efter vår pratstund med Hammarstedt bad vi att få två specifikationer. Vi ville (och vi VILL fortfarande) veta till VAD de 180 miljonerna hade använts (kostnadssidan). Vi ville (och vi VILL fortfarande) veta varifrån de 180 miljonerna hade kommit ifrån (intäktssidan).

Det har nu gått ett drygt år sedan dess. Det är en mycket lång tid i sammanhanget. Tyvärr har de utlovade specifikationerna ännu inte kommit – som utlovat var. Sedan träffen den 23 februari ifjol har vi därför tvingats sända både e-postmeddelanden och ringa samtal i försök att få kontakt med INAB:s VD. Vårt första e-mail gick iväg till Hammarstedt den 24 mars ifjol (vi tyckte att vi kunde bjuda på en månad). Vi fick dock inget svar. Vi försökte även ringa och lämna telefonmeddelanden. Dessa gav inget resultat. Efter mycken möda och stort besvär fick vi slutligen personlig kontakt med INAB:s VD. Detta samtal utmynnade inte i några av de utlovade informationerna…

1. Det finns ett aktivt, motstånd mot att ge oss de begärda uppgifterna
2. Bristen på transparens – när det gäller de av oss ställda frågorna kring transportlänken Umeå – Vasa – är uppenbar, inte bara när det gäller Region Västerbotten, utan även när det gäller det av Umeå kommun (via Umeå kommunföretag AB) helägda bolaget INAB – vars VD har lovat oss svar på dessa frågor för cirka ett år sedan.”

Så långt interpellationen.

Det är svårare att få insyn i ett kommunalt bolag än i övrig kommunal verksamhet. Svårast är det att få insyn i INAB. Lilla Umeå har fler kommunala bolag än Stora Stockholm. Nu hoppas vi på Hans Lindberg.