Etikettarkiv: Kulturväven

Brandlarm – och brandvägg mot insyn vad gäller 180 miljoner kr rörande färjan Umeå-Vasa

av

Umeå kommun präglades av brandlarm förra veckan. För mig handlade förra året även om en brandvägg. En brandvägg mot insyn när det gäller VARIFRÅN de 180 miljoner kronorna kommit som färjeförbindelsen Umeå – Vasa hittills kostat (Fas ett). Och till VAD dessa 180 miljoner gått. Jag tillhör de som har försökt få reda på detta – under ett helt år. Utan att lyckas. Om denna absurda situation i Umeå kommun vill jag berätta.

Men först om brandlarm.
I torsdags trycktes brandlarmet in två gånger då SD skulle hålla möte på Väven. Jag bloggade om detta och skrev följande:
”Jag gissar att brandlarmet startades av en enskild individ som jobbar på Väven. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Jag gissar att det var en ”enskild individ”. Jag vet inte utan jag gissar. När detta är sagt vill jag absolut inte peka ut personalen på Väven som skyldiga. Personalen är bra. Men även bland de bästa kan det finnas någon som gör ett misstag någon gång. Som i torsdags kväll.”

Jag har fått frågan om jag vet vem det var och nu håller inne med detta. Men det vet jag inte. Då skulle jag ha skrivit annorlunda. Det jag skrev ska tolkas bokstavligt. Jag vet inte. Jag gissar. Personalen på Väven är bra. Men även bland de bästa kan det finnas någon som gör ett misstag någon gång. Som i torsdags kväll.

Sedan tillbaka till historien om de 180 miljonerna. 

Fas ett i arbetet för en färjeförbindelse Umeå-Vasa har kostat 180 miljoner kr. Under ett år har VD:n på ett av Umeås kommunala bolag INAB (Infrastruktur i Umeå AB) lyckats undvika att besvara våra frågor till VAD de 180 miljonerna har GÅTT. Och VARIFRÅN de 180 miljonerna har kommit. Därför har vi nu skrivit till Umeå Hans Lindberg (Umeå kommuns regeringschef / kommunstyrelsens ordförande). Här följer ett utdrag från vår interpellation som, förhoppningsvis, behandlas nu på måndag.

”Tisdagen den 23 februari 2016 träffade jag och två andra medlemmar av Arbetarpartiet Bertil Hammarstedt, VD för INAB, för att ställa frågor kring transportförbindelsen mellan Umeå och Vasa. Vid detta tillfälle uppgav Hammarstedt att kostnaderna för Fas ett (som då var avslutat) hade uppgått till 180 miljoner. Detta finns i mina anteckningar och i de två andra medlemmarnas anteckningar.

Efter vår pratstund med Hammarstedt bad vi att få två specifikationer. Vi ville (och vi VILL fortfarande) veta till VAD de 180 miljonerna hade använts (kostnadssidan). Vi ville (och vi VILL fortfarande) veta varifrån de 180 miljonerna hade kommit ifrån (intäktssidan).

Det har nu gått ett drygt år sedan dess. Det är en mycket lång tid i sammanhanget. Tyvärr har de utlovade specifikationerna ännu inte kommit – som utlovat var. Sedan träffen den 23 februari ifjol har vi därför tvingats sända både e-postmeddelanden och ringa samtal i försök att få kontakt med INAB:s VD. Vårt första e-mail gick iväg till Hammarstedt den 24 mars ifjol (vi tyckte att vi kunde bjuda på en månad). Vi fick dock inget svar. Vi försökte även ringa och lämna telefonmeddelanden. Dessa gav inget resultat. Efter mycken möda och stort besvär fick vi slutligen personlig kontakt med INAB:s VD. Detta samtal utmynnade inte i några av de utlovade informationerna…

1. Det finns ett aktivt, motstånd mot att ge oss de begärda uppgifterna
2. Bristen på transparens – när det gäller de av oss ställda frågorna kring transportlänken Umeå – Vasa – är uppenbar, inte bara när det gäller Region Västerbotten, utan även när det gäller det av Umeå kommun (via Umeå kommunföretag AB) helägda bolaget INAB – vars VD har lovat oss svar på dessa frågor för cirka ett år sedan.”

Så långt interpellationen.

Det är svårare att få insyn i ett kommunalt bolag än i övrig kommunal verksamhet. Svårast är det att få insyn i INAB. Lilla Umeå har fler kommunala bolag än Stora Stockholm. Nu hoppas vi på Hans Lindberg.

1-0 till Sverigedemokraterna mot Ung Vänster

av

Först: Vi i Arbetarpartiet förstår att ”Umeås Kultur mot Rasism” som organiserade en värdig manifestation i Rådhusparken inte vill sammanblandas med det som hände nere vid, och inne i, Väven.

Sedan: Jag gissar att brandlarmet startades av en enskild individ som jobbar på Väven. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Jag gissar att det var en ”enskild individ”. Jag vet inte utan jag gissar. När detta är sagt vill jag absolut inte peka ut personalen på Väven som skyldiga. Personalen är bra. Men även bland de bästa kan det finnas någon som gör ett misstag någon gång. Som i torsdags kväll. Det var nämligen ett verkligt misstag att stoppa SD-mötet via brandlarmet. Handlingen speglar en total brist på ett politiskt alternativ till SD:s budskap. Handlingen visar desto mer av vanmakt.

För SD, däremot, var kvällen lyckad. Jimmie Åkessons anhängare stärktes i sin uppfattning att SD är Sveriges mest nödvändiga parti. Tyvärr. SD:s medlemsvärvare hade en bråd kväll. De fick minst 50 nya medlemmar, i Umeå, på en enda kväll. Mycket tack vare brandlarmet.

Arbetarpartiet skiljer sig från exempelvis Ung Vänster. En skillnad mellan oss och Ung Vänster är att vi tror att SD-ordföranden klarar sitt sexliv själv. Han behöver ingen som ”fuckar” honom. Tre gånger. Det finns också andra och mer politiska skillnader mellan Arbetarpartiet och Ung Vänster. Vi anser att det krävs ett alternativt politiskt budskap till det som SD för fram. Åtminstone om man ska nå alla de arbetarväljare, och andra väljare, som uppger att de kommer att rösta på SD i nästa val. De är just nu över en miljon! Arbetarpartiet är inte av den uppfattningen att hela denna miljon knegare och pensionärer (f.d knegare) är vare sig rasister eller nazister. Vi anser, tvärt om, att det finns få rasister bland SD:s en miljon väljare. Vi anser att det finns ännu färre nazister. Vi vet att de absolut flesta som idag tänker rösta på SD är vanliga knegare på industrier och byggen, på äldreboenden och bakom ratten på lastbilar. Den som vill besegra SD måste vinna dessa knegare – bort från SD med hjälp av ett alternativt politiskt budskap än Åkessons.

Det som Ung Vänster, och den som tryckte på brandlarmet under SD-mötet, gjorde var att mycket tydligt visa på två saker. Dels på en total brist vad gäller politiskt alternativ till det som SD för fram. Dels sin totala vanmakt över att SD är bättre på att kommunicera med arbetarklassen än exempelvis Ung Vänster.

1-0 till Sverigedemokraterna mot Vänsterpartiets ungdomsförbund.

I Malmö och Umeå: det offentliga plundras med hjälp av ”kulturen”

av

I både Umeå och Malmö överförs väldiga summor av skattemedel till de skrytprojekt som politikerna tror ska innebära nya tillväxtmotorer. Detta genom de s k kultursatsningarna (en Kulturväv här, ett Malmö Live där). I Umeå ligger idag totalkostnaden för ”väv” och bad på cirka 850 miljoner. I Malmö har bara konserthuset kostat nära 1,3 miljarder.

Under många årtionden har regionsjukhuset NUS och de båda universiteten utgjort tillväxtmotorerna i Umeå (det finns bara sju regionsjukhus i hela Sverige). Sjukhus och universitet har utgjort basen för Umeås väldiga tillväxt vad gäller jobb och invånare, sett med norrländska mått mätt, alltsedan 60-talet. Dessa innebar starten för en uppåtgående spiral för kommunen. Men sjukhus och universitet har nått sin kulmen som tillväxtmotorer. I samband med att Umeå ansökte hos EU om att få bli Europas Kulturhuvudstad 2014 lovade kommunens politiker att uppföra flera skrytbyggen. De dyraste utgjordes av kulturhuset Väven och Äventyrsbadet. Denna satsning byggde på ett flummigt resonemang om att kulturen skulle kunna avlösa industrin som den nya ekonomiska tillväxtmotorn.

■ Kulturhuset Väven. Detta skrytprojekt byggdes gemensamt av Umeå kommun och Balticgruppen. ”Baltic” ville ha ett hotell samt annan kommersiell verksamhet i sin del. Umeås politiker gjorde nästan exakt som kollegorna i Malmö. I båda städerna byggdes överdådiga kulturbyggnader för att locka invånarna till de privata aktörernas hotell- och konferensverksamhet. I Malmö handlade det om att bygga ett konserthus (Malmö Live) så att detta skulle dra folk till Petter Stordalens anläggningar. I Umeå handlade det främst om att flytta stadsbiblioteket, från sitt optimala läge mitt i centrum, ned till kajen och Krister ”Baltic” Olssons hotell- och konferens.

■ Äventyrsbadet. Detta bygge gick lös på ca 400 miljoner kronor. Förutom den alldeles för dyra investeringen är badet placerat på den miljömässigt sämsta platsen i hela Umeå. Den ekonomiska planen för badet förutsätter ca 380 000 besökare per år. Många kommer med bil från kranskommunerna. Luften i centrala Umeå, som innehållit olagligt höga halter av kvävedioxid i nästan ett decennium, riskerar att försämras ytterligare av projektet.

Omsorg och utbildning utarmas av skrytbyggen
Visst har dessa skrytbyggen inneburit en tillväxt. Men inte genom att en industriell epok avlösts av en kulturell epok vad gäller ekonomisk tillväxt. Det har skett en tillväxt. Men denna har främst bestått av ökade vinster för byggherrar och lokala fastighetsspekulanter – bekostade med skattemedel.

Både i Umeå och Malmö har (S) varit drivande i att förverkliga projekten – med Alliansen och V i släptåg. För Umeås del innebär ”väv” och bad årliga fördyringar i kommunens driftsbudget på mellan 80-100 miljoner. Varje år. Detta drabbar för- och grundskola, äldreomsorg och bostadsområden. Detsamma sker i Malmö.

Lögner kan inte dölja att Vänsterpartiet skär ned ytterligare inom äldreomsorg, för- och grundskola

av

Umeå kommun styrs av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I budgeten för nästa år ökar behoven kraftigt. Skälet är främst att antalet äldre, barn- och grundskoleelever ökar. Om de ökade behoven inom äldreomsorgen skulle tillgodoses kräver detta ett tillskott med 55 miljoner. Då skulle kvaliteten på omsorgen och pressen på personalen vara densamma. Men (S) och (V) tillskjuter endast 33 miljoner kr. Detta innebär en nedskärning, i förhållande till de ökande behoven, med hela 22 miljoner kr. För varje vårdtagare, och för arbetarkvinnorna inom äldreomsorgen, innebär detta nya nedskärningar.

Situationen är densamma inom för- och grundskolan. Där ökar behoven med 56 miljoner. Här skjuter inte (S) och (V) till en enda varaktig krona. Jag skriver varaktig. För både när det gäller äldreomsorg och för- och grundskolan pytsar de styrande partierna ut pengar i olika ”projekt”. Men pengarna gäller nu endast för ett år. Därför kan inga nya äldreboenden och skolor byggas eller någon fast personal anställas.

Socialnämndens ordförande, Eva Andersson (S), sa under budgetdebatten att behovsökningen inom äldreomsorgen inte hade kunnat täckas. Detta var ärligt. Men Tamara Spiric (V) har en annan uppfattning. I en VK-intervju (28/8-14) anser hon att ”vi har full finansiering inom äldreomsorgen och det är en feministisk åtgärd för det är ett kvinnodominerat yrke”. Kommunalrådet Spiric (V) erkänner uppenbarligen inte, till skillnad från Eva Andersson (S), förekomsten av glappet mellan tillskottet på 33 miljoner och behovet av 55 miljoner. Men den som kan räkna vet att de 33 miljonerna endast täcker 60 procent av behovsökningen inom äldreomsorgen på 55 miljoner kr!

Skillnaden mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är denna: (S) tar ansvar både för maktens möjligheter att förverkliga projekt OCH för maktens pris – som innebär att stå för impopulära beslut. Kommunalrådet Tamara Spiric (V) är dock endast villig att ta ansvar för maktens positiva sida. Då det blir dags att ta ansvar för impopulära beslut förnekar hon att deras existens. Det är detta som leder till Vänsterpartiets svek och lögner.

Ett av kommunalrådet Tamara Spirics mest uppenbara svek handlade om stadsbiblioteket. Före valet 2010 lovade hon att Vänsterpartiet skulle kämpa för att stadsbiblioteket skulle få vara kvar vid Vasaplan. Men då Lennart Holmlund (S) erbjöd (V) toppositioner (Tamara Spiric fick en kommunalrådsplats) så kovände (V). I nämnda VK-intervju finns ett citat från Tamara Spiric där hon säger ”Jag säljer inte ut mig”. Men när det gäller stadsbiblioteket var detta just vad Tamara Spiric gjorde. En kort tid efter valet 2010 svek (V) och Spiric sitt vallöfte och sedan dess har partiet stött flytten av stadsbiblioteket till Kulturhuset Väven på kajen.

Men det är inte nog med detta.

I ett försök att dölja det första sveket (stadsbiblioteket) hemfaller Spiric till lögner som är lika grova som lätt avslöjade. Låt oss återigen titta på VK-intervjun. Där finns ett annat citat av kommunalrådet Spiric. I detta säger Spiric, apropå kulturväven dit stadsbiblioteket ska flyttas, följande: ”Jag tycker inte att väven skulle ha byggts för det är ett fruktansvärt dyrt projekt, men nu har vi fått ärva det …”.

Denna lögn är en ren förolämpning mot umeborna!

Det är uppenbart att Spiric (V) räknar med att folk inte ska minnas vad som hände. Men Spirics fräcka lögner avslöjas av de beslutsprotokoll som upprättas i samband med Umeå kommunfullmäktiges möten.

Låt oss upprepa: Tamara Spiric säger rakt ut i VK-intervjun att hennes åsikt var att ”väven” [inte] ”skulle ha byggts”. Kommunalrådet Spiric påstår till och med att hon har fått ”ärva det”.

Ok. Låt oss nu se de vad de skriftliga beslutsprotokollen visar?

Beslut nr 1: Den 31 januari 2011 skulle Umeå kommunfullmäktige bl a besluta om följande: att det som idag kallas för Kulturhuset väven skulle drivas i form av ett gemensamt bolag mellan Umeå kommun och Balticgruppen; att projektet skulle vara färdigställt vid årsskiftet 2013/2014; att en högsta nivå för byggkostnaderna fastställdes till 26 000 kr per kvadratmeter BTA (brutto-area). Bifall stod mot avslag. Ingen enda vänsterpartist röstade Nej till beslutet. Partiet slöt upp för ”Väven” tillsammans med (S) och Alliansen. Detta skedde under Tamara Spirics ledning.

Beslut nr 2: Sju månader senare, den 29 augusti samma år, skulle den detaljplan antas som var förutsättningen för att ”Väven” skulle kunna börja byggas. Bifall stod mot återremiss. Ingen vänsterpartist försökte stoppa bygget. Partiet slöt upp för ”Väven” tillsammans med (S) och Alliansen. Tamara Spiric stod bakom beslutet fullt ut.

Men det mest intressanta är Vänsterpartiets protokollsanteckning!

Det räckte nämligen inte för Vänsterpartiet att bara rösta för detaljplanen. I sin iver att visa Lennart Holmlund, Balticgruppen och Alliansen hur pålitliga partiet var, i sitt stöd för Kulturhuset Väven, bifogade Vänsterpartiet en särskild anteckning till protokollet. Denna anteckning är särskilt avslöjande när det gäller med vilken iver (V) både ville bygga Kulturhuset Väven – och därmed flytta stadsbiblioteket (in i Väven).

Protokollsanteckningen lyder som följer (min kursivering):
”1. Till att börja med: Vänsterpartiet står bakom projekterande och byggande av det planerande Kulturhuset. Inte enbart utifrån en passiv position, utan (V) har genom att vara aktivt och pådrivande i beslutsprocessen verksamt dragit sitt strå till stacken… ” !

Den som kan läsa har ingen svårighet att se sanningen – trots Spirics försök att dölja denna:
1. (V) i Umeå röstade för samarbetet med Balticgruppen; partiet röstade även för den kostnadskalkyl som lett fram till dagens fruktansvärda utgifter för Kulturhuset Väven; detta skedde den 31/1-2011,
2. (V) i Umeå röstade för den detaljplan som möjliggjorde byggstarten för Kulturhuset Väven; detta skedde den 29/8-2011,
3. (V) i Umeå var så ivriga att visa (S), Baltic och Alliansen sitt pålitliga stöd för ”Väven” att partiet bifogade en protokollsanteckning där (V) särskilt underströk sitt aktiva stöd och agerande för att Kulturhuset Väven skulle bli till – ett agerande från (V) och kommunalrådet Spiric som därmed bidragit till att beröva äldreomsorgen, för- och grundskolan samt personalen ekonomiska resurser. Detsamma gäller kulturen. Detta märks bl a genom att varken äldreomsorgen eller för- och grundskolan får de pengar de behöver för att täcka sina ökade behov.

De två protokollen samt protokollsanteckningen avslöjar Spirics grova lögner. För den som vill läsa står det, hur tydligt som helst, att kommunalrådet Spiric, och Vänsterpartiet i övrigt, inte ärvde något projekt som de var motståndare till. Det framgår ingenstans att Spiric skulle ha ansett att ”Väven” var fruktansvärt dyr. Det protokollsanteckningen visar är att (V) har varit pådrivande för att Kulturhuset Väven skulle byggas. Det enda fruktansvärda är Tamara Spirics lögner. Det som drivit in Vänsterpartiet i detta nät av grova politiska lögner och självmotsägelser är partiets vilja att både vara en del av makten i kommunstyrelsen – tillsammans med Lennart Holmlund – och samtidigt vara fritt och obundet då det passar. Men detta är en omöjlighet.

Arbetarpartiet kämpade ensamma mot Kulturhusanhängarna under hela 2011. Vi insåg mycket tidigt att skrytprojekten skulle slå mot äldreomsorg, för- och grundskolan och mot möjligheten att öka personaltätheten. Men också mot kulturen i Umeå. Vi fick ta mycket skit inne i kommunfullmäktige för att vi vågade rösta nej till skrytprojekt som Kulturhuset Väven och till Äventyrsbadet. Men detta uppvägdes mer än väl av det stöd vi hela tiden har känt ute bland vanligt folk då vi hållit torgmöten i centrum, knackat dörr ute på olika stadsdelar eller besökt kommunala och andra arbetsplatser.

Det Spiric nu försöker sig på är en ny lögn av samma sort som hon bedrog väljarna med 2010. Före valet 2010 dolde Tamara Spiric att hon ville flytta stadsbiblioteket till ”Väven”. Före valet 2014 försöker kommunalrådet Spiric slå i folk att hon aldrig ens har velat bygga den ”Väv” dit hon, sedan strax efter valet 2010, har arbetat så hårt för att flytta stadsbiblioteket.

Arbetarpartiet vill tvärstoppa flytten av stadsbiblioteket och låta detta vara kvar i lokalerna vid Vasaplan. Dessa kontrolleras fortfarande av Umeå kommunkoncern. Samtidigt vill vi påbörja arbetet med att hyra ut lokalerna i Kulturhuset väven till mer kapitalstarka grupper – grupper som Baltic och affärsbankerna. Om pengarna ska räcka till äldreomsorgen, skolan och ökad personaltäthet måste badet bantas och kommunen backa ut ur ”väven”. Sossarna, Vänstern och Alliansen har misslyckats. Nu är det vår tur i kommunalpolitiken.

Länkar till utdrag ur protokollen från kommunfullmäktige 31 jan samt 29 aug 2011:

Det går inte att bortförklara 215 miljoner

av

På sistone har kostnaderna för bygget och driften av kulturväven debatterats flitigt. Så även på dagens kommunfullmäktigemöte. De ursprungliga byggkostnaderna på 700 miljoner har ökat till 915 miljoner. ”Det har väl varit allmänt känt att huset skulle kosta 915 miljoner”, tyckte Lennart Holmlund.

Men enligt protokollet från kommunfullmäktigemötet i januari 2011 så beräknades byggkostnaderna för kulturväven hamna på 650-700 miljoner. Det var utifrån de premisserna som alla partier, utom mitt parti, Arbetarpartiet, röstade för bygget av kulturväven. Det var den allmänt vedertagna kostnadskalkylen som frågan diskuterades utifrån, i kommunfullmäktige såväl som hos allmänheten.

Holmlunds påstående är en efterhandskonstruktion! Det har aldrig funnits något material tillgängligt för samtliga kommunfullmäktigeledamöter och allmänheten som antytt att det skulle tillkomma ytterligare byggkostnader utöver de 700 miljonerna innan beslutet togs. Handlingarna från kommunfullmäktigemötet i januari 2011 talar sitt tydliga språk; byggkostnaderna skulle hamna på 650-700 miljoner. Inte ett ord nämns om att ytterligare byggkostnader skulle tillkomma.

När det gäller Kulturhuset verkar eftertankens kranka blekhet (läs umebornas missnöje med skrytprojekten) ha drabbat några av företrädarna från andra partier.

Jan-Olov Carlsson, fackligt aktiv och representant för (v), sa i debatten, ”Jag är ju en av de som gillar det här projektet, men det betyder inte att jag inte kan ha kritiska synpunkter.” Anders Sellström ställde en fråga, som var lagom kritisk, till hur projektet genomförts. Han ondgjorde sig över kostnaderna för bevarandet av Stallet i samband med bygget av kulturväven. ”Det kostar att bevara saker och ting.” Kostnaden var alltså inte att bygga det nya huset, utan att bevara det gamla! Att bevara stallet kostar enligt uppgift 45 miljoner, att bygga kulturväven kostar 915 miljoner. Snacka om att sila mygg och svälja kameler…

Vi har tidigare talat om att Kulturhuset Väven på kajen och ett Äventyrsbad i centrala stan riskerar att bli gökungar som äter annat ur boet som skola, omsorger och underhåll. Detta råder det inga som helst tvivel om. Sammantaget så kommer dessa två skrytprojekt att innebära ökade utgifter på cirka 120 miljoner per år för kommunen. Detta motsvarar ett kraftigt nedskärningspaket – år efter år, efter år, efter år…

Den hotande ekonomisk krisen i Umeå kommun är självförvållad.