Är sociala medier morgontidningens fiende?

VK:s chefredaktör Ingvar Näslund slår sig, med rätta, för bröstet i en krönika och förklarar hur stort inflytande de politiska bloggarna på vk.se har. Jag är den första att lyfta på hatten för VK:s bloggportal, den är en fin gest gentemot medborgarna och politikerna – en gratis bloggyta – och den är ett smart drag för en morgontidning att försöka hitta fortsatt relevans bortom morgontidningen. För alla behöver och tycker om bra lokaljournalistik, frågan är bara hur den ska finansieras.

Skärmavbild 2014-09-19 kl. 08.40.45

Men när Näslund skriver att ”Vårt största lokala publika torg för ledande politiker och politiskt intresserade är faktiskt vk.se trots konkurrensen av nya sociala medier.”, tycker jag att han snubblar till lite. Och det gör mig fundersam. Utan att ha siffror på det så tror jag ändå att spridningen av VK:s blogg har stor hjälp av sociala medier. Och vad är VK:s blogg, om inte egentligen i sig ett av många ”sociala medier”. Det är ju trots allt inte VK som skapar innehållet, det är ju Holmlund och Ågren med flera som gör att han får trafik till sin sajt.

Och tyvärr tycker jag att en del av morgontidningarnas problematik fångas rätt bra i just den där meningen, även om jag nu säkert tolkar in mycket mer än vad Näslund har tänkt sig. Morgontidningen ser sociala medier som en fiende och konkurrent. Jag tror det är ett feltänk. Visst konkurrerar ni, och även jag, om läsarnas tid på nätet, men det är ju egentligen ingen strid morgontidningen kan vinna. Läsarna kommer inte att sluta umgås med sina kompisar via sociala medier oavsett hur bra tidning VK gör. Morgontidningen tycker jag istället borde börja fundera mer på hur den ska omfamna sociala medier. Visst, VK har säkert funderat och funderat, men det känns som att utgångspunkten hela tiden är att det finns ett underliggande ”trots konkurrensen” som spökar. Men finns det kanske andra förhållningssätt? Jag tror faktiskt det. Jag sitter naturligtvis inte på några definitiva svar, men några tankar dyker upp direkt…

– Sociala medier kräver innehåll, vem skapar bättre innehåll än en morgontidning som inte har gjort annat de senaste hundra åren?

– Vi älskar material vi själva har skapat, och sprider dessa med glädje. Det är ju bland annat därför bloggen går så bra. Går det att utveckla journalistiken åt det hållet också? Bjuda in t ex studenter att skapa journalistiska arbeten eller ”redaktionsråd” på småorter o s v?

– Varför inte börja erbjuda företag innehåll till deras sociala kanaler? VK och andra morgontidningar sitter på mängder av hett material som säkert många företag skulle vilja ta del av i sina sociala kanaler. Tänk om Norrmejerier fick exklusivitet till egen reportageserie om kor och landsbygd. Mejeriet får publicera det först i den egna kanalen och först därefter hamnar det på VK. Hela tiden tydligt med att det är redaktionellt material och skapat av VK o s v. Balansgång givetvis, men omöjligt?

– Detsamma gäller VK:s ”longtail”, alltså den ökade livslängden på arkivmaterial som VK kan skapa med hjälp av att publicera det på nätet igen. Där finns säkert massor som företag skulle vilja ta del av och betala för att få publicera i sina egna kanaler om det paketerades snyggt och enkelt.

– Se grafiken nedan, ja den är från USA, men jag tror den tyvärr är rätt talande även för det svenska medieklimatet. Tidningen frågar andra tidningar innan de sätter upp sina betalväggar. Varför inte fråga de som eventuellt ska betala? Hade VK verkligen bjudit in och bjudit till innan de slog upp sin betalvägg kanske de hade sluppit en del negativa reaktioner?

Skärmavbild 2014-09-18 kl. 16.46.34

Jag sticker givetvis ut huvudet här och tar gärna en snyting eftersom jag förstås inte har direkt inblick i VK:s affärer, men jag har följt medieutvecklingen på nära håll under många år och vill verkligen försöka tro att vi har en lokal journalistik kvar även efter att tidningsbuden har gått i pension. Och jag kan inte skaka av mig känslan att morgontidningarna sneglar åt fel håll och tycker att sociala medier är en konkurrent. Ni borde ju omfamna och utnyttja varandras starka sidor. Alla behöver den lokala journalistiken, vi måste kanske hjälpas åt lite mer för att den ska överleva?

Fotnot: Jag skickade denna text till Ingvar Näslund för att han skulle kunna kommentera innan publicering, nedan ser du hans svar. Han håller inte med mig, vilket kanske inte är så förvånande. Men jag tycker att Näslund även här i sitt mailsvar har en inställning att sociala medier är till för att ”sprida information” och ”sprida innehållet”. Det står inget om dialog och medskapande, som jag tror är nyckeln och som faktiskt är själva essensen av de sociala medierna. Må diskussionen fortgå.

— — —

Hej Jakob

Kul att du reflekterar över detta. Spännande.
En sak vill jag dock direkt  kommentera: vi ser inte sociala medier som en fiende. Tvärtom. Det är tack vare dem som ex bloggarna når en ännu större publik. Styrkan ligger att  sociala medier används för att ytterligare sprida innehållet. Sociala medier är därför en möjliggörare, en medspelare, ingen motståndare.
Vi använder själva sociala medier dagligen för att sprida information så din känsla här är missvisande.
Om du vill landa rätt i din analys är detta viktigt att känna till.
Allt gott
Ingvar
— — —

/ @jmjobring som idag lyssnar på Jose Gonzales nya fina singel This Is How We Walk The Moon.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *