Här hämtar jag kraft. Här rensar jag huvudet. Här får jag vara ensam och lyssna på vinden som tar tag i trädkronorna. Hit har jag kommit i hela mitt liv. Jag är ingen friluftsmänniska, men skogen kan jag inte vara utan. Skogen är min kyrka.

När jag var 20 år var jag au-pair i en familj i London. Jag sa till mamman att jag saknade att promenera i skogen. ”Men det ligger ju en park här borta där det finns några träd, du kan ju gå dit.” sa hon.
Same same but diffrerent.

Hen-debatten pågår fortfarande både här och där. Jag kan inte förstå varför det ordet är så upprörande. Det är väl jättebra att kunna använda när man inte vet om det är en han eller hon man pratar eller skriver om. Eller när man inte vill avslöja könet på någon.

Det är märkligt hur provocerade vi blir när vi inte kan könsbestämma en person. Om vi möter en väldigt androgyn människa uppstår frågetecken och det blir jobbigt, för vi kan inte sätta personen i ett fack. Lite spännande att fundera över varför det är så.

De fantastiska bilderna på Iggy Pop togs för över ett år sedan av svenske modefotografen Mikael Jansson. De var en del av en bildserie för stilbilagan till vårmodeupplagan av New York Times på temat ”Ballad of a Thin Man”.

Jag gråter.
I går fick jag höra om en, för mig okänd, liten flicka som blivit utsatt för saker ingen människa i världen ska behöva utsättas för. Allra helst inte av någon närstående.

När min äldsta dotter var ett par timmar gammal kom följande tanke. ”Jag skulle kunna rada upp hela världens pedofiler och skjuta dem, utan dåligt samvete.” Moralen i detta kan diskuteras, men så känner jag fortfarande. Hur fungerar man om man som vuxen väljer att göra illa ett barn?
Jag gråter.

Astrid Lindgren fick 1978 ta emot Tyska bokhandelns fredspris i Frankfurt. Där höll hon ett långt tal, ett år innan barnagan blev förbjuden i Sverige. Hennes budskap är fortfarande lika viktigt. Jag ger er ett utdrag.

”Och för dem, som nu så ivrigt ropar på hårdare tag och stramare tyglar, skulle jag vilja berätta vad en gammal dam en gång talade om för mig. Hon var ung mor på den tiden när man ännu trodde på det där. ”Spar på riset och du fördärvar pilten”, det vill säga, hon trodde egentligen inte på det, men en gång hade hennes lille pojke gjort någonting, så att hon tyckte att han måste få en risbastu, den första i sitt liv. Hon sa åt honom att han själv skulle gå ut och ta reda på ris åt henne. Den lille pojken gick och var länge borta. Till sist kom han gråtande tillbaka och sa: ”Jag hittade inget ris, men här har du en sten som du kan kasta på mig.” Då började mamman också gråta, för hon såg plötsligt alltihop med barnets ögon. Barnet hade tänkt att ”min mor vill faktiskt göra mig illa, då går det väl lika bra med en sten”. Hon slog armarna om honom, och de grät en stund tillsammans. Och sedan lade hon stenen på en hylla i köket, och där fick den ligga kvar som en evig påminnelse om det löfte hon gav sig själv i den stunden: Aldrig våld!”

Det finns så många barn som har det jobbigt på ett eller annat sätt, och det är vår skyldighet som vuxna att reagera och agera om vi misstänker att ett barn far illa.
Din skyldighet.

Föreställ dig att du är 80 år. Du sitter på din favoritplats och funderar över hur ditt liv har varit. Finns det något du ångrar? Vad tänker du tillbaka på med glädje? Vad borde du ha ägnat mer eller mindre tid åt?

Om jag blir 80 år vet jag att jag kommer att vara så tacksam för alla vänner jag haft i mitt liv. Det behöver jag inte vänta tills jag blir gammal med att känna.

Den här helgen har jag träffat flera av mina fina, fina vänner.
Ibland bär jag dem. Ibland bär de mig. Och ofta skrattar vi tillsammans.

Det är mer okej att anspela på sex när det gäller en mans utseende än en kvinnas.

Jag såg reprisen av veckans Let’s dance och har sett några av de tidigare programmen under den här säsongen också. Varje gång programledarna pratar med Marcus Schenkenberg så talas det om hans utseende och hur sexig han anses vara. Skulle det passera lika okommenterat om de talat på samma sätt om en kvinnlig deltagare?

Schenkenberg har utnämnts till världens första manliga supermodell, men förhoppningsvis har han väl andra kvaliteter också än bara ett fördelaktigt yttre.
Jag tycker det känns så mossigt med tjatet om hans höftrörelser och vem som är tänd på honom. Undrar vad han tycker.