När man får barn får man ofta höra, främst av kvinnor i 60-års åldern, att ”Det går sååå fort.” ”Passa på och njut, för snart flyttar de hemifrån.”
När man är mitt uppe i amma-torkakräks-vakna15gångerpernatt-bytabajsblöjor-fasen känns det inte som om det går speciellt fort. När jag var i den fasen vaknade jag på morgonen och längtade till kvällen så att jag skulle få gå och lägga mig igen. Den tröttheten, den gör en helt crazy. Jag ville snabbspola mitt liv vilket är väldigt sorgligt egentligen.
Nu är jag inne i en annan fas. En som är svår på ett helt annat sätt. En som handlar om att ge två människor självkänsla och självförtroende så att de nu och i framtiden är trygga och följer sina egna hjärtan.
De har rätt de där 60-åriga tanterna. Det går fort. Därför är det bäst att stänga av dammsugaren och låta disken bilda hög. Om 20 år är det inte hur städat det var hemma som du kommer att bry dig om. Det är hur mycket ni skrattade.
Så sant, tänkte på det senast i dag! Underbar bild!
Tack Maria.
Bra skrivet! Jag har velat snabbspola rätt många gånger. Fast forward please! Livet har olika faser, just nu är jag i barnfasen, min pappa går i pension imorgon efter 40 år som glasmästare, han är i en fas. Dit kommer jag oxå någon gång. Men jag tror som du att barnen måste få minnas de roliga sakerna istället för att mamma städade varje dag…
Ja. Men samtidigt är det konstigt att det är lättare att falla in i städbeteendet än skrattbeteendet. Det är ju jättetrist att det är så.
Vilka kloka ord! Jag känner igen mig i det där med städningen. 🙂 följdfrågorna blir: varför håller vi på så? Är det en kvinnlig grej? (Hemma hos oss är det det i alla fall). För vem städar vi?
Ja Matilda, varför blir det så? Det är ju helt knäppt. Jag ska grunna på det och återkommer om jag kommer på ett svar. 🙂
Jag är en tant i sextioårsåldern som tycker att den bästa tiden i mitt liv var när mina tre pojkar växte upp! Visst går tiden alldeles för fort och visst är det bra om man kan strunta i dammtussar och hitta på lite roligare saker med barnen!
Du ser där. Så sant.
Pingback: Nattuggla med inspiration | Johanna Kaffepanna