Ångest. Den finns i många skepnader och intensitet. Att jag skulle framkalla denna känsla känns ju lite deppigt.

Fick ett samtal från min fina moster i går. ”Jag vill bara säga att din blogg är så himla bra, jag läser den varje dag. MEN, jag får ju ångest. Hur hinner du med allt?”

Tack för berömmet!
Jag har hört från flera håll att vänner provoceras av mitt pysslande. Hur hinner jag, hur orkar jag och var får jag allt ifrån? Men snälla, snälla ni. Det är absolut inte meningen att skapa ångest. Ha inte mig på någon kreativ måttstock. Se mina inlägg som inspiration eller förströelse, inte som ett stressande moment på saker att genomföra. Jag pysslar mycket (förresten ett ord som jag inte riktigt gillar. Det låter som att jag är ett barn) för att det är min hobby och jag tycker att det är så vansinnigt roligt. Det finns nog saker som du tycker är roliga och lägger din tid på. Bra. Så – då gör du det, och jag fortsätter vika mina servetter.

Det är den 11 september. För snart två år sedan besökte jag Ground Zero. Det var en overklig och märklig känsla och jag berördes av att stå där och titta på det som då var en stor arbetsplats, där en ny skyskrapa byggs högre och högre. Tänk att det var här! Det var här som världen rasade samman. Ofattbart.

Vi gick vidare till Battery park. Där står ett stort konstverk som heter The Sphere. Detta konstverk stod förut mellan World Trade Centre I och II och skulle symbolisera världsfred (!). Nu är det tillbucklat och sargat, men står där i parken – symboliskt.

Bredvid oss stod ett amerikanskt par med deras vuxna son. De betraktade också konstverket och jag hörde hur sonen berättade för sina föräldrar att han varje morgon brukade sitta vid foten av The Sphere och dricka kaffe.

Så många frågor flög genom mig som jag ville ställa till denna man, men jag kunde inte formulera en enda, och sedan var stunden förbi. Men var jobbade han? Var han där den 11 september 2001? Hur kändes det nu att vara tillbaka? Jag kan inte ens föreställa mig. Själv kommer jag från andra sidan jordklotet och berördes enormt. Hur ska det inte då ha känts för honom.