Här är till dig – du som tar dig friheten att tala om för andra att deras drömmar inte kommer att uppfyllas. Att deras drömmar är orealistiska eller omöjliga. Det har hänt mig flera gånger. Kanske har det hänt dig med.
Jag lever totalt övertygad om att allt jag vill kan jag göra, och om jag har en dröm så finns det vägar att gå för att nå dit, oavsett om de är långa och krokiga eller spikraka. Ingenting är omöjligt. Det förmedlar jag till mina barn också. Och då menar jag inte sådana här mål, utan mer grundade. Vill man kunna cykla så kommer man att göra det också. Det är bara att öva. Om man sätter sig ner och säger ”Det går inte.” så kommer det självklart inte att bli några cykelturer heller.
Varför de här människorna känner att de behöver trampa på, förstöra och smutsa ner någon annans dröm eller mål förstår jag inte. Vad får de ut av det? De får i alla fall inte kärlek och vänskap tillbaka. Snarare sorg, besvikelse, ilska och distansiering. Ungefär i den ordningen.
Jag har tänkt på det här. När någon har sagt till mig att jag inte kommer att nå mina drömmar eller mål så reagerar jag först alltid med förvåning. ”Vad menar hen? Varför skulle jag inte göra det?” Sedan blir jag oerhört ledsen. Att känna att jag inte får stöd. Att jag inte blir trodd på. Att mina mina mål ses som världsfrånvända eller löjliga. Det är ingen härlig känsla.
Jag har bestämt mig för att med all min kraft försöka räcka finger åt dessa människor och deras behov att racka ner på det som är viktigt för mig. Och jag hoppas innerligt att mina barn gör detsamma.
Heja!