I dagens Folkbladet har jag skrivit om Andra varvet – en loppis i Sikeå som drivs ideellt. Den slår upp portarna för säsongen i dag och kön brukar ringla lång med folk som vill komma in och fynda. Har du inte tidningen kan du läsa reportaget här. Jag och fotograf Kenneth Sandelin fick en förhandstitt på allt vackert när vi var där och hälsade på. Tyvärr fick vi inte handla. Det ska vara rättvist och lika för alla. Loppisen säljer saker åt privatpersoner och tar provision. Det som är osålt efter fyra veckor får hämtas tillbaka, eller så behåller butiken grejerna.
Åsa Bäckström är en av personerna som engagerat sig ideellt i Andra varvet. Kenneth funderade över hur gammal den här barnvagnen kan vara. Själv fick jag lite ont i magen för att det fanns så mycket fint som jag ville köpa. Det får bli en tur tillbaka hit snarast.
månadsarkiv: juni 2013
Ge dem ett rejält finger
Här är till dig – du som tar dig friheten att tala om för andra att deras drömmar inte kommer att uppfyllas. Att deras drömmar är orealistiska eller omöjliga. Det har hänt mig flera gånger. Kanske har det hänt dig med.
Jag lever totalt övertygad om att allt jag vill kan jag göra, och om jag har en dröm så finns det vägar att gå för att nå dit, oavsett om de är långa och krokiga eller spikraka. Ingenting är omöjligt. Det förmedlar jag till mina barn också. Och då menar jag inte sådana här mål, utan mer grundade. Vill man kunna cykla så kommer man att göra det också. Det är bara att öva. Om man sätter sig ner och säger ”Det går inte.” så kommer det självklart inte att bli några cykelturer heller.
Varför de här människorna känner att de behöver trampa på, förstöra och smutsa ner någon annans dröm eller mål förstår jag inte. Vad får de ut av det? De får i alla fall inte kärlek och vänskap tillbaka. Snarare sorg, besvikelse, ilska och distansiering. Ungefär i den ordningen.
Jag har tänkt på det här. När någon har sagt till mig att jag inte kommer att nå mina drömmar eller mål så reagerar jag först alltid med förvåning. ”Vad menar hen? Varför skulle jag inte göra det?” Sedan blir jag oerhört ledsen. Att känna att jag inte får stöd. Att jag inte blir trodd på. Att mina mina mål ses som världsfrånvända eller löjliga. Det är ingen härlig känsla.
Jag har bestämt mig för att med all min kraft försöka räcka finger åt dessa människor och deras behov att racka ner på det som är viktigt för mig. Och jag hoppas innerligt att mina barn gör detsamma.
Fina bilar och fest
Förra veckan var det studentbal i stan för några av gymnasieskolorna. Vi var där en sväng och tittade på finfolket. Det var så många på plats att det var lite svårt att se de tjusiga studenterna så vi tittade mest på bilarna de kom i.
Varför görs de inte lika färgglada nu som då?
En ljus plats där skuggorna bor
Just den här sortens skuggor älskar jag. Jag kan länge sitta och titta på hur trädens grenar vajar fram och tillbaka på min vägg. Det är vackert.
Ljuset gör allt så mycket lättare. I morse när jag vaknade var det kämpigt att stiga upp, men tanken på hur det är i november gjorde det mycket enklare. Då lever jag i ett slags ideliknande tillstånd, men nu vill jag aldrig gå inomhus. Aldrig gå och lägga mig. Det skulle vara för att ligga och titta på skuggorna då i så fall.
När det bara är meningen
När jag var på Antikmässan i februari fanns Carlson Art där och visade samtida konst i en monter. Jag och min syster fick en liten privatlektion i vad man ska tänka på när man köper samtida konst. Vi tittade på tavlorna som fanns på plats och jag fastnade så för den här av Lennart Olausson. Vissa motiv talar till mig och jag kan inte förklara varför. Flickan på bilden såg precis ut som min Liv. Min syster sa: ”Men ser du inte vad den heter! ’Liv springer'”
Ja, då var det ju liksom bara ment to be. Egentligen var det oljemålningen jag stod och beundrade. Den gick loss på 80 000 och det kände jag inte att jag kunde hosta upp, så jag köpte det grafiska bladet. Nu hänger hon på min sovrumsvägg, min fantastiska springande Liv.
Sockervadd och viga karlar
Det är fullt upp nu. Även om det är roliga saker som händer så kan det bli lite mycket. Förra veckan hade vi bland annat fem kalas och en cirkus inbokad. Månadsskiftet maj/juni kan liknas vid december i allt som ska hinnas med. Tur att det snart blir sovmornarnas högtid. Sommarlov! I morgon är det skolavslutning.
Där hela världen växer
I dagens Folkbladet skriver jag om Arboretum Norr. En plats utanför Umeå där man kan strosa bland buskar och träd hämtade från världens alla hörn. Har du inte tidningen kan du kolla in reportaget här. 
Här finns många växter från Asien. 
Det senaste projektet är en Japansk trädgård vilken håller på att färdigställas nu.
Annorlunda och speciella arter finns att titta på. Bland annat fransbladiga björkar.
Stigen följer Umeälven och slingrar sig fram. 
Fotograf Kenneth Sandelin tog fina bilder till reportaget. Här fotar han Lars Dahlberg, Johnny Schimmel och Maja Johansson som jobbar i arboretet.
Arboretum Norr är ett mycket naturskönt utflyktsmål som jag kan rekommendera.
De fyra första bilderna är tagna av Kenneth Sandelin, resten av mig.
Grymt gott med granola
Här kommer tips på ett utmärkt mellanmål till lata dagar – något som blivit en favorit hemmavid. ”Mamma, kan jag få din specialmellis?”
Granola är en slags müsli, skillnaden är i princip att granolan är rostad med lite honung, olja och vatten. Jag har använt mig av en färdigköpt sort med smak av mullbär och kardemumma.
Granolamellis
Ingredienser:
– Blåbär
– Granola
– Turkisk naturell yoghurt
– Honung
Gör så här:
– Varva de olika ingredienserna i ett litet glas.
– Ät och njut.
Heja Sverige friskt humör
Hoppas du får en skön nationaldag och firar den på det sätt som passar dig bäst. Kanske liggande på en blomsteräng med en maskros bakom örat? Får du lust att pyssla lite kan du få tips här.
Tänk dig den med smör på
Tänkte agera lite upplysande och tipsa om dagens tv-tablå. Så – blir du sugen på den här läckerbiten kan du kolla in TV3.
Oj hoppsan! Ursäkta, jag fick lite kräks i munnen och har varken möjlighet eller ork att kommentera allt som är fel med den här bilden.
