Jag tror det är en han. Jo, det är det nog. Han är en jättegammal engelsman som hänger sig fast för kung och fosterland. Han har gjort illa sig på ett öra och det är ju lite synd. Men trots den skavanken så är han rätt charmig. Jag vet inte hur jag ska tolka hans blick. Är han skeptisk eller skäms han?

Jag och en kompis knackade på hos en antikhandlare i Burträsk för en sisådär tolv år sedan. Han hade inte öppet, men vi fick komma in ändå och där var det grejer från golv till tak. Jag minns att jag köpte två små skålar (som jag efteråt kom på var Uppsala Ekeby), en liten fotoram och den här tändaren. Jag betalade femtio kronor för alltihop.

Jag älskar den här tändaren. Under den står det ”Hilton Excellent Regular”. Jag har googlat, men hittar ingen information eller liknande tändare på internet. Jag vet inte om den fungerar, för jag har aldrig fyllt på den, men den kittlar min fantasi. Jag tänker att den har tillhört en man på 1950-talet. En gambler. En player som gillade spel, dobbel och pinuppor. Jag tycker att han hör hemma i Stockholm, eller kanske till och med någonstans i Amerika. Men hur hamnade tändaren då i Burträsk?

Den här asken har stått i min farmors kök så länge jag kan minnas. Den hade sin plats på en liten hylla under köksklockan. Jag vet inte var hon fått den ifrån. Förmodligen har min farfar köpt den på någon av hans otaliga auktionsbesök. Kanske är det av honom jag ärvt intresset att fynda gamla skatter.

Örhängena köpte jag på loppis förra helgen för en tjuga. Jag ska inte ha dem på mig, utan jag tänkte använda dem till något annat. Vad har jag inte kommit på, men är inte orolig. De kommer att komma till användning.

Nu är det bara att sätta igång och baka kakor, för det är ju vad en sådan här fin gammal burk egentligen ska innehålla. Jag köpte den i helgen på loppis. Visst är den helt underbar!

Jag har hjälpt en kompis mamma att lägga ut lite grejer på nätet till försäljning. Hon har sålt sitt hus och rensar nu för fullt. De här gamla tennisracketarna hade hon nere i källaren och skulle göra sig av med, och då var jag snabbt framme. Jag tycker de är så fina. Jag planerar inte att ta upp någon tenniskarriär, utan tänker att de ska pryda mitt hem. Var och hur har jag inte bestämt än.

Den här lilla skålen köpte jag på loppis i helgen för en guldpeng. Jag skulle vilja ha åtminstone en till i en annan färg, helst fler. Så här. Det får bli en av sakerna jag spanar efter på alla loppisbesök jag planerar att göra i sommar.

Jag har blivit beroende av vattenmelon. Det är så vansinnigt gott, och så finns de i en inte så gigantiskt stor variant att köpa just nu. Perfekt. Väldigt bra att stoppa i barnen till mellis också.

Den här lilla guldklimpen köpte jag billigt på en secondhandaffär. Prefekt för mobilen och börsen när man ska på finkalas. När jag skulle tvätta den råkade jag bryta sönder kedjan och då blev jag så ledsen att jag lade bort väskan.
Hur gör jag nu då? Hur lagar man en sån här?

Jag vet inte vad jag ska ha dem till, men det står ju min bokstav på de här små porslinsfaten, så jag kunde inte motstå. De är tio centimeter i diameter. Glasunderlägg?

Hittade dem för en billig peng på en second hand-affär och under ett av faten står det G.L -53. Tänk att någon för nära 60 år sedan målade faten så fina.
Det tycker jag är fint.

När jag var på Trädgårds- och antikmässan förra helgen så fyndade jag de här fina gamla broscherna. Jag använder inte brosch, men blev helt förälskad i dessa. De är från 1900-talets början, mycket mer än så vet jag inte. Vet du?