Glädje för fötterna

20120624-211015.jpg

20120624-211150.jpg
Mina finaste skor har jag framme jämt. De står i sovrummet på display, bara för att de gör mig glad.
”Men, när ska man ha sådana här skor?” var det någon som sa.
När kan man inte ha dem, undrar jag?

De är av märket Irregular Choice och just nu skulle jag vilja utöka samlingen med ett par röda. När jag var i London för ett år sedan var jag in i deras butik som är helt galen och alldeles underbar.

En bra investering


Det bästa vi har här på jobbet är tavlan som sitter i matsalen. Oljemålningen ”Marie-Antoinette och dauphinerna” har en av mina favoritkonstnärer Cecilia Sikström gjort och jag tycker att den är fantastisk. Jag ser denna tavla varje dag och kan sitta och titta på den hur länge som helst. Hemma har jag två tavlor som Cecilia gjort. Det är nåt magiskt med dem. Kolla in hennes grafik och måleri.

Cecilia kommer ursprungligen från Lycksele men bor sedan länge i Stockholm. Om du skrollar ner en bit på hennes hemsida kan du läsa ett personporträtt jag skrivit.

Lilla gumman och slemmiga typer

Alex Schulman föreslår vuxenblöjor för Janne Josefsson vilken anser att Ebba von Sydow aldrig skulle ha kommit dit hon är om hon inte haft sitt efternamn.

Om du har en dryg timme över så kolla in den här debatten som Publicistklubben ordnade tidigare i veckan där personliga varumärken och journalistik diskuteras.

Jag kan bara konstatera att panelen bestående av Janne Josefsson, Ebba von Sydow, Amelia Adamo och Alex Schulman kommer från lite olika världar. Det är fascinerande att höra hur Josefsson, och även Stina Dabrowski för den delen, anser sig vara riktiga journalister. De andra är mer avarter.

Den brutala sanningen


Bilderna här på bloggen går oftast i dur, men nu ger jag er en bit av sanningen, och den är inte vacker.

Har någon galning gått loss med ett automatvapen?
Nej.
Det här är en bild av en liiiten del av mitt badrum. Min hyresvärd tycker att det är helt okej. ”Nej, här behövs inte renoveras.” ”Näääe, det finns ingen risk för fuktskador.”

Det tidiga 1990-talsmönstret i all ära – men hålen! What’s up with hålen? Lägenheten byggdes för 17 år sedan cirka sisådär, och jag har ingen aning om hur många som bott här sedan dess. En sak som alla dessa hyresgäster i alla fall verkar haft gemensamt är missnöjet med badrummets funktion, för här har det borrats.
66 gånger närmare bestämt. 66 är hålen till antal.

När jag flyttade in för ett år sedan satte jag upp ett knallrosa duschdraperi som jag drar för badkaret för att slippa se delar av vandaliseringen. Det funkar sådär.

På darriga ben

Hej!
Premiär! Härmed skriver jag mitt livs första blogginlägg. Det känns kul och spännande, för jag har så stora planer. Jag vill att det här ska bli en sida dit du kan komma och inspireras. Jag kommer även att göra inlägg som förhoppningsvis leder till att du stannar upp och tänker till en stund. Vad det innebär får du se lite längre fram.

Hoppas att du vill följa med mig, lämna kommentarer eller höra av dig med åsikter eller  synpunkter.

Nu är bandet är klippt.