Angående kritik.

Under min sexualpolitiska vecka fick jag och ansvarig utgivare Anna Lith en massa kritik som fokuserade mycket på relevansen i mina ledare, många var kränkta och avslutade prenumerationer, ifrågasatte att jag var ledarskribent och så vidare. Tillslut tröttnade jag och skrev helt enkelt som det var, i den här texten. Jag skriver att alla som klagar och inte finner problemen relevanta är det egentliga problemet, för att det är där det skapas en splittring i samhället. I ledaren uppmuntrade jag till och med att höra av sig, antingen i telefon eller på mailen för att kanske kunna mötas på mitten.

Då var det som att något hände. Kritiken slutade komma, i alla fall den negativa. Förutom ett konstigt mejl var det bara fina ord jag hörde. Pensionärer som hörde av sig och delgav mig sina erfarenheter och hur de kan förstå en ung persons situation, för att en äldre persons problem bottnar i detsamma, utförsäljningar och privatisering.

De säger att de tycker att det är upplyftande med texter som går att relatera till och att de på första försöken förstår, och slipper läsa om ett par gånger för att förstå själva innehållet. Då tycker jag att jag har hittat hem.

Imorgon skriver jag om pensionssystemet. Nästa vecka ska jag hälsa på PRO. Förra veckan träffade jag SSU Umeå. Högt och lågt, ungt och gammalt. Som det ska vara.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *