Journalisten stoppar ordet

Journalistförbundets egen tidning tillåter inte en fri debatt. FOTO: SCANPIX

Fredag 25 februari kl 10.25
Chefredaktören på tidningen Journalisten stoppade en krönikörs text.
Nu har krönikören sagt upp sig.
Det är märkligt att Journalistförbundets egen tidning inte värnar om det fria ordet på ett mer ansvarsfullt sätt.
Hur långt sträcker sig det fria ordet?
Hur olika uppfattningar kan man ha på en redaktion?
Det ämnet kommer bland annat Medierna i P1 att ta upp i morgondagens program.
Frågan har blivit högaktuell den senaste veckan.
Vi har läst om händelserna på tidningen Norran där åsiktsredaktören Tobias Ljungvall fick gå efter samarbetssvårigheter med tidningens chefredaktör och ansvariga utgivare Anette Novak. Den händelsen kan du läsa om här.
Nu har en konflikt även blossat upp på Journalistförbundets egen tidning, Journalisten.
Där stoppade chefredaktören Helena Giertta en krönika om journalistrollen, skriven av Paul Frigyes. Nu har han Frigyes sagt upp sig efter tio år på tidningen – och jag förstår honom.
Giertta har själv debatterat och skrivit mycket om den framtida journalistrollen. Hon ansåg att Frigyes åsikter gick emot hennes och motiverade sitt beslut med att tidningen inte kan ha två linjer.
Detta argument kunde naturligtvis inte Paul Frigyes acceptera.
– Det här med att tala med en röst det tycker jag är fullständigt barockt och det hör inte alls hemma i ett modernt mediesamhälle, säger han till Medierna.
Yttrandefriheten och åsiktsfriheten måste alltid värnas i ett demokratiskt samhälle.
Det räcker med att blicka ut i världen, jag tänker förstås främst på Egypten och Libyen, för att inse hur viktigt det är med yttrande- och åsiktsfrihet.
Naturligtvis måste olika åsikter också få komma fram även på en tidningsredaktion.
Det är skrämmande att Helena Giertta, chefredaktör på Journalistförbundets egen tidning, stoppar det fria ordet och använder sin makt för att styra debatten som hon vill.
Det innebär att hon jobbar emot det vi alla som verkar inom branschen bör kämpa för.
Jag förstår inte hur hon tänker och jag hoppas att Journalistförbundet visar kurage och kritiserar hennes agerande.

6 kommentarer

  1. Det pratas ofta om det fria ordet… Ibland försvaras krönikörens göranden bakom sin fasad av journalistiskt skydd. Det är inte alltid så att hela historien framgår. Ibland har medarbetaren en dold agenda, en agenda där personen nyttjar mediet och dess frihet för att uttrycka olämpliga åsikter, påhopp eller rena trakasserier på ett ”snyggt” sätt, driver debatter, åsikter och egna vendettor med skölden ”yttrandefrihet”. Det fria ordet är självklart. Ordet fritt är självklart. Men det finns också ANSVAR. Vilket sällan lyfts i den debatten.
    Nu är säkert detta fall solklart fel – men debatten är alltid onyanserad med det fria ordet som ursäkt för dåligt beteende, inte alltid bara som en positiv effekt.
    Tänkvärt VF i vissa specifika delar av era publikationer också. Misstolka mig nu rätt då jag värnar om yttrande och åsiktsfrihet.

  2. Angående det fria ordet har jag emellanåt tänkt tanken att skriva en insändare om min syn på samhällets utveckling. Kräver det att jag uppger mitt fulla namn?

  3. Henrik: Du är välkommen med din insändare. Du får gärna skriva under pseudonym. Vi vill dock ha ditt namn innan vi publicerar den, men den informationen håller vi skyddad internt inom redaktionen.

  4. Tack för svaret. Anledningen till att jag tvekar är helt enkelt det vi sett VK göra med personer som tycker fel enligt dem. Skulle jag hängas ut likt de gjort med andra västerbottningar, så skulle min karriär troligtvis få en olycklig vändning, precis som mitt personnätverk såväl socialt som yrkesmässigt skulle få sig en stukning. Vi kan tyvärr se den reaktionen på felaktiga åsikter i allt för många fall. Men anonymiteten i sammanhanget är nog ett problem även den. Att vara rädd för att säga sin mening håller inte i längden. Jag får ge det en funderare.

Lämna ett svar till Daniel Nordström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *