Dag ett – en bra dag

VF:s nyhetsdesk i de nya lokalerna. Nyhetschef Marie Andersson, produktionschef Erik Isberg och layoutchef Hampus Råde arbetar koncentrerat.

Måndag 29 augusti kl 15.10
Nu sitter vi i de nya lokalerna på Västerslätt.
Vi sitter sida vid sida med Västerbottens-Kurirens redaktion.
En ny era i Västerbottens Folkblads historia har inletts.
Det har varit en lång resa mot denna dag ett i det nyrenoverade och moderna tidningshuset.
Det återstår ännu många mil på den resan, men denna dag är utan tvekan en milstolpe.
Västerbottens Folkblad och Västerbottens-Kuriren har konkurrerat ända sedan 1917.
Den konkurrensen är från och med nu inte längre densamma.
Men det innebär inte – och det är viktigt att betona – att VF och VK ska ge ut likadana tidningar och webbsajter i framtiden. Detta berörde jag redan i min krönika i lördagens tidning.
Tanken är istället att vi ytterligare ska skilja VF och VK åt genom det interna samarbetet.
Det kommande samarbetet med den enklare journalistiken ger kraft och resurser att skapa mer djuplodande journalistik som särskiljer tidningarna och dessutom muskler att satsa på digitala medier.
I dag är det alltså dag ett på den nya eran.
Morgonen inleddes med att jag och VK:s chefredaktör och ansvarige utgivare Ingvar Näslund hade ett gemensamt morgonmöte med de båda redaktionerna. Ingvar skriver för övrigt också om den här dagen på sin blogg. Därefter hade vi morgonmöten var för sig. En bra start på dagen.
När jag under helgen pratade med VF:s reporter Krister Stenlund hade han en mycket träffande beskrivning över hur allting känns. Krister beskrev denna dag med att börja i 7:an.
Vi från VF kommer – på många sätt – från en liten byskola. Visserligen en riktigt bra och välmående byskola med härlig gemenskap och känsla, men lokalerna i Thulehuset har trots allt haft sina skavanker och redaktionen har varit liten och slimmad.
Nu börjar vi plötsligt på högstadiet.
Vi kommer till nya och enormt stora lokaler och det är så vansinnigt många fler kamrater här än det var i vår trygga byskola.
Nu går medarbetarna runt aningen förvirrat och undrar var de ska sitta.
De sneglar också på de nya skolkamraterna – de man tidigare hört talas om, men kanske inte riktigt känner fullt ut.
Det gamla är förbi.
Nu möter vi en ny början och en ny framtid.
Spännande förstås, men också aningen nervöst.
När jag själv började i 7:an såg jag ut ungefär som en finnig flaggstång.
Jag kom från landet, var spinkig och fötterna var inte alls anpassade till övriga kroppen.
Dessutom hade jag en inte allt för vacker hockeyfrilla.
Jag var helt enkelt skiträdd.
Vi från VF kommer till Västerslätt med betydligt större  självförtroende än jag hade i 7:an.
Vi vet att vi har en oerhört skicklig redaktion som kommer att tillföra mycket. Men vi flyttar också hit med oerhört stor respekt och ödmjukhet. För vi – om några – vet hur skicklig VK:s redaktion är. Vi vet att vi har mycket att lära av den.
Det är VK vi har vi suttit och svurit åt på våra morgonmöten, det ska villigt erkännas.
Men jag ska också lika villigt erkänna att vi vid minst lika många tillfällen suttit och beundrat och applåderat VK:s arbete.
Den konkurrensen. Den känslan. Att varje morgon jämföra VF och VK har varit en stor drivkraft för oss alla.
Från och med nu är den konkurrensen inte längre sig lik.
En fin era ersätts med en annan fin era med nya drivkrafter och mål.
Vi kommer definitivt inte att sakna konkurrens i framtiden. Men våra konkurrenter finns inte här i det gemensamma huset. De finns där ute. Faktum är att mediebranschen aldrig tidigare varit lika konkurrensutsatt.
Nu bygger vi någonting nytt.
Vi bygger något som faktiskt är helt unikt i medie-Sverige.
Med gemensamma krafter får vi ny styrka att skapa ännu bättre journalistik i våra olika nuvarande och framtida kanaler.
Det är en enorm drivkraft.
Det känns fantastiskt inspirerande.
Det här är dag ett.
Det är en bra dag.