Vila i frid, Sören Olofsson!

Torsdag 29 december klockan 17.10
Sören Olofsson.
Under 19 års tid var han chefredaktör för Västerbottens Folkblad.
I dag har jag nåtts av det tunga budet att Sören är död.
Han blev 80 år gammal.
Hans hjärta slog för Folkbladet in i det sista.
Sören föddes 8 augusti 1931. Han avled 27 december 2011.
Sören fostrades i den socialdemokratiska rörelsen och det var nog rätt så givet för honom att han skulle verka på en socialdemokratisk tidning. I inledningen av tidningskarriären var han både typograf och lokalredaktör i Vilhelmina för Västerbottens Folkblad.
Efter några år i Sundsvall och Stockholm värvades han åter tillbaka till Västerbottens Folkblad, då i rollen som chefredaktör och ansvarig utgivare. Sören gick in i den rollen 1 augusti 1972 och han var kvar på posten fram till 1 juli 1991.
Jag började frilansa på VF 1986. 1988 blev jag fast anställd på tidningen.
Då var Sören chefredaktör och jag minns att jag hade enormt stor respekt för honom. Han kallades ”Det stora bullret” och bara det smeknamnet ingav respekt.
På den tiden var VF:s organisation både större och helt annorlunda än vad den är i dag. Det fanns inget internet. Allt var fokuserat på pappersproduktionen. Vi var betydligt fler anställda och chefredaktören var en person som man sällan såg till. När han kom till redaktionen var det oftast för att han hade en anledning att bullra.
Jag hade en enda personlig dispyt med Sören Olofsson.
Vi var oense om en skitsak, men jag minns att jag kände mig felaktigt anklagad. Jag skakade av ilska och sade mer än jag egentligen borde. Till min förvåning möttes jag av den allra största respekt. Jag hade förväntat mig en bullrande utskällning.
Det är över 20 år sedan Sören slutade på Västerbottens Folkblad nu.
Trots det slog hans hjärta hela tiden för tidningen och till min stora glädje har Sören vid ett flertal tillfällen hört av sig till mig sedan jag klev in i den roll som han en gång hade på tidningen. Han har alltid kommit med stöttande ord och varit flitig på att strö beröm omkring sig. Aldrig någonsin pratade han om att ”det var bättre förr” eller det faktum att VF under hans tid nådde över 20 000 exemplar i upplaga.
I dag är VF:s pappersupplaga ungefär 8 000 exemplar lägre.
– Ni gör en så fantastiskt bra tidning.
– VF har så otroligt skickliga skribenter, fotografer och redigerare.
Det är två citat från Sören sista gången jag pratade med honom.
Han hade förstås inte behövt ringa och säga dessa ord, men det var uppenbart att det kändes viktigt för honom att förmedla detta.
Hans ord betydde mer för mig än jag tror att han kunde ana.
In i det sista var Sören också aktiv i kulisserna när det gäller Västerbottens Folkblad. Tillsammans med bland andra Arne Nygren arbetade han i projektet ”Folkbladet 100 år” inför VF:s 100-årsdag 2017.
Jag visste om att Sören var svårt sjuk och att han vårdades på Axlagården.
Vid flera tillfällen hade jag tänkt att åka dit och besöka honom.
Det blev tyvärr aldrig av.
Arbetet som chefredaktör innebär många åtaganden och det innebär att man inte hinner med allt man vill. I dag, när dödsbudet har kommit, känner jag mig ledsen över att jag inte prioriterade bättre.
Min enda tröst är att jag tror att Sören Olofsson förstår mig.
Vila i frid, Sören!
Må ditt buller eka i evigheten!

1 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *