Vi behöver värme när vi lever

Whitney Houston, Amy Winehouse och Michael Jackson. Alla hyllades med värme efter sin död. Foto: SCANPIX

Måndag 13 februari klockan 22.40
Visserligen är det kanske helt logiskt.
Likafullt är det djupt tragiskt.
Det är när stjärnor dör som de omnämns med störst respekt.
Tänk om de fick uppleva samma värme medan de levde.
Historien har hur många exempel som helst. Rika, begåvade stjärnor som mött en allt för tidig död.
Det räcker att nämna tre av dem: Michael Jackson (29 augusti 1958-25 juni 2009), Amy Winehouse (14 september 1983-23 juli 2011) och Whitney Houston (9 augusti 1963-11 februari 2012).
Alla tre var framgångsrika artister, men alla tre omgavs också av många svarta rubriker.
Michael Jackson var underbarnet som aldrig riktigt lyckades växa upp. Eller så var det så att han aldrig fick vara barn och tvingades bli vuxen direkt. Fel blev det i varje fall på så många sätt i hans relation till andra människor.
Amy Whinehouse och Whitney Houston hade både stora problem med alkohol och droger.
För alla tre slutade det med tragedi och en för tidig död.
Innan deras död hånades de i olika sammanhang. Efter sin död sörjs de som hjältar, genier och världsstjärnor som vi alltid kommer att minnas. Den värme som strömmar från hela världen är vacker, men de hade behövt den värmen medan de levde.
Och jag kan inte låta bli att tänka på svenska bad boys som Thorsten Flinck och Kleerup.
Det är inte så att jag sitter och inväntar deras för tidiga död, men jag tänker på de svarta rubrikerna.
Hur skulle det låta om någon av dem dog i dag?
Ingen av oss skulle håna dem.
Vi skulle istället hylla dem för deras genialitet och deras popularitet skulle nå oanade höjder. Dessutom skulle försäljningen av deras verk explodera och miljonerna skulle rulla in på konton som de aldrig fick ta del av.
Som sagt. Kanske är det logiskt.
Likafullt är det djupt tragiskt.
Vi människor behöver värme när vi lever.
Inte när vi är döda.