När är ett fotografi att betrakta som kränkande? Det ska varken den fotograferade eller fotografen bedöma, utan en domstol. Detta enligt ett lagförslag som kan träda i kraft i sommar. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/SCANPIX
Torsdag 1 mars klockan 20.15
I det första lagförslaget pratades det om otillåten fotografering. Nu är uttrycket istället kränkande fotografering.
Regeringen vill att detta ska klassas som ett brott som kan ge upp till två års fängelse.
Om lagen träder i kraft är den ett hot mot yttrandefriheten.
I dag föreslog regeringen en ny lag: Kränkande fotografering ska kunna ge två års fängelse.
I ett tidigare förslag användes uttrycket olovlig fotografering.
Nu har förslaget omformulerats till kränkande fotografering.
Journalisten skriver om lagförslaget i dag i flera olika intressanta artiklar.
I det första lagförslaget skulle olovlig fotografering begränsas till bostaden, omklädningsrum eller toaletter.
Kränkande fotografering kan, enligt förslaget äga rum precis var som helst.
Det är domstolen som avgör om fotografiet kan betraktas som kränkande.
Det gör varken den person som anser sig vara kränkt eller fotografen själv.
– Det vi vill komma åt är kränkande fotografering, alltså smygfotografering eller filmning, där syftet är att kränka en enskild individ, säger justitieminister Beatrice Ask (M), till SR Ekot.
Hon vill att den nya lagen ska träda i kraft i juli.
Innan lagförslaget går vidare till beslut i riksdagen ska det granskas av lagrådet.
Att ingen ska behöva utstå att bli smygfilmad eller -fotograferad i intima situationer är självklart.
Detta regleras just därför redan i lagen.
Dessutom arbetar alla medier efter pressetiska regler.
Så frågan är därför varför regeringen vill införa denna nya lag?
Jag hade inte accepterad lagförslaget rakt av om det hade handlat om publiceringen av bilderna, men jag hade åtminstone förstått lagförslaget bättre om det handlade om just publicering och att en ansvarig utgivare då hade varit ansvarig för den.
Nu är det alltså själva fotograferandet som ska kunna bli ett lagbrott.
Det innebär i praktiken att en enskild fotograf under mycket kort tid ska bedöma ifall fotograferandet i ett enskilt fall kan betraktas som kränkande eller inte.
Jag befarar att det finns risk att en hel del personer kommer att utnyttja denna lag – om den träder i kraft – genom att åberopa kränkning och hota om polisanmälan direkt någon lyfter en kamera.
TU:s chefsjurist Per Hultengård är en mycket klok man.
Hans omdöme om lagförslaget är att det är både principvidrigt och rättsosäkert.
– Den mest påtagliga effekten av fotoförbudet kommer inte att bli att en massa fotografer kommer att åtalas, utan att fotografier som dokumenterar situationer där det finns ett samhällsintresse av att de tas inte kommer att tas, säger han i ett pressmeddelande.
Han trycker precis på vad som riskerar att bli effekten av lagförslaget.
– Avsikten är förvisso i första hand inte att förbudet ska träffa massmediernas bildjournalistik utan annan kränkande fotografering – och där kan en kriminalisering vara befogad – men förslaget slår brett och träffar över hela fältet, säger Hultengård vidare.
Hultengård ifrågasätter även om fotoförbudet är förenligt med den grundlagsskyddade anskaffarfriheten.
– Det är en sak att man inte får begå brott i samband med anskaffande av journalistiskt material, men här kriminaliseras en grundläggande del av det journalistiska yrkesutövandet, det vill säga fotograferingen.
Jag hoppas att lagrådet tar med Hultengårds kloka ord i sin bedömning av det nya lagförslaget.
Beatrice Ask försäkrar att syftet med lagen inte är att begränsa yttrandefriheten.
Jag litar tyvärr inte på det.
Jag tror tvärtom att det lagförslag som regeringen föreslår riskerar att slå hål på det som är så viktigt för vår demokrati, det vill säga yttrandefriheten.
Det är mycket allvarligt.
Då spelar det ingen roll att förslaget bygger på goda ambitioner.
Jag tycker det är helt i sin ordning att man börjar förbjuda omotiverad fotografering. Det finns människor som av integritetsskäl inte vill bli fotograferade, om än de går på stan, ligger på en strand eller befinner sig på ett badhus. Journalister är ofta lika oönskade som klamydia när de påstår att de i sin tur kränks av ett fotoförbud. Det handlar inte om yttrandefrihet utan den enskilde individens rätt att få freda sig mot oönskad exponering på bilder som man inte vet var de hamnar. Jag är helt för ett allmänt förbud mot all fotografering av de som inte klart uttryckt sitt medgivande till att låta sig fotograferas. Det är dags att slå tillbaka mot såväl press som andra oönskade element. Ska vi ha en demokrati så ska banne mig den enskilde också få välja om h*n vill bli fotad, vare sig h*n står i duschen eller i en butik eller sitter hemma i trädgårdssoffan.
@Jurkand 1302: Jag har stor respekt för att det av olika anledningar finns människor som av integritetsskäl inte vill bli fotograferade. Det är också denna bit jag menar är tydligt reglerad i våra pressetiska regler. Men det är en sak. Det lagförslag jag skriver om är en helt annan sak. Enligt mitt sätt att se på saken handlar inte lagförslaget om det du beskriver. Det är precis som Per Hultengård beskriver det: ”Avsikten är förvisso i första hand inte att förbudet ska träffa massmediernas bildjournalistik utan annan kränkande fotografering – och där kan en kriminalisering vara befogad – men förslaget slår brett och träffar över hela fältet.” Det är detta som är ett hot mot yttrandefriheten.
@ D.N. Jo förvisso men vem bestämmer vad som anses kränkande fotografering eller inte? Är inte paparazzibilder i bland kränkande? Nu kan jag förstå att det till mångt och mycket handlar om busstreck som att fota nån i omklädningsrummet, men även fotografering av allvarligare art, men oavsett vilket måste någon lag bestämma vad som är okej eller inte. Som vanligt kommer den nya lagändringen att vara en gigantisk gråzon tills dess ett och annat fall i tingsrätten visat var skåpet ska stå. Journalister är inte heller speciellt sena på att knorra för sin egen del när nya lagar kommer till, speciellt om de upplever att deras yrkesfrihet kränks, men det kanske är rätt väg, att hindra yttrandefriheten en smula kanske inte skadar, bara det görs på rätt sätt.
@Jurkand 1302: Paparazzibilder kan definitivt vara kränkande. Inget tvivel om det. Men lagförslaget slår bredare än att förhindra kränkande paparazzifotografering. Det är ett problem. Jag befarar precis som du att den nya lagen kan innebära en gigantisk gråzon och det är där jag ser faran. Det finns risk att bilder som är viktiga för att skildra samhället inte kommer att tas om den nya lagen träder i kraft. Jag tror på respekt för människor, jag tror på yrkesetik men jag tror definitivt inte att det är rätt att begränsa yttrandefriheten. En begränsning av yttrandefriheten är ett hot mot demokratin.
ALLA har möjlighet att ta bra bilder i dag, alla från ungarna på dagis till den nyss fyllda 100 åringen. Apparater som levereras med inbyggda kameror ökar hela tiden och snart kommer väl en stekpanna med inbyggd tingest. Så i detta perspektiv måste man tillstå att fotografering till lika med internet, är totalt anarkistiskt i sin grund och inte är möjlig att reglera annat än på helt frivillg väg.
.
En lag får endast genomslagskraft då konsekvenserna är genomförbara. Annars så är det helt enkelt bara slöseri med tid.