Vårt löfte är att vibörjar med oss själva

Onsdag 8 mars klockan 00.05
Hen. det lilla ordet har gjort så mycket sedan det lanserades. Det både upprör och uppskattas.
Jag tror att det är viktigt. Debatten behövs.
Det könsneutrala ordet hen tvingar oss att tänka till – oavsett om vi gillar det eller inte.
Men tyvärr hamnar ofta debatten snett.
Att tro att ett ord löser alla problem är att göra det för enkelt för sig och jag tror inte heller att det är rätt väg att förneka att vi är olika. Vi är trots allt kvinnor, män, flickor och pojkar.
Låt oss vara det. Låt oss finna styrka i det.
Det finns alltid de extrema som drar saker till sin yttersta spets. I den här diskussionen handlar det om de som i sin strävan efter jämlikhet tar i så hårt att de slår knut på sig själva. De som vägrar uppge könet på sina barn och som vägrar att kallas för mamma eller pappa utan enbart vill kallas föräldrar.
Det tankesättet förstår jag inte. Blir vi verkligen mer jämlika om vi slätar ut könen? Är det inte bättre att vi istället ser mäns och kvinnors olikheter som en kraft och att dessa krafter möts i jämlik respekt utan gamla unkna maktstrukturer och stereotypa könsroller?
I grunden handlar detta mycket mer om humanism än om feminism och patriarkism.
Världen blir inte bättre om vi alla blir könsneutrala hen.
Det är attityderna som måste förändras hos var och en.

I dag är det 8 mars, den internationella kvinnodagen. Den instiftades redan 1910 på initiativ av tyska kvinnorättskämpen och kommunisten Clara Zetkin (1857–1933). Sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar.
Somliga bryr sig inte alls om dagen. En del firar den för att hylla kvinnor i sin närhet. Andra firar den för att uppmärksamma den bristande jämställdheten och kvinnors situation världen över.
Den bör firas. Det är en dag som behövs.
En undersökning som stiftelsen Allbright nyligen gjorde visar att endast 14 procent är kvinnor i styrelserna i de börsnoterade bolagen i Sverige. Flera av bolagen har inte ens en enda kvinna i ledningsgruppen. Det är ett uppenbart fattigdomsbevis.

Här på Folkbladet har vi inför denna dag räknat bilder på män och kvinnor i vår tidning. Vi räknade bilder under en vecka i mars 2010 och en vecka i mars 2011. Varenda uppmätt dag under både 2010 och 2011 hade vi betydligt fler bilder på män än på kvinnor i tidningen. I snitt hade vi ganska precis män på 70 procent av bilderna i tidningen. Endast
30 procent av bilderna var på kvinnor.
Jag kan inte påstå att vi är speciellt stolta över dessa siffror. Jag kan inte heller säga att jag känner mig helt nedslagen över statistiken.
För bilderna i tidningen är trots allt en spegling av hur det ser ut i det samhälle vi skildrar.
Vi hade kunnat nöja oss med att konstatera detta.
Det gör vi inte, för om samhället och attityderna ska kunna förändras måste var och en börja med sig själv.
Därför ska vi under det kommande året aktivt arbeta med att ha en jämnare könsfördelning på bilderna i tidningen och arbeta för att fler kvinnor ska komma till tals i Folkbladet.
Vi kommer att göra denna mätning fler gånger under året som kommer.
Jag hopppas att könsfördelningen är jämnare i vår statistik i kommande mätningar.
Som sagt. Ordet hen förändrar ingenting.
Det är attityderna som måste förändras.
Därför börjar vi med oss själva och vi börjar nu.
Det är vårt löfte på den viktiga Internationella kvinnodagen.