Historien om Margareta Winberg gör mig lycklig

Längst nere till höger på denna bild sitter 67-åriga pensionären Margareta Winberg. Hon blev av misstag inbjuden till en regeringsmiddag – och hon fick vara med hela vägen. Även på detta fotografi. Foto: MARIANNE ANDERSSON/REGERINGSKANSLIET/SCANPIX

Onsdag 25 april klockan 15.50
Det är inte ofta, men ibland kommer de där nyheterna som får mig att le med hela själen.
I dag är en sådan dag och jag har tänkt på den fantastiska historien hela dagen.
Jag pratar om nyheten om Margareta Winberg, en okänd pensionär från Sundbyberg som hamnade i rampljuset.
Jag hoppas att ni har läst den fantastiska historien i medierna i dag. Om ni inte redan har gjort det kan ni läsa om den bland annat här i Expressen, i Aftonbladet, i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Det som gör nyheten så underbar är inte det faktum att fel person bjöds in. Det härliga är hur misstaget hanterades, det skriver till exempel Ann Lagerström mycket bra om på Ajour.se.
Just nu hålls en internationell miljökonferens i Stockholm. Inför den bjöd miljöminister Lena Ek in flera kända personligheter till föreläsningar och en fin trerättersmiddag.
En av dem som skulle bjudas in var tidigare jordbruksministern Margareta Winberg.
Men inbjudan hamnade fel.
Den hamnade istället hos en annan Margareta Winberg, en 67-årig pensionerad arbetsterapeut från Sundbyberg.
Hon blev förvånad, men tvekade inte när inbjudan kom.
Hon anlitade färdtjänsten och åkte till tillställningen med inställningen ”är jag bjuden, är jag bjuden” och det fina är att hon inte stoppades, tros det uppenbara felet.
Hon fick vara med på allt, precis som övriga inbjudna potentater och hon fick även vara med vara med på det officiella foto som togs.
Jag älskar också den tidigare jordbruksministern Margareta Winbergs kommentar:
– Jag unnar min namne en fin middag. Hon hade aldrig varit på en regeringsmiddag. Det har jag, säger hon till DN.
DN skriver att Winberg fått en ursäkt av Lena Ek.
Ett misstag i sig behöver inte vara pinsamt. Pinsamt blir det först när den som har begått det inte kan hantera sitt misstag och agerar just pinsamt.
I detta fall vändes hela misstaget till en underbart varm och fin historia.
Den gör mig lycklig och hoppfull.

3 kommentarer

  1. Daniel, jag håller med dig – den där historien var, för att citera direktör H K Bergdahl, bland ”det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig.”

Lämna ett svar till Maritha Lundberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *