Onsdag 2 maj klockan 11.45
En ny undersökning från JMG i Göteborg har presenterats.
Den visar att 41 procent av journalistkåren sympatiserar med Miljöpartiet.
Innebär detta att Miljöpartiet har en gräddfil inom svensk media?
Mitt svar är nej.
Här kan du läsa hela undersökningen från JMG. Undersökningen skickades i september 2011 ut till 2 500 journalister. 60 procent av de tillfrågade svarade.
2005 var senaste gången JMG gick ut med en undersökning om partisympatier hos svenska journalister. Sedan den undersökningen har stödet för Miljöpartiet ökat med 19 procentenheter, vilket bland annat tidningen Journalisten skriver om.
41 procent av de tillfrågade journalisterna uppgav att de sympatiserar med Miljöpartiet. 15 procent stöder Vänsterpartiet. Både Moderaterna och Socialdemokraterna får 14 procent. Centerpartiet får fyra procent, Folkpartiet sju procent, Kristdemokraterna två procent. Sista är Sverigedemokraterna och Feministiskt initativ med en procent var.
Professor Kent Asp har i över 30 års tid studerat hur svensk politik behandlas i medierna. Med anledningen av undersökningen har han intervjuats av SVT:s Rapport. Asps analys är att Miljöpartiet har en gräddfil i medierna:
– Den slutsats jag drar efter alla dessa års studier är att Miljöpartiet får en mer gynnsam behandling än de andra partierna. Normalt sett är jag väldigt försiktig i sådana här sammanhang och jag skulle aldrig påstå något sådant om jag inte vore säker, säger Kent Asp.
Jag har stor respekt för Kent Asps breda kunskap i detta ämne, men jag känner ändå inte igen mig i hans beskrivning. Jag tror inte att Miljöpartiet har en gräddfil inom svenska medier.
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har skrivit ett intressant inlägg på Ajour.se angående svenska journalisters partisympatier.
Han ställer sig frågan om det är ett problem att Miljöpartiet har så starkt stöd inom journalistkåren.
”Nej, jag tycker inte det. Om det är något problem är det snarare – vilket Vänstra Stranden påtalade på twitter – om journalister tenderar att ha samma klassbakgrund och samma erfarenheter (vilket i sin tur kan ha påverkat deras partisympatier). Den opartiska journalistiken utmanas i vårt digitaliserade, individualiserade samhälle och att begreppet opartiskhet nog måste definieras på nytt för att bli relevant. Asps undersökning utgör utmärkt bränsle för en sådan diskussion”, skriver Bjereld.
Att journalister ska vara opartiska och inte låta sig styras av sina egna politiska åskådningar är självklart. Men precis som Bjereld ser jag inga problem med det faktum att Miljöpartiet hamnar högt i denna undersökning. Personliga sympatier ger nämligen ingen automatisk gräddfil. Personliga politiska sympatier styr inte heller journalistiken.
Jesper Strömbäck, är professor i journalistik och medie- och kommunikationsvetenskap.
Han har också skrivit ett intressant inlägg om undersökningen. Du kan läsa hans inlägg här.
Strömbäck konstaterar att de flesta journalisterna står till vänster och att de flesta mediägarna sannolikt har borgerliga värderingar.
”Det verkligt intressanta är dock att båda sidorna samtidigt har fel när de hävdar att journalisternas eller medieägarnas sympatier färgar av sig på journalistikens innehåll.”
Det citatet skriver jag under på.
Journalistiken har ingen politisk färg.
Kan det vara så att journalisten med viss sannolikhet har en grad av starkare samhällspatos genom sitt jobb? Detta får dem att luta sig lite mera bort från den högra sidan. Detta fenomen har jag funderat en del över tidigare men naturligtvis inte fäst någon större uppmärksamhet vid.