En kvinna hittades i går ihjälskjuten i en bil i centrala Malmö. Foto: STIG-ÅKE JÖNSSON/SCANPIX
Måndag 7 maj klockan 14.30
Det är så lätt att använda ord av slentrian. Farlig slentrian.
Ta ordet ”familjetragedi” till exempel.
Det användes i regel när en man dödar en närstående kvinna.
Ordet antyder förmildrande omständigheter när det handlar om mord.
I går blev ordet tyvärr aktuellt igen. Ett mord inträffade i Malmö. En kvinna hittades död i en bil.
En närstående man misstänks ha skjutit ihjäl henne.
”Det hela verkar vara ett tragiskt familjedrama”, sade polisen.
Vi har hört detta uttalas flera gånger.
Det är ord som alltid dyker upp när en kvinna mördas av en man i nära relation. Det är ett ord som antyder att det finns förmildrande omständigheter och inte är lika allvarligt som ett ”riktigt” mord.
Kerstin Weigl skriver mycket bra om detta i Aftonbladet i dag.
Hon anser att det är dags för polisen att tänka på ordvalet.
Jag håller med henne och det gäller inte enbart poliser utan oss alla.
Ordvalet är viktigt, inte minst av hänsyn till offret.
Det är som Kerstin Weigl skriver:
”Morden är inga olyckor. Inga obegripliga familjeangelägenheter. Ofta har varningssignaler funnits. I vart annat fall har kvinnor uttryckt rädsla, de har sökt hjälp, av myndigheter, polis, socialtjänst, vård.
Dessutom, ordet ”tragedi” är en antydan om att brottet begåtts i samspel mellan två människor. Lite som att offret har en skuld. ”Tänk att det gick så illa.”
Det Kerstin Weigl skriver är viktigt och hon har helt rätt.
Ett mord är visserligen alltid en tragedi, men det bör kallas för vad det är. Ett mord – oavsett om det har skett inom familjen eller inte.
Bra skrivet Danne!