En missad chans kommer inte åter

Här fotas fotografen. I onsdags avtackades fotografen Ulf Hägglund som nu går i pension efter 33 år på Folkbladet. Här nedan ser ni några av de fantastiska bilder som Ulf Hägglund tagit under sina år på tidningen. Bilderna publicerades även i papperstidningen i torsdags. Foto: PER A ADSTEN

Fredag 11 maj klockan 22.45
Det var bilderna som lockade mig. Bilderna i orden. Jag läste fantastiska romaner. Jag läste briljant poesi. Orden frammanade förunderliga bilder. Bilder som endast jag såg. Färgstarka bilder som enbart fanns i den fantasi som tonades fram genom texterna i böckerna.
Det inspirerade mig.
Jag ville också skriva i bilder.
Jag drömde om att författa ljuv poesi som visade de bilder som aldrig går att fånga i ett fotografi.
Jag skrev. Natt efter natt, för det var på natten som alla känslor kom.
Jag försökte använda ett mustigt och hjärtskärande vackert bildspråk. Men metaforerna blev långsökta och naiva. Liknelserna blev gråa och färglösa.
Jag skickade ändå min diktsamling till fyra förlag.
Jag refuserades av alla.
Tack och lov.

Jag lade ner tankarna på att bli poet. Men jag fortsatte att skriva och jag har fortsatt att se bilderna i andras briljanta texter. Jag har också ständigt förundrats över bilder som innehåller det en text aldrig kan frambringa.
Som skribent kan man alltid gå tillbaka. Sudda. Ändra. Kasta manus och börja om. En reporter kan alltid ringa ett samtal om en fråga som borde ha ställts glömdes bort.
För fotograferna är verkligheten en annan. Det finns bara en chans att fånga bilden.
Sedan är tillfället historia. En chans som inte har tagits kommer inte tillbaka.

Även om jag ofta suttit och känt deadline-stressen när en text ska skrivas. Även om jag känt hur tangentbordet inte vill lyda, hur orden inte vill komma, hur kreativiteten har sinat, hur skrivarhanden har krampat har det på något sätt alltid funnits räddningsplankor.
En text går alltid att rädda.
Ett missat foto är en för evigt blank ruta.

Därför har jag alltid varit enormt imponerad av fotograferna och då framför allt pressfotograferna.
Under årens lopp har jag haft förmånen att arbeta tillsammans med många skickliga fotografer. Fotografer som har gjort skillnad. Fotografer som med sina bilder har bevisat det en text aldrig kan berätta.
Allt handlar om blicken. Blicken för fotografiet och blicken för händelserna.
En bra pressfotograf ser händelsen komma redan innan den gör det. En bra pressfotograf fångar känslan i en händelse, uttrycket i en människas ansikte.
En av de fotografer som har den känslan heter Ulf Hägglund. I onsdags gjorde han sin sista arbetsdag efter 33 år på Folkbladet. Hans bilder har gett avtryck. Hans bilder har format Folkbladet. Han kommer att saknas på jobbet.
Jag är tacksam över att jag har haft förmånen att vara hans kollega.

Jag säger som amerikanska fotografen Berenice Abbott (1898–1991):
”Fotografier hjälper människor att se.”

Veckans lista
Pressfotograferna. En yrkesgrupp jag beundrar.
Ulf Hägglund. Tack för ditt brinnande engagemang under 33 år!
Han Bouwmeester. Mannen som tog bilden på örnen med kniven.
Tant Strul. Återförenas i Umeå i dag.

Maj 1992. Bilden togs under en reportageresa till St Petersburg. Barnhem nummer 13 besöktes. 1,5 år gamle Alex led av hydrocefalus (vattenskalle) och befann sig i dödens väntrum. I Sverige kunde han ha opererats, men inte i Ryssland på den tiden. ”Jag minns så väl alla ensamma barn som var så otroligt ömhetstörstande. Det var en känsla som verkligen tog tag i en”, säger Ulf Hägglund.

Politikern Daniel Kallós bråkar om ljudnivån med en arrangör på stan. ”En komisk händelse”, säger Hägglund.
Bilden i mitten av artikeln föreställer skogspoeten, kraftkarlen, konstnären och artisten Sixten Landby på hans 70-årsdag. Bilden på Landby togs i april 1982.