Kan mangateckningar vara barnpornografi? Det ska nu Högsta Domstolen avgöra. Dessa teckningar är tagna i ett annat sammanhang och inte bedömda som brottsliga. Foto: SCANPIX
Tisdag 15 maj klockan 16.35
Det handlar om mangateckningar. Ingen människa är utsatt för brott.
Trots det har Simon Lundström dömts för barnpornografibrott i både tingsrätten och hovrätten.
I morgon prövas ärendet i Högsta domstolen.
I dag har jag läst ett klokt debattinlägg som ger mig hopp.
Simon Lundström samlar serier. Han är expert på mangateckningar och översätter japanska serier.
En del av de teckningar Lundström hade i sin dator har bedömts som barnpornografiska.
– Det är nakenteckningar på seriefigurer som åklagarmyndigheten ansåg hade för små bröst. På de flesta bilderna gör figurerna ingenting men i ett par bilder förekom en sexakt, har Lundström tidigare sagt i en intervju med SVT:s Rapport.
Lundström dömdes till dagsböter.
Nu ska ärendet bedömas i Högsta domstolen.
Barnpornografi är ett brott som naturligtvis måste bekämpas med alla medel.
Men var får gränsen? Där är lagen inte tydlig. Ska konst och teckningar också bedömas som barnpornografiska? Det är tveksamt och därför är det intressant att frågan nu avgörs i Högsta domstolen. Men det är också tveksamt att det hela ens är en rättssak.
När det gäller de aktuella mangabilderna – som jag själv inte har sett – kan betraktaren naturligtvis ha många åsikter om deras karaktär. Men även om man skulle avsky dem har jag svårt att se innehav av tecknade figurer som brottsliga.
I dag skriver Björn Sellström (bilden), gruppledare för Gruppen mot sexuella övergrepp mot barn/barnpornografibrott vid Rikskriminalpolisen ett debattinlägg på SVD Brännpunkt.
Det är klokt inlägg som ger mig hopp.
Sellström anser att polisen bör ägna sig åt att bekämpa verkliga sexuella övergrepp på barn istället för att ägna sig åt att jaga fantasifigurer.
”Om domen mot mangaexperten Simon Lundström står fast riskerar fokus att flyttas från bekämpande av bilder och filmer av verkliga övergrepp på barn till diskussioner om vi ska bedöma tecknande fantasifigurer som barnpornografi eller konst”, skriver Sellström.
Han skriver också:
”När vi nu har en lag som ska skydda barn från att bli avbildade i pornografiska sammanhang, låt oss då inte glömma att det är just barnen vi ska värna och låt oss inte jämställa dem med fantasifigurer. De barn som utsätts för övergrepp vilka dokumenteras förtjänar bättre än att hamna i samma kategori som ”människoliknande varelser””.
Björn Sellström har helt rätt.
Polisen bör ägna sig åt att bekämpa brott där barn och vuxna utsätts för övergrepp.
Polisen bör däremot inte ägna sig åt att analysera konst.
