Välkommen hit, välkommen hem!

I dag gör min ”kollega” Sakine Madon debut på Norrans ledarsida. Sakine är en av mina absoluta favoritskribenter i det liberala lägret. Det finns en kärv proletärliberalism i hennes texter som jag uppskattar även när jag inte håller med. Det är också lite kul att två av tre dagstidningar i Västerbotten nu har politiska redaktörer som åtminstone delvis har växt upp i Uppsalas miljonprogramsområden.

Välkommen hit, välkommen hem, som Uppsalahiphoparna Labyrint säger:

I Reinfeldts Sverige finns det ingen industri och för få lågavlönade

Statsminister Fredrik Reinfeldt har varit ute i stora världen och frotterat med den internationella eliten på World Economic Forum i Davos, Schweiz. Ni vet hur det brukade vara förr i världen när svenska politiker åkte utomlands. De skröt om produktionstal, välfärd, jämställdhet och så vidare.

Reinfeldt har ett lite annat upplägg när han berättar om Sverige:

Han påstår alltså att det i princip inte finns några industrijobb i Sverige, att det finns för få människor i Sverige med låga löner och att han inte vill säga att det ska vara fler lågavlönade människor i Sverige för det låter inte så trevligt. Det förklarar så mycket av den här regeringens politik och deras extrema fokus på lågavlönade lågproduktiva tjänstearbeten. Statsministern tror på allvar att det knappt finns några industrijobb i Sverige.

Med anledning av Reinfeldts påstående om den svenska industrin kan det vara på sin plats att visa det här diagrammet som ledarsidans medarbetare Tony Johansson satt ihop:

479913_10151313384357739_1020261552_n

Det här med att ta debatten

Alldeles för ofta hör man politiker som påstår att man måste ”ta debatten” med Sverigedemokraterna. Med det menas som regel att man ska bege sig till deras hemmaplan och punktera deras argument om ”islamisering” och ”massinvandring”. Det är en ganska korkad strategi som bara gör att politiken helt plötsligt handlar om saker som ”hur mycket invandring Sverige tål” och andra frågeställningar som spelar Sverigedemokraternas järnrörsargumentation i händerna.

Men i den senaste partiledardebatten i Riksdagen visar Vänsterpartiets partiledare hur man ”tar debatten” med Sverigedemokraterna på riktigt. Man utgår från sin egen ideologiska position och debatterar de frågor man faktiskt anser är viktiga. Då fungerar plötsligt inte Jimmies inövade one-liners.

Trolljakt

Om man har sett filmen The Hobbit (eller läst boken) så vet man vad ett troll är. De är högljudda, otrevliga, klumpiga och luktar illa. Men de är samtidigt inte särskilt många och om man vill kan man ganska lätt slippa umgås med dem överhuvudtaget.

Kommentarsfält skulle kunna vara arenor för verklig diskussion och utbyte av tankar, även med meningsmotståndare. Men alla som bemödat sig med att läsa ett kommetarsfält vet att det inte är så.

Man kan inledningsvis bli lite fascinerad av att personer som uppenbarligen inte kan läsa innantill kan formulera sig åtminstone hjälpligt i skrift. Men sedan tröttnar man snabbt på medvetna (och långsökta) feltolkningar av det man skrivit, att diskussionen börjar handla om något annat (som regel islam och massinvandring) än det artikeln handlade om och det ohyfsade och hatiska förhållningssättet.

Jag läser väldigt sällan kommentarerna under mina artiklar, och ger mig ännu mer sällan in i diskussionen. Det har jag varken tid eller lust till.

Men trollen är få och om bara några fler (hobbitar, dvärgar, trollkarlar, alver?) gav sig ut på trolljakt (åtminstone någon gång ibland) och skulle de snart bli till sten i gryningsljuset.

Läs för övrigt den här texten av den före detta ”nationalistiska” nätkrigaren ”Mästerkatten”.

Vill ni ha monarki får ni stå ut med kungen

Det har kommit en ny opinionsundersökning från Sifo om svenskarnas förhållande till monarkin. Det kan man läsa i Aftonbladet.

Man kan konstatera att det fortfarande finns ett starkt stöd för det nuvarande statsskicket. Hela 70 procent vill behålla monarkin. Det kan man ju som republikan tycka är synd.

Med det i bakhuvudet är det ganska underligt att undersökningen samtidigt visar att en nästan lika stor majoritet, 60 procent anser att kungen ska lämna över till kronprinsessan i förtid.

Har dessa personer inte förstått hur det system de är för fungerar? Är man monark så är man det tills man dör, oavsett om man umgås med gangsters, överåriga playboys eller kaffeflickor. Det ingår i systemets förutsättningar att medborgarna (undersåtarna?) inte ska ha något inflytande över vem som är statschef. Det avgörs slumpmässigt i den kungliga sängkammaren.

Vill man ha en annan statschef får man nog förespråka ett annat system för att utse statschef än det som nu råder i konungadömet.

Socialismen då, Sjöstedt?

Sent omsider har jag lyssnat på Ekots lördagsintervju med Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt.

Till att börja med kan man inte komma ifrån att undra vad det är med svenska politiska journalister och deras sjukliga besatthet av skattesatser och spelteoretiska spekulationer om vem som ska leka med vem och vilka som gillar vilka?

Det kan ju vara så att svenska politiska journalister tycker att det är revolutionerande att föreslå en extra skatt på storbankerna med några miljarder. Men det är ju som Sjöstedt också konstaterar, ett ganska modest förslag. Vi talar ju inte direkt om socialisering.

Det är problematiskt att Jonas Sjöstedt inte tar ut svängarna lite och planterar socialismens röda fana i den politiska debatten. Man kan väl med lite god vilja argumentera för att  Vänsterpartiets position angående vinstförbud i välfärden är en strategi för att undandra kapitalets logik från åtminstone delar av samhället.

Men när samtalet till slut kommer in på klass (intervjuns enda intressanta del) säger han att klassklyftorna beror på ”borgerlig politik”. Jag är den förste att hålla med om att dagens politik inte är bra. Men av vänstersocialismens främste företrädare i Sverige borde man väl kunna kräva lite mer?

Det kan väl rimligen inte vara så att Sjöstedt menar att Sverige inte var ett klassamhälle innan september 2006? Var finns analysen och kritiken av det kapitalistiska systemet? Var finns utrymmet för en debatt om ett radikalt annorlunda samhälle?

Svensk politik skulle behöva vara lite mer spretig. Det kanske är, som han säger, att Vänsterpartiet inte gjort som Socialdemokraterna och Miljöpartiet och följt med regeringspartierna höger ut. Men åtminstone den här intervjun tyder inte på att det skett några jättesprång åt vänster heller.

Glad Lucia på er!

Det är något visst med svenska traditioner, har de inte sin bakgrund i chipsreklam (som fredagsmyset) så har de det i en skönhetstävling som Stockholms Dagblad arrangerade 1927. För det är där Luciafirandet som vi känner det kommer ifrån.

Men det är ändå en ganska spännande högtid där huvudpersonen visserligen har lånat identitet av ett sicilianskt katolskt helgon som fick ögonen utpetade innan hon dog martyrdöden, men samtidigt i sin svenska variant snarare har sina djupaste rötter i firandet av ljusets återkomst, det vill säga det gamla hederliga midvinterblotet. På så sätt påminner Lucia lite om voodoon där andar lånar namn av katolska helgon.

Även den övriga uppsättningen i lussefirandet håller sig på armlängds avstånd från en renodlat kristet högtid. Tomtenissarna är identiska med tomteguden (guden på tomten, på gården) som den heliga Birgitta varnade för på sin tid, och pepparkaksgubbarna är rester av forntida offerbröd där man formade bakverk i form av människor och djur innan man offrade dessa till gudarna. Ungefär som man i Kina bränner låtsaspengar och kapitalvaror i papper som offer till förfäderna.

Vad tärnorna och stjärngossarna ska föreställa, det vettefan. Men det är väl någon slags älvor antar jag…

Tågkompetens?

Tågen står stilla. Det gör de i Sverige på vintern. Som gammal pendlare på den kroniskt drabbade tåglinjen mellan Uppsala och Stockholm kan jag känna en viss lättnad över att det inte är jag som blir sittande i en vänthall någonstans ikväll i förhoppningen att åtminstone något tåg ska ta mig hem.

Men det är viktigt att komma ihåg att det inte (bara) är vintervädret som gör att tågen inte går som de ska. Svensk järnväg är underfinansierad och fragmentiserad. Ingen har något helhetsansvar och syftet verkar inte längre vara att transportera människor och varor från punkt A till B. Istället är syftet numera att leverera profit till sina ägare, oavsett om dessa ägare är staten eller privata företag.

Man kan börja fundera på om det är så att de som driver tågbolagen överhuvudtaget kan något om just tåg? På Sveriges Radio Västerbotten kan man läsa följande kommentar från  Lena G Olsson som är marknads- och affärsutvecklingschef på Botniatåg med anledning av sex inställda avgångar idag:

”Problemen orsakas av snö och isbeläggning. Vi har frågat oss varför tågen inte klarar vintern. Vi har skickat en fråga till tillverkaren av fordonen.”

Jag tycker man bör ställa frågan varför Botniatåg och Norrtåg inte har kompetensen att köpa tåg som fungerar i Västerbotten på vintern?

Har Persson samarbetsproblem?

Sent på onsdagskvällen kom nyheten att Moderaternas vice partisekreterare Gunilla Sjöberg lämnar sin tjänst. Det är väl i sig inte så mycket att orda om. Folk flyttar på sig ibland och Sjöberg som har jobbat för sitt parti i 23 år kanske vill göra annat.

Men samtidigt väljer hon inte att tyst och stilla packa ihop sina grejer och ge sig iväg mot nya äventyr. Sjöberg hymlar inte med att det har hackat i samarbetet med den nye partisekreteraren Kent Persson.

Inte heller det här behöver ju i sig vara särskilt konstigt. När en ny chef kommer in och vill sätta sitt sätt att arbeta kan det skära sig med de som redan finns i organisationen och lagt ner mycket tid och prestige på att få den att fungera som den gjort fram tills dess.

Men det här är inte första gången som Kent Perssons medarbetare har lämnat med buller och bång. När han var oppositionsråd i Örebro slutade tre politiska sekreterare inom loppet av 10 månader efter konflikter (artikel i NA).

Personligen ser jag gärna att det fortsätter hacka i arbetet på Moderaternas kansli. Men rent objektivt kan man undra om Kent Persson har samarbetsproblem?

Uppdatering: Alliansfritt Sverige påminner om att även stabschefen Carl Johan Swanson, presschefen Johan Elmberg, politiske sekreteraren Erik Persson och Annika Hiltunen vid ledningsstaben på Moderaternas partikansli har lämnat sina tjänster sedan Kent Persson blev partisekreterare i april.