Strokessångaren Julian Casablancas har en soloplatta på g, och av allt att döma är han ute på någon slags tidig-80-tals-futurism-tripp denna vända.
Omslaget till ”Phrazes for the young”, som Casablancas skiva heter, osar starkt av multibegåvningen Todd Rundgrens visuella framtoning. Och även om soundet och låtskrivandet hos Casablancas kanske ligger närmare Pete Shelleys ”Homosapien” från 1981, så griper jag ändå denna förevändning att hänvisa vidare till Todd Rundgrens ystra plastpop på 1982 års ”The ever popular tortured artist effect”. Trots att guilty pleasures-konceptet känns hyfsat uttjatat vid det här laget så har jag hemskt svårt att värja mig mot Hall and Oates-melodierna, syntmattorna och det pastellglaserade gitarrplinket i ”Influenza” och Don’t hurt yourself”. Och introt till ”Drive” torde det bara vara en tidsfråga tills nåt samtida band snor rätt av.
Här kan ”The ever popular tortured artist effect” avlyssnas i sin helhet på Spotify av alla och envar med ett användarkonto. ”Phrazes for the young” släpps den 4 november.
