Vi spelar inte på den klassiska och kantiga konsolen utan på datorn. Där finns emulatorer till de gamla spelen. Min gamla låda slutade fungera för några år sedan men innan dess pratar vi om timtals av underhållning med exempelvis ”Super Mario Bros”, ”The Legend of Zelda”, ”Metroid” och ”Kid Icarus”. (De flesta spel går också att spela direkt i webbläsaren, här nedan bifogas länkar till våra favoriter. Tyvärr går det bara att spela en spelare i taget.)
Tillsammans med min son står annars spelen vi kan spela tillsammans samtidigt, och som inte är för komplicerade för honom, högst i kurs.
De här spelen spelar vi helst:
1. ”Bubble Bobble” – har vi faktiskt klarat hela vägen till den sista nivån (se bilden) men där tröt tålamodet för sonen. Annars är spelglädjen och enkelheten i spelet väldigt tilltalande. Och att man verkligen samarbetar för att klara banorna. De små drakarna som blåser bubblor är moderna klassiker och är bekanta inte bara för dem som spelade Nintendo utan även för alla med hemdatorer från Commandore. Här kan du testspela i webbläsaren.
2. ”Super Mario Bros” – kan vi inte spela tillsammans men Nintendos flaggskepp är tillräckligt intressant för att turas om att spela. Spelet är helt otroligt bra för att var från 1985 och hade stor del i tv-spelets succéhistoria. Enkel, men fin, grafik, superb kontroll, god variation och lagom utmanande är det när Mario eller hans bror Luigi hoppar ut på äventyr bland svampar och sköldpaddor. Trots att spelet fått många starka uppföljare är ändå den första versionen i en klass för sig. Möjligtvis är det nostalgin som talar här, men inte enbart den. Spela kan du göra här.
3. ”Mario Brothers” – en personlig favorit som jag numera får övertala min son att spela. Här hjälps Mario och Luigi åt att rensa avloppssystemet från ohyra. Genom att hoppa under dem blir de av med sköldpaddor, krabbor och hoppande flugor. Trots att banorna ser likadana och den enda variationen utgörs av vilka djur som kommer ut ur avloppsrören tilltalar spelet mig. Tempot ökas eftersom och den rosa krabban är aldrig att leka med. Här kan du prova spelet.
4. ”Rampage” – om den föregående var min favorit är det här min sons. Åtminstone var det det ett tag, men bristen på variation i spelet har gjort att även han numera kan tänka sig andra spel emellanåt. Här spelar man också tillsammans. Den ene är en jätteapa (typ King Kong) och den andre är en jätteödla (typ Godzilla) och målet är att riva höghus genom att klättra på fasaderna och slå sönder dem. Man får se upp för de helikoptrar och soldater som försöker stoppa en. Ett klassiskt arkadspel som är kul en stund. Klicka här för att riva några hus.
5. ”Ice Climber” – en verklig Nintendo-klassiker eftersom det var det spel som följde med konsolen när den köptes. Åtminstone om man handlade redan inför julen 1986. Jag provade att styra de små hoppande och klubbviftande eskimåerna för första gången på Åhléns i Umeå och var såld direkt. Det här var något annat än kompisarnas ”press play on tape” och dåligt inställda tonhuvuden. Att man spelar tillsammans och med lite träning kan få oerhört bra kontroll på de små spänstiga figurerna är ”Ice Climbers” styrka. Att klara alla 32 banorna är en verklig utmaning. Testa spelet i webbläsaren här.
6. ”Excitebike” – också ett av de allra första spelen som kom till konsolen. Ett motorcykelspel där man kör ensam mot klockan över halsbrytande hinder eller kör samma banor med obstruerande motståndare. Själv minns jag att jag gillade möjligheten att bygga egna banor men det är för komplicerat för en fyraåring. Trots den begränsade grafiken är spelglädjen och känslan god. Möjligheten att styra motorcykeln i luften och sätta landningarna för att tappa så lite fart som möjligt är något som kräver sin förare. Prova här och se om du klarar under minuten på första banan.
7. ”Clu Clu land” – är ett spel vi upptäckt ganska nyligen. Jag spelade det inte särskilt mycket när jag själv var liten, bara vid något enstaka tillfälle då jag fått lov att hyra spel till konsolen. Men det är rätt udda då man styr var sin liten val och ska ta sig över en spelplan och bilda ett förutbestämt mönster. Man styr genom att snurra runt de stolpar som finns på spelplanen vilken gör det rätt annorlunda jämfört med andra spel. Det gäller att se upp för taggiga motståndare. Anledningen till att vi spelar det är främst för att det är kul att få fram mönstren tillsammans och att det är en sådan utmaning att styra valarna. Prova ”Clu Clu land” här.
Många andra Nintendo 8 bitars-spel som går att spela i webbläsaren hittar du här.
Jaa..kanske det går att lära en farmor att spela. Barnbarnets fingrar dansar över tangenterna och : ” kom farmor , vi spelar två”. Farmor: ” men jag kan inte”. Barnbarn: ” jo kom det är lätt”.