Jag vet inte hur många gånger jag har dissat ”Beck”-filmerna men det är fler än jag orkar räkna. Alltså är det dags för en liten applåd när den senaste filmen på bio visade sig vara uppryckning.
”Levande begravd” är den inte fullt så originella titeln på en film som inte heller är speciellt originell. Man kan Martin Beck och Gunvald Larsson vid det här laget, man har sett den här sortens mördare förut, man känner igen en falsk ledtråd när man ser den och man anar vart det hela ska leda. Men så är det här också en genrefilm där gränserna är ganska tajta.
Trots allt detta så är ”Levande begravd” en klar förbättring. Historien håller ihop, det är inte för mycket personliga utvikelser, det är spännande och stilen är funktionellt slagkraftig. Persbrandts Gunvald Larsson är dessutom både mänsklig och smårolig. Det enda jag skulle vilja slippa är Peter Habers eviga suckanden, men det är väl att begära det orimliga.
