GW passar i långsam lunk

Att återse en svensk tv-serie från 1982 är inte alldeles angenämt.
Så långsamt, så töntigt och så träigt allt är.
Men filmar man en bok av Leif GW Persson kan det vara bra.

Grejen med Leif GW Perssons böcker är att han inte försöker göra polisarbetet spännande eller att poliserna ska framstå som spännande eller sexiga. Tvärtom, poliserna är alldeles vanliga svenskar som arbetar, suckar och försöker göra sitt bästa.
Ibland går det bra, ibland går det inte alls.

För att visa hur tråkigt, svårt och svårbearbetat ett spaningsmord kan vara skrev Leif GW Persson ”Profitörerna” som handlar om hur en prostituerad hittas död. Men boken visar också hur hyresvärdar och andra lever gott på kvinnornas slit.
Den här boken blev en mini-serie 1982 på knappt tre timmar som nu getts ut på dvd. Här får vi se unga upplagor av Krister Henriksson, Sven Wollter, Lennart Hjulström, Ulf Brunnbnerg och – i en kort gästroll – Leif GW Persson själv.
Det är rätt taffligt på många sätt och den som vill ha lite action har inte mycket att hämta. Men den där svenska dramalunken passar också berättelsen. Det här handlar om ett vanligt spaningsmord där ingen försöker leka hjälte utan mest vill lösa sin arbetsuppgift.
Dessutom slipper vi alla privata utvikningar där poliserna försöker kommunicera med sina barn.

Det är svårt att säga hur bra det är rent objektivt, men jag hade trevligt när jag såg ”Profitörerna”. Det enda som förbryllade mig var Pelle Berglunds grepp att ha samma inledning till alla tre avsnitten. Den idén har inte överlevt.�

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *