Claude Chabrol blev 80 år. FOTO: SCANPIX
Han debuterade för mer än 50 år sedan och sedan höll han igång in i det sista. Claude Chabrol var ojämn men han har gjort en hel hög utsökta filmer.
I helgen kom beskedet att Claude Chabrol har dött vid 80 års ålder och då kom jag att tänka på när jag upptäckte hans storhet. Det var 1992 och han var en av gästerna på Midnight Sun Film Festival i finska Sodankylä. Jag hade väl sett några av hans filmer tidigare men var inte ett fan precis, men i Finland fick jag dock se hans allra första filmer och de var alldeles förtjusande: fräscha, livfulla och roliga. En ren fröjd att se. Sedan dess har jag haft full rspekt för honom som filmskapare.
Han debuterade 1958 med ”Vännerna” och var med det en av grundarna av ”den franska nya vågen”, vilket var ett samlingsnamn för en samlinga unga regissörer som ville bort från de tråkiga studiofilmerna och istället komma ut på gatorna och filma.
Sådant har hänt både tidigare och senare men den här vågen bestod av betydande namn som Francois Truffaut, Jean-Luc Godard, Jacques Rivette, Agnes Varda och Eric Rohmer och fick därigenom extra tyngd.
Senare utvecklades de olika regissörerna åt olika håll och Chabrol hade en förkärlek för Hitchcock och små blodiga dramer i de borgerliga hemmen. Han blev aldrig storslagen men emellanåt blev hans filmer kanske väl försiktiga, som tittare kunde man känna ”jaha, var det inte mer”.
Andra gånger fick han in fullträffar som ”Violette – giftmörderskan”, ”Ceremonin” och ”Svart ängel”.
Hade jag haft en hatt hade jag tagit av mig den och bugat i respekt för en både flitig och skicklig regissör.
