Lånarna från Studio Ghibli

Studio Ghiblis senaste långfilm, ”Kari-gurashi no Arietti”, är baserad på den barnboksklassikern ”Pojken och lånarna” av Mary Norton. Den har redan kommit ut i Japan, visades i Storbritannien i juni och släpps i USA 2012.Många av filmerna från Studio Ghibli hör till mina favoriter. Till exempel ”Laputa”, ”Spirited Away” och ”Kikis Expressbud” är fantastiska filmer. Men när Studio Ghibli börjar snegla mot böckerna börjar jag känna lätt bävan.

Jag har inte kunnat förlika mig med vad de gjorde med Det levande slottet (”Trollkarlens slott”) av Diana Wynne Jones. Boken är en av mina absoluta favoriter och filmen var kort sagt en mycket fri tolkning av den. De lämnade precis så mycket av originalberättelsen att det blev irriterande och resten var helt annorlunda. Och efter att ha sett Studio Ghiblis misshandel av Ursula Le Guins värld och karaktärer i Legender från Övärlden – jag håller med författaren i frågan – så känner jag mig djupt skeptisk till ännu en Ghibli-film med rötter i en bok har har älskat och läst om och om igen.

”Kikis Expressbud” är också baserad på en bok med samma titel av Eiko Kadono, men den ligger mycket närmare originalberättelsen än de andra två (en riktigt bra och gullig bok Kiki-älskare rekommenderas att läsa även de andra böckerna i serien). Den är också gjord mycket tidigare. Kanske har framgången under årens lopp gjort att Studio Ghibli tagit sig rätten till större och större friheter. Kanske är skillnaden på något vis kopplad till olikheter i berättarstrukturerna mellan Japan och det anglosaxiska väst – Studio Ghibli gör trots allt i första hand sina filmer för en japansk publik och utformar dem för att tilltala hemmakulturen, precis som Hollywood gör i sina tolkningar och re-makes av internationella succéer. Det går bara att spekulera.

Men orsaken spelar egentligen ingen roll. Poängen är att i det här fallet kan det löna sig att vara lite avvaktande till filmen om man som jag har en relation till boken. Hayao Miyazaki har själv varit med och skrivit manus till ”Kari-gurashi no Arietti”, vilket han inte gjorde för ”Legender för Övärlden”, så det kan hända att det inte är en total katastrof. ”Det levande slottet” är trots allt omtyckt bland dem som inte stör sig på den knepiga relationen till originalberättelsen. Men utifrån tidigare filmer så är det nog bara att ställa in sig på att de verkliga lånarna riskerar vara Studio Ghibli och att resultatet i så fall kommer att ha mycket lite med originalet att göra.

1 kommentarer

Lämna ett svar till Maja Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *