youtube::pyMd19sE6U4::
Från ett svenskt perspektiv är hon kanske underskattad men Etta James var en makalös sångare. Nu är hon borta.
Hennes stora tid var 1960-talet. Hon hade en hel rad hits i början av 60-talet då hon spelade in för bluesbolaget Chess records. Under 1967 och 1968 åkte hon ett flertal gånger till Rick Halls studio i Muscle Shoals där inte minst ”Tell Mama” blev en stor succé, med den lika fantastiska ”I’d rather go blind” som b-sida på singeln.
Men Etta James var en människa med problem. Hon hade ett långvarigt heroinmissbruk som även ledde till fängelse och så sent som häromåret fick hon hjälp med sitt tablettmissbruk. När hon dog hade hon också alzheimers.
Sådant skadade givetvis henne personligen men gjorde också att hennes karriär tog stryk. Ändå var hon aktiv och jag återkommer gärna till ett album hon gjorde 1997, ”Love’s been rough on me”. Det är en samling ganska sorgsna sånger där Etta James får utrymme att uttrycka sin smärta och besvikelse. Det var nog meningen som ett countryalbum men det är lika mycket blues och soul på det genreöverskridande sätt som riktigt bra amerikansk rotmusik kan vara.
Vill man veta lite mer om Etta James kan man se ”Cadillac records” om Chess records där Beyonce spelar Etta James. Där får man en inblick i skivbranschen under 1950- och 60-talen, men se upp, filmen är förenklad och lite sentimental. Originalet är bättre så jag väljer en duett med Dr John där de ger sig på ”I’d rather go blind”.
Hon dog fredag 20 januari och skulle ha fyllt 74 år på onsdag.
