Mycket, men lite

Det händer mycket nu i livet. Nästa vecka kan jag säga att jag har en 2-åring, en 3-åring och en 4-åring. Det ger lite tårar i ögonen, eftersom den tid som varit aldrig kommer tillbaka och faktiskt har varit fantastisk. Nu är det nya mål som gäller.

4-åringen pratar mycket om när hon ska börja skolan. Varje gång vi passerar skolan för att vara precis. Jag försöker lugna henne lite med att det är ett länge kvar. Hon brukar nöja sej med det, tills vi passerar nästa gång.

Vad 3-åringen har för mål vet jag inte. Hon härmar mest sin storasyster i allt hon gör. För någon kväll sedan lekte de snällt i sitt rum. Trodde vi i alla fall. När jag tyckte det lät misstänksamt gick jag dit. Då var det två tjejer i den övre sängen i loftsängen. En sprang och den andra skulle hoppa från kanten. Inte undra på att det går åt mycket hårfärg…

Min 2-åring verkar vara mest intresserad av ”kan själv” och att lära sej prata. Så tålamod är det som gäller.

Mitt mål är att i höst kunna starta ett företag som gör att hushållet går runt. Jag har inte i dagsläget några större vinstplaner. Jag vill jobba med det jag kan och är bra på. Konstigare än så är det inte.

Allergi mot citronsyra

Två av mina döttrar är antingen allergiska eller överkänsliga mot citronsyra. Om de äter något som innehåller citronsyra (E330) får det utslag och klåda. Som den informationsätare jag är så läste jag givetvis på om citronsyra när vi började misstänka att det var vad de reagerade på.

Det finns naturlig citronsyra och framställd citronsyra. Den som framställs kan framställas på olika sätt. Det sätt som jag tyckte var mest underligt var när den framställs genom att svartmögelsvamen Aspergillus Niger får växa i socker/saltblandning med god syretillförsel och då bildas citronsyra som fälls ut och renas. Det är inte testat om det kan finnas kvar mögel i den framställda citronsyran. Mina barn kan äta citrusfrukter och dricka apelsinjuice där det finns naturlig citronsyra.

Citronsyra kan finnas i det mesta. Det finns i korv, köttbullar, glass, godis, kex, bröd, kryddor, maräng… Så vi läser på förpackningarna och det går rätt bra.

 

Scharlakansfeber?

Igår började lillan få lite prickar i ansiktet. På kvällen var det små prickar på hela magen. Hon sov jättedåligt och till slut blev Greger tvungen att sova i hennes rum. Idag har hon även prickar på ryggen och benen. Prickarna börjar bli rödare och ”flyta” samman lite. Jag tycker att det ser väldigt mycket ut som Scharlakansfeber. Så imorgon blir det att ringa och försöka få en tid på Hälsocentralen för provtagning. Om det är scharlakansfeber är det antibiotika som gäller.

Scharlakansfeber är smittsam, men två dagar efter påbörjad antibiotikakur så ska det inte smitta. Det innebär inget dagis för henne i veckan. Sen får vi räkna med att de andra två åker på det också. Så kanske alla barnen är på dagis igen om 1,5 vecka.

VABBA på stan

Idag hade Aurora feber så det blev inget dagis för henne. Hon fick haka på mej istället. Vi tog bilen och åkte iväg för att handla lite. Det blev problem när jag glömt föra över pengar och Nordeas mobilbank som vanligt krånglade. Så det blev en prioriteringshandling. Med andra ord så köpte jag kaffe till oss vuxna och godis till barnen.

Sen åkte vi och åt lunch med maken. Aurora var så trött att hon nästan somnade vid bordet. Efter lunchen fick hon lägga sej i vagnen och sova en stund. Så jag strosade fram och tillbaka på stan. Fortfarande utan pengar. Sen när hon vaknade gick vi och fikade. Sen var det dags att hämta hem dagistjejerna. Dagen flöt bara iväg. Inget vettigt blev gjort, men det är så ibland.

Kaffe och kramar ger ändå en bra dag!

Lyckan och kärleken

Jag har lyckan att ha tre fina döttrar. Inte perfekta, men de är mina och det märks. De har alla tre fått vackra bruna ögon precis som mej. De verkar dessutom ha fått mitt humör som gör att ögonen rätt lätt ljungar och lyser svarta i ilska. Samma bruna ögon kan le på barns smittande sätt. Ibland förvandlas dessa ögon till hundögon, som bedjande tittar någon in i ögonen.

Precis som sin mamma och pappa pratar de mycket och gärna.

Min yngsta dotter, Aurora, pratar inte med ord, men det kommer det långa haranger på hennes eget hemgjorda språk. Hon verkar inte bry sej om att vi pratar olika språk utan förväntar sej att vi gör det hon säger. Gör vi inte det hittar hon på hyss tills vi kommit på vad det är hon vill. Aurora blir 2 år om en månad.

Min mellandotter, Tindra, pratar oftast samma språk som vi. Ibland förstår vi inte vad hon säger, men hon upprepar tålmodigt tills vi verkar ha förstått. Hon tjattrar konstant och nickar då och då för att bekräfta att det är som hon säger. När hon inte får som hon vill börjar hon gråtskrika högljutt. Tindra är 3,5 år.

Min äldsta dotter, Felicia, pratar obehindrat och har kommit in i en mer grubblande fas. Hon kan plötsligt vid matbordet börja prata om allt från döden till att låna ut bilen. Det kommer svåra frågor då och då. Hon tycker att hon är nog gammal att bestämma själv. Hon är 4,5 år och är den med mörkast ögon.