Föreläsningsfri dag är inte en ledig dag

Jahapp, då var helgen över. Lördagen spenderades tillsammans med en trio trevliga herrar, internationell mat (tacos) och en underhållande dvd med Ministry. Därefter drog vi på Scharinska och kollade in en konsert med Lesra, jag skrev ihop ett blogginlägg som jag idag har lite svårt att tolka och sedan kollade vi på en i sällskapets blödande näsa (inte min). Näsan hade tydligen hamnat i en mosh pit (Bosse the länsantikvarie kan vara lugn, kaklet höll) och fick utstå några smällar. Tog en bild på näsan och näsans ägare i fråga men tjänn… känner jag de tu rätt så vill ingen av dem delta här. Fick även lite feedback på min närvaro bland sociala medier och tydligen är det bäst för alla om jag har en blogg att skriva av mig på så slipper mänskofolket som är vän med mig på Facebooks dras med en massa dravel i form av statusuppdateringar. Tilläggas bör att jag höll med i det som sades.

Igår premiärspelade jag fotboll med två ordentliga träben som medhjälpare, tåfjuttar hit och dit mest hele tiden. Kvällen spenderades i soffan med ljumskar så spända att jag fan ta mig hade kunnat spela introt till Nothing Else Mathers på dem om det inte vore för att jag är totalt talanglös när det kommer till att spela gitarr (och trummor, mungiga, trumpet unt so weiter).

Nä, nu ska jag lyssna på Finlands schlagerdänga ”Tjäääär otan tjänsloooor”!

Freitag macht frei

Värsta grymma fredagen. Började med att kliva upp och känna mig rätt ointresserad av det mesta så det löste jag med att äta lunch kl 10.30 och läsa om Breiviks rättegång. Sedan fick jag tummen ur och knatade ner på stan med en massa småmynt som jag tänkte växla in på banken. Tyvärr tänkte Swedbank tvärtom och byggde om istället så växelmaskinen var ej i bruk. Skam den som ger sig, tänkte jag med en rent Gunde Svansk syn på livet och gick till Forex och passade samtidigt på att avsluta ett konto där. Sedan kom Robban ner på stan och vi åt Schengens sämsta rullkebab, men som de artiga svenskar vi är tackade vi ändå för måltiden och gick därefter till HM. När jag kom hem slöt jag cirkeln och såg en helt värdelös dokumentär om Breivik som medförde att jag var tvungen att ringa till producenten och be om att få tillbaka min bortslösade timme. Det fungerade av någon anledning rätt dåligt så jag fick tröstäta en rätt kass pastarätt (som jag gjorde själv) istället och slösurfa på the internets.

Som sagt, värsta grymma fredagen…

Om det finns en Gud där uppe

Ser han till att kvällens SM-final i ishockey blir den sista. Inte för att Björklöven är laget i mitt hjärta och att jag omöjligt kan glädjas åt att Schtaaaan får fira ett guld. Nä, utan för att firma Jihde/Wikegård är så vedervärdigt katastrofala som programledare att jag numer får en allergisk reaktion så fort jag hör deras röster. Obehaget som väller fram i mig när jag ser deras fejjor i rutan börjar anta sådana proportioner att jag snart väljer att lyssna på Takida istället.

KOM IGEN NU TIGERS!

Ett annorlunda samtal

Det ringde på min telefon igår när jag var på jobbet. Jag svarade och resultatet blev kanske inte riktigt vad jag eller den som ringde hade tänkt sig:

Jag: – Hej, det är Tobias!
Okänd:- Hejsan, det är Carlsson! replikerade mannen i den andra luren och jag, som förvisso känner en och annan Carlsson, kunde inte placera rösten.
Jag:- Ja, hej… svarade jag med viss förvåning.
Okänd Carlsson: – Jag ville bara meddela en tråkig sak. ”Slangen” har lämnat oss.
Jag: – Jaha… Det var tråkigt att höra. Men, alltså. Vem är ”Slangen”?
Okänd Carlsson: – Vet du inte vem ”Slangen” är?
Jag: – Näe, det gör jag nog inte. (och gudarna ska veta att jag desperat bläddrade igenom minnet efter en person som går under smeknamnet ”Slangen”)
Okänd Carlsson: – *tystnad* Men… *fortsatt tystnad*
Jag: – *tystnad* (tänker att det här börjar bli jävligt jobbigt)
Okänd Carlsson: *klick*

Jag står som ett fullständigt frågetecken och fortsätter fundera på om jag känner någon ”Slangen”. Några minuter senare ringer det igen:

Okänd Carlsson: – Ja, hej igen…
Jag: – Hej…
Okänd Carlsson: – Du är inte från Tärna?
Jag: – Näe…
Okänd Carlsson: – Då ber jag så mycket om ursäkt. Hej då.
Jag: – Hej då…

På något konstigt sätt blev det där samtalet ungefär som i en film där huvudpersonens alla vänner har gömt sig för att hoppa fram och skrika: – Surprise! men tystnar snabbt när de ser att det är fel person som klivit in genom dörren. Sedan gör huvudpersonen entré sekunderna senare och då står alla redan synliga och det enda som händer är att någon muttrar lite och försvinner sedan iväg till bålskålen. Jag säger inte att besked om dödsfall är att likna vid en överraskningsfest, jag säger bara att jag önskade att den rätte Tobias fick beskedet från första början.

Kreativt tänkande

”I heard a great story recently, I love telling it, of a little girl who was in a drawing lesson, she was 6 and she was at the back, drawing, and the teacher said this little girl hardly paid attention, and in this drawing lesson she did. The teacher was fascinated and she went over to her and she said, ”What are you drawing?” and the girl said, ”I’m drawing a picture of God.” And the teacher said, ”But nobody knows what God looks like.” And the girl said, ”They will in a minute.””

– Sir Ken Robinson