Det är skolpengens fel.

Det borde vara dags att sluta debattera friskolornas vara eller icke vara. Vinsttak och kvalitet har varit dominerande ämnen i debatterna. På något sätt känns det som att man vill hitta en medicin som avhjälper problemet i stället för att utröna orsaken. Friskolornas intressen för skolverksamhet bottnar i det faktum att det finns ett ekonomiskt utrymme som är intressant för vinstbenägna företag.
Faktum är att det är skolpengen som ställer till det. Den tycks vara så väl tilltagen att den väcker riskkapitalbolagens vinstbegär. Att de har gjort vinster, stora vinster, är bevisat. Att dessutom få pengar i förskott för icke utfört arbete verkar lockande. Vilken annan bransch-/verksamhet har sådana säkra förmåner.
Det borde naturligtvis vara så vid en förändring att de faktiska kostnaderna för verksamheten skall ersättas i vanlig ordning. Utöver detta måste regelverket förstärkas, utövarens lämplighet skall prövas, och de ekonomiska kraven (buffertkapital) måste vara uppfyllda. Kvalitetskraven måste skärpas och att välja elever skall förbjudas. Skolinspektionens regelverk måste förstärkas och det fria skolvalet revideras för att förhindra ökad segregation. Även religiösa friskolor bör förbjudas.
Kravet på huvudmännen måste i fortsättningen vara väl fungerande skolor som förmedlar kunskaper till eleverna så att de klarar kraven. 

Bostadsrättsföreningarnas ekonomi.

En ekonom från Swedbank har granskat ekonomin hos 1000 bostadsrättsföreningar och påträffat stora brister i den ekonomiska förvaltningen. Det övergripande problemet är att föreningarna avsätter för lite pengar till underhållet av föreningens egendom. Det finns inga långtidsplaner för underhållet som får genomslag i budgeten utan avsättningens storlek blir ofta en fråga om utrymmet i budgeten och då uppstår det faktum att de bostadsrättshavare som bor nu för tillfället har för låga avgifter medan de som kommer om 5 – 10 år får betala kalaset. I sin utredning påtalar han behovet av avgiftshöjningar i storleksordningen 500 kr/mån för många föreningar och ända upp till 1000 kr/månad för de sämst skötta föreningarna.
Detta faktum har påtalats tidigare så det är inte någon direkt nyhet, möjligen är avgifts-höjningarnas storlek ytterst besvärande. För att råda bot på denna avart bör föreningarna därför kräva kvalitetssäkrad ekonomisk förvaltning av de företag de köper den ekonomiska förvaltningen av. Ekonomen måste ha tillgång till nödvändiga handlingar för att kunna bedöma om föreningen har långsiktig balans i ekonomin med alla inlagda poster på kostnadssidan och med tillgängliga poster på intäktssidan i budgeten. Då blir det budgetens kostnadssida som avgör intäkternas storlek, inte tvärtom, som ofta har tillämpats. Långtidsplaner för budget och underhåll bör upprättas löpande för att långsiktigt ha kontroll på ekonomin. Måste normala underhållsåtgärder finansieras med lånade pengar har avsättningen till underhållsfonden varit för liten, det kan vara en bra måttstock.
Avsättningens storlek till underhållsfonden måste vara behovsstyrd inte som ofta har tillämpats, budgetstyrd. Målet måste vara en verklighetsbaserad ekonomi för att säkerställa att bostadsrättshavarna betalar rätt avgift för sitt boende vid varje tillfälle.

Den radikala islamismen i Sverige måste stoppas.

Försvarshögskolan har presenterat en rapport som beskriver läget i Sverige. I rapporten framgår att antalet våldsbejakande islamister har tiodubblats. Ett allvarligt problem som behöver åtgärdas av både regeringen och organisationer.
Vi kan inte tillåta predikanter sprida sitt människofientliga budskap. Det måste till en kraftig motkraft ganska omgående då de till dags dato fått härja fritt. De sprider en lära som vi inte på något sätt kan acceptera. I stället bör det skapas förutsättningar att förbjuda förkunnandet och utvisa dessa ondskans män.
Svenska kyrkan har vid vissa tillfällen samverkat med muslimer. Man må tycka vad man vill om detta men det tycks drabba kyrkan då allt fler lämnar Svenska Kyrkan. Det som är ytterst förvånande är att muslimerna inte tar kraftigt avstånd från alla avarter inom islam samt terrorhandlingar i religionens namn. Detta skapar misstänksamhet mot islam och därmed

Umeå kommun satsar på välfärden.

Kommunalrådet har uttalat en klar inriktning av kommunens politik de kommande åren. Det blir mindre skrytprojekt och mer välfärd, ett välkommet besked. Nu gäller det att fördelningen blir så bra som möjligt då det finns brister på flera områden. En klar inriktning av politiken inför kommande val alltså. Det kommer att bli ett stadigt köttben för moderaterna som ju vill minska på välfärden enligt Kristersson. Skiljelinjerna blir tydligare för väljarna i en allt suddigare politisk karta. I dag ligger mitten öppen och det blir allt trängre på högerkanten.
Den eviga frågan om skattesänkningar, som är moderaternas mantra, har varit en evig följetong ända från Gösta Bomans dagar. Jobbskatteavdragen har varit en framgång för de som redan har tillräckligt. Tyvärr kan man säga att moderaterna är bäst på att försämra för statskassan och för de som redan har det sämst. I höger-kretsar ger det säkert pluspoäng.

Nu får det vara nog.

Skjutningarna fortsätter och medborgarna vågar snart inte gå ut p.g.a. risken att träffas av någon förlupen kula. De kriminella gängen håller på att ta över samhällen speciellt i förorterna runt våra storstäder. Nu måste det ske någonting radikalt. Regeringen måste sluta prata om skärpta straff och fler poliser för det leder ingenvart.
Nu krävs det handling. Upprätta en tillfällig lag som ger polisen rätt att fängsla /internera de kriminella personerna de redan känner till upp till ett år. Det ger polisen rådrum i det fortsatta upprensningsarbetet. Regeringen är skyldig att skydda medborgarna mot ligister och skurkar.
Utvecklingen inom polisen med många avhopp beror till en del på utvecklingen inom den kriminella världen. De tillåts härja fritt med sina uppgörelser som då skapar miljöer där poliser ofta blir utsatta för livsfarliga situationer. Politiker bör fråga sig vad samhället bör göra så att polisyrket inte innebär att de ibland får offra sina liv. Det är inte särskilt lockande att vara polis idag när kriminella gäng verkar få härja utan att bli nämnvärt störda. Arbetsmiljön för poliserna måste avsevärt förbättras för att locka tillbaka avhoppade poliser och för att göra polisyrket mer attraktivt.

 

Sverige, välfärdslandet.

Vi lever i ett fantastiskt land med en välfärd som saknar motstycke. Det gäller att se vad som åstadkommits genom åren och vara tacksamma för det. Välfärden är bra men den kan också skapa krav på samhället på saker som i en del fall borde utföras av oss själva. Risken finns att vi blir som fågelungar med ständigt öppna munnar med krav på mer.
Vi betalar skatter som många välbesuttna anser vara för höga. För skatterna får vi ett fantastiskt bra samhälle även för medborgare med låga inkomster. Fattigdomen har genom åren bekämpats med framgång. Det borde vara en självklarhet att alla människor som kan arbeta skall arbeta och betala skatt. Tyvärr har vi medborgare som av olika anledningar inte kan arbeta. Dessa människor har också ett existensberättigande och därför måste de få stöd till ett drägligt liv.
Det borde kännas som en självklarhet att rika människor delar med sig till andra människor i samhället som har sämre förutsättningar. Rika människor är ofta duktiga men ibland har de ärvt sin rikedom och den har i grunden tillkommit med god hjälp av många hårt arbetande människor. Det är ju faktiskt så att om en affärsman inte får några kunder till sin affär så blir det konkurs. Därför tjänar alla på ett jämställt samhälle där människorna har drägliga levnadsvillkor och som har ekonomiska förutsättningar att handla av mannen med affären. Då snurrar hjulen.

Centerns ekonomisk-politiska talesperson.

Källström är centerns ekonomiska talesperson. Som sådan ger han intrycket att vara en politiker med snabba uttalanden i ekonomiska spörsmål. Kanske inte så noga övervägt men ändå en fingervisning om hur centern tänker om framtiden. Nu måste man tyvärr notera att Källströms uttalanden i ekonomiska frågor inte tycks tas på allvar varken inom centern eller inom andra partier i Alliansen så det måste kännas lite tröstlöst att inte bli trodd.
Om vi tar Källströms åsikter om skattesänkningar så blir nog många överraskade. Att t.ex. sänka skattetrycket till OECD-nivå som han tidigare föreslagit skulle innebära 400 miljarder kr. i minskade intäkter. Ett hårt slag mot välfärden. I årets budget ger han sken av att centern är det parti som sänker skatten mest, 28 miljarder. Däremot minskas bidragen till kommunerna med 12 miljarder. Välfärden verkar inte vara något som han värnar om. Ambitionen tycks vara att ligga till höger om moderaterna när det gäller den ekonomiska politiken.
Centern har under Annie Lööfs ledning vandrat till höger på den politiska skalan. Det börjar bli trångt i högerburen. Nu ligger mitten öppen inför kommande val

Självförsörjningsgraden i vårt land

Idag upplever vi förändringar i vårt land och i våra närområden som aktualiserar vår självförsörjningsgrad i händelse av avspärrningar i någon form. I vårt land pågår nedläggning av jordbruk i en rasande fart utan att regeringen tycks reagera. Förutom alla jobb som försvinner så minskar vår självförsörjningsförmåga drastiskt. Medlemskapet i EU som öppnat våra gränser för utländsk konkurrens har medfört att våra bönder måste konkurrera med bönder i Mellaneuropa som har helt andra förutsättningar.
Att resultatet blir nedlagda jordbruk i Sverige är helt oacceptabelt. För att stoppa detta måste regeringen ingripa och där kommer även vår självförsörjningsgrad in i bilden så detta måste sammanvägas.
I den skrift som MSB i dagarna har skickat ut till alla finns ingenting skrivet om detta livsviktiga ämne. Vid kriser kan man på goda grunder anta att flera länder blir drabbade samtidigt. Om då samma inställning till självförsörjningsgraden finns i alla krisade länder räcker inte maten länge vid en avspärrning. Vi har en övertro på hjälp från andra länder vid en ev. kris. Vi måste själva se om vårt hus.

Vinstjakten i den svenska skolan.

Många minns den friskolereform som regeringen Bildt genomförde 1992 och som skulle leda till att vi skulle få världens bästa skola. Reformen genomfördes under protester som dock inte vann gehör. Den var så sockrad att vissa politiker trodde att reformen kunde vara till nytta även för glesbygdskommunerna. Att sedan år 2016 de fem nuvarande skolkoncernerna skulle göra en samlad vinst på en miljard kr var det nog ingen som kunde föreställa sig.
De bakomvarande krafterna, högern och arbetsgivarna, visste vad de gjorde. De förutspådde vinster för de privata aktörerna i de offentligt finansierade verksamheterna på svindlande 300 miljarder kr. Och det var säkra pengar utan risker. Skolpengen, detta djävulska påhitt, skulle garantera vinsterna. Därför drev de på reformen med högern som frontparti.
Reformen har skapat ett stort problem i den svenska skolan. Vinstjakten är den dominerande drivkraften och därmed uppstår allehanda avarter i spåren av reformen. Effekterna har inte uteblivit utan sammantaget har skolan blivit sämre. År 2017 var 17,5% inte behöriga till gymnasiet.
Nu gäller det för politikerna och professionen att vända utvecklingen till det bättre annars hotas många ungdomars framtid. Det måste bli slut på käbblet och jag vet bäst attityder nu måste det ske en radikal förändring. Utvecklingen i skolan är en skam för Sverige.

Moderaterna och välfärden.

Vi har gång på gång noterat Kristerssons inställning till välfärden. Det är tummen ner, han vill helst avskaffa den. Nu kan det bli svårt i en ev. kommande Alliansregering att nå det målet men han kan ju kämpa för sin övertygelse. Kristersson har väl inte gjort något avtryck som politiker annat än när det gäller utförsäljning av allmännyttan i Stockholm till reapriser. I de fallen visade han en påtaglig energi som t.o.m. ledde till åtalsanmälan. Om han fick några ekonomiska fördelar är inte känt men misstankar finns. Som ev. kommande statsminister kan hans färdigheter, när det gäller just utförsäljningar, komma väl till pass. Han har redan aviserat utförsäljning av Telia och SSAB. Han måste ju se till att finansiera kommande jobbskatte-avdrag. Hans ekonomiska kompetens imponerar dock inte.
Kristersson var, innan han blev partiledare, ifrågasatt inom partiet. Edvard Riedl Umeå arbetade tillsammans med en del andra moderater aktivt för att få bort Kristersson från partitoppen då han tydligen ansågs för belastande med sina utförsäljningar av allmännyttan, taxiresor och resor till Kina på skattebetalarnas bekostnad. Nu lyckades inte kuppen och Kristersson blev partiledare. Som ev. blivande statsminister kommer han nog ytterst noggrant välja sina ministrar. Tror inte att hans minne sviktar.