Igår blev undertecknad tvungen att se loppet om och om igen för att kunna ta in och smälta intrycket från Maharajahs förkrossande seger i Europaderbyt. Det är först idag som jag känner mig tillräckligt samlad för att sammanfatta mina intryck. Handen på hjärtat så fick jag vissa Varenne-vibbar,
och när:
– 70-åriga Jean Pierre Dubois som varit med om en och annan stjärna genom karriären, säger saker som ”det här överträffar allt jag upplevt”.
– Han aldrig verkar kunna bli trött, och beter sig som ett tåg som fått upp farten, och bara fortsätter att ånga på när motståndet fått soppatorsk.
– Han är 20 meter före konkurrenterna i mål, start efter start.
– Stefan Hultman säger något i stil med ”ni fattar inte hur bra den här hästen är, vänta bara tills vi har ställt han i ordning!”
Ja mina vänner. Då är det inte så konstigt att man börjar hoppas och tro att Maharajah – den store konungen inom en snar framtid kommer att utvecklas till en av Sveriges största travstjärnor genom alla tider om han får vara frisk.
***
Några prestationer som värmde i höstrusket på Solvalla:
Beanie M.M. – var som väntat bara bäst i guldfinalen, och han har mycket att hämta om han får vara fräsch. Den spontana känslan är att hästen skulle passa bra i Frankrike.
Glory Southwind – såg dunderfin ut i klass II-finalen och hade vunnit loppet 9 gånger av 10.
Hepburn Broline – var kalasbra från ledningen, och vann enkelt.
***
Utdelningen för sju rätt gick från storleksordningen kaffepengar till espressomaskin när Speedy Gold vann V75-avslutningen. Med andra ord gråter jag inga floder över att mina chansspikar Persos Seaman och Sahara C.Four floppade. Resultatet blev fem rätt, men jag tar revansch under Bollnäs jackpotomgång nästa vecka istället.�
