NEDSKÄRNINGAR OCH KLASSFÖRAKT

Många har uttalat sig om nedskärningarna inom barnomsorgen, högt och lågt. Barnskötarna som yrkesgrupp har både nedvärderats och använts som slagträ, en hel del svammel med andra ord.

Vi börjar med att konstatera att nedskärningarna drabbar barnen, personalen och alla oroliga föräldrar. Oavsett hur effektiviseringarna ser ut så är gränsen nådd, det blir inte bra för någon. Det behövs mer medel till förskolan, inte mindre.

Umeå kommun har i jämförelse med liknande kommuner haft en hög nettokostnadsavvikelse för bland annat förskolan. Vi delar Per Edbergs (Lärarförbundet) uppfattning i frågan där han i sin insändare menar att en bra förskola måste få kosta [1].

1

Den politiska majoriteten i Umeå tycks inte längre kunna värdera barnomsorgen i den andan – det finns inte mer medel att tillgå säger de. Det finns såklart en sanning i det, nästan alla kommuner står inför nedskärningar men samtidigt har vi under de 14 senaste åren, på ett nationellt plan, röstat fram en borgerlig politisk majoritet som hellre sänker skatter än värnar välfärden.

Vänsterpartiet i Umeå har som enda parti begärt att fullmäktige ska tillskjuta mer medel till barnomsorgen – utan att få gehör.
Vi kan hålla med Vänsterpartiet om att nedskärningarna leder till sämre arbetsmiljö och att det är sannolikt att färre kommer söka sig till arbete inom barnomsorgen [2].


Effektivisering

En av de effektiviseringar som ska aktualiseras är att andelen barnskötare ska öka på bekostnad av förskollärare. Kommunal som organiserar just barnskötare torde då kanske vara nöjda över att yrkesgruppen ökar i antal. Det är en komplex fråga som vi ska försöka bena lite i.

Ingen förskollärare kommer dock att bli uppsagd på grund av arbetsbrist. Andelen barn har ökat och således behövs fler förskolor och mer personal oavsett om det är förskollärare eller barnskötare. Vi har självklart full förståelse för att i synnerhet Lärarförbundet varit kritiska när andelen av deras medlemmar minskar.

Andelen barnskötare föreslås nu öka med 12 % vilket skulle innebära att förskolorna har 50 % förskollärare och 50 % barnskötare.

Förskolans verksamhet är komplex, att utbilda och ta hand om barn vet vi alla är bland det viktigaste och svåraste som finns. Vi tror inte nyckeln till problematiken ligger i att de största och bärande yrkesgrupperna inom förskolan skulle utgöras av en likvärdig andel grupperna emellan. Under decennier har den svenska barnomsorgen varit en av de bästa i världen, även när den övervägande majoriteten av förskolepersonal utgjordes av barnskötare.

Den specifikt pedagogiska utvecklingen har med tiden förändrats och utvecklats. Det är inget snack om att högskolepedagogiken är viktig och direkt avgörande för kvaliteten i förskolan. Även om pedagogiken alltid genomsyrar hela verksamheten är förskoleverksamheten inte enformigt högskolepedagogisk.


Rollfördelning

Det finns olika roller i förskolan för att skapa en dynamisk och utvecklande verksamhet för både personal och barn. Barnskötare och förskollärare jobbar sida vid sida och linjen eller gränsen för vem som ska göra vad må vara tydlig i läroplanen men i praktiken vittnar de flesta inom förskolan om att så inte är fallet. I en slimmad verksamhet blir även erfarenheten väldigt avgörande och många gånger är barnskötarna de i särklass mest erfarna på arbetsplatsen.47

Vi tycker snarare att det behövs mer personal överlag i förskolan. Mindre barngrupper och bättre förutsättningar för de olika yrkesgrupperna att arbeta med sin egen profession. Om förskollärarna ska få användning för sin pedagogiska spetskompetens så måste det skapas utrymme för det. Att andelen barnskötare och förskollärare är lika är inget problem om båda yrkesgrupperna utgörs av fler. Det är bra för barnen, personalen och samhället.

Tyvärr tycks politikerna sakna grundläggande förståelse för denna rollfördelning eller vad syftet åtminstone borde vara med den.
Kanske är de förblindade av att inte ha tillräckliga medel att tillgå.


Kommunals rapport ”De oumbärliga

Rapporten grundar sig i det faktum att utan barnskötare skulle inte förskolans, skolans eller fritidshemmens verksamhet fungera. Barnskötarna arbetar med pedagogik och omsorg nära barnen. I leken, samtalet, i lärandet – de är ständigt närvarande i barnens utveckling.

Valet av rapportnamn syftar till när förskolan fick en egen läroplan 1998 och dåvarande skolminister Ylva Johansson skickade ett brev till samtliga förskolor där hon förklarade att hon betraktade förskollärarna som oumbärliga, även om läroplanen byggde på hela arbetslagets ansvar. Nu drygt 22 år senare är det dags för beslutsfattare och arbetsgivare att även framhålla barnskötarnas värde.

Rapportens syfte är att bidra till en mer sammanhållen och övergripande bild över barnskötares roll i verksamheten, deras arbetssituation samt presentera lösningar på de behov som finns.


Underskatta inte barnskötarna

Nu verkar det som om att en ökad andel barnskötare istället används som ett ekonomiskt styrmedel. Det smakar inte riktigt bra. Nu duger barnskötarna så att säga – som billig arbetskraft. Barnskötarna har alltid varit viktiga och för att klara kompetensförsörjningen är dem absolut nödvändiga.

Det är visserligen positivt att barngrupperna inte behöver minska, men så enkelt är det ju tyvärr inte.

Att som Vänsterpartiet – kräva mer pengar till barnomsorgen men samtidigt ändå hävda att en ökning av barnskötare per automatik skulle innebära en försämring av kvalitén köper vi inte. Att de vill rädda förskolan genom att barnskötare utbildas till förskollärare kan låta fint. Det går dock inte att komma ifrån att resonemanget även har ett inbyggt klassförakt och helt missar hur betydelsefull barnskötarnas kompetens faktiskt är [2] [3].

Vänsterpartiet ser definitivt inte till att höja den oförtjänt låga statusen på Barn- och fritidsprogrammet – en utbildning som fler måste söka till om vi ska klara kompetensförsörjningen.

Det vore väl härligt om alla kunde få en betald högskoleutbildning, kanske är det dags att också byta ut alla vårdbiträden eller undersköterskor och bara ha sjuksköterskor och läkare inom vården…

Nä, vi har olika roller i vården och så även i förskolan. Barnskötarna har en utbildning som inte ska rackas ner på, många har dessutom en gedigen erfarenhet och bär ett tungt ansvar inom förskolan.

I den kvalitets- och måluppfyllelserapport som för- och grundskolenämnden fått står bland annat följande: ”Andelen förskollärare har en direkt koppling till undervisningens kvalitet och därmed hur väl förskolorna ger förutsättningar för varje barns utbildning i enlighet med läroplanens mål.

Vi säger inte emot den tesen, däremot är ”andelen” ett relativt begrepp och kvalitén påverkas även av storleken på den totala personalstyrkan. Därför anser vi att det centrala problemet ligger i andelen barnskötare och förskollärare per barn. Det behövs mindre barngrupper och mer tid per barn för att få en bra förskola.

Självklart vill vi ha förskollärare och högskolepedagogik i förskolan, det är ovärderligt, men vi ska inte förringa barnskötarnas värde. Barnskötarna är en bärande grupp som kompletterar förskollärarna – men de kan även vara de stora förebilderna på förskolan.

14

Det är sorgligt att vi inte har mer medel och att medlen inte kan omfördelas till fördel för barnen och personalen inom barnomsorgen. Personalen inom förskolan borde värderas högre och det kommer inte ske genom nedskärningar. Det behövs mer personal, fler barnskötare och fler förskollärare.

Varken barnskötarnas eller förskollärarnas status kommer höjas av att barnskötarnas kompetens undervärderas. Vi ska komma ihåg att dessa yrkesgrupper byggt upp vårt land.

___________________

Vänliga hälsningar

Anton Markeby, ordförande Kommunal Umeå

Marina Linder, barnskötare och fackligt ombud

Susanne Tikkanen, barnskötare och fackligt ombud

Patrik Ekelund, barnskötare och fackligt ombud

Ann-Helen Ollman, barnskötare och fackligt ombud

Jessica Liljedahl, barnskötare och fackligt ombud

Jackline Demilian, barnskötare och fackligt ombud

Birgitta Johansson, barnskötare och fackligt ombud

Raisa Oscarsson, barnskötare och fackligt ombud

Inger Kröger, barnskötare och fackligt ombud

Jessica Lundberg, barnskötare och fackligt ombud

Carina Frohm Larsson, barnskötare och fackligt ombud

Helena Carlsson, barnskötare och fackligt ombud

___________________

[1] https://www.vk.se/2020-01-09/vad-skapar-de-hogre-kostnaderna

[2] https://www.vk.se/2020-01-08/v-kraver-mer-resurser-till-forskolan

[3] https://www.vk.se/2020-01-27/v-protest-mot-hogre-andel-barnskotare

https://www.kommunal.se/de-oumbarliga-kommunals-professionsstrategi-barnskotare