Den som imponerade mest under lördagen var kanske Chimall T.T. som bara sköljde över fältet och vann på 1.13,2/2100 meter. Det var inga dåliga hästar han sade tack och hej till heller, vilket gör prestationen än mer övertygande.
Hunter Brodde var också kanonbra, då han vann enkelt från ledningen med krafter kvar efter flera tryckare.
Scarlets Aino var ute över perfekta förutsättningar, och toppformen hade mycket riktigt infunnit sig. Han vann enkelt efter ledning från start till mål, och ingen kunde hota den gamla hederssprintern.
När Dame Arrow i V75-inledningen kunde försvara ledningen var mycket vunnet, och trots en vasst spurtande Swept To Victory lyckades ekipaget hålla undan med minsta möjliga marginal. Maid For Tag gick i mål med mycket sparat. Min analys av loppet sprack när norrmannen lydigt kröp ner i rygg på Björn Goop, och Quantum Joyride galopperade. Det blev ingen riktig körning om ledningen, och då var det upplagt för en ny Robertsson triumf.
Båda mina spikar galopperade, men det kändes inte som någon jätteskräll med tanke på det spelmässiga oflytet just nu. Tom Raider som jag trodde var omgångens bästa spik rullade över och galopperar nog fortfarande. Iceland utvecklas mer och mer, och påminner inte så lite om pappa Scarlet Knight. Nu vann han enkelt igen.
Långloppet Örebro International med 400 000 i förstapris blev riktigt sevärt, och jag vill se fler stayerlopp inom rikstoton. Imola November svarade för ytterligare en stark prestation och fick en välförtjänt seger.
En noggrannare titt på målfotot i V75-5 avslöjade att 57-oddsaren Oblige Ås blev tvåa i bronsloppet med minsta möjliga marginal. Istället blev det min lilla favorit M.T.Cherokee som vann loppet, trots att han rumplade till inne på upploppet och tappade mycket fart på detta – en riktig fighter!
I det stora hela bjöds vi på riktigt trevlig travunderhållning, och vi får hoppas på minst lika rafflande lopp nästa vecka då Rättvik är värd för V75!
