Jag har lyckan att ha tre fina döttrar. Inte perfekta, men de är mina och det märks. De har alla tre fått vackra bruna ögon precis som mej. De verkar dessutom ha fått mitt humör som gör att ögonen rätt lätt ljungar och lyser svarta i ilska. Samma bruna ögon kan le på barns smittande sätt. Ibland förvandlas dessa ögon till hundögon, som bedjande tittar någon in i ögonen.
Precis som sin mamma och pappa pratar de mycket och gärna.
Min yngsta dotter, Aurora, pratar inte med ord, men det kommer det långa haranger på hennes eget hemgjorda språk. Hon verkar inte bry sej om att vi pratar olika språk utan förväntar sej att vi gör det hon säger. Gör vi inte det hittar hon på hyss tills vi kommit på vad det är hon vill. Aurora blir 2 år om en månad.
Min mellandotter, Tindra, pratar oftast samma språk som vi. Ibland förstår vi inte vad hon säger, men hon upprepar tålmodigt tills vi verkar ha förstått. Hon tjattrar konstant och nickar då och då för att bekräfta att det är som hon säger. När hon inte får som hon vill börjar hon gråtskrika högljutt. Tindra är 3,5 år.
Min äldsta dotter, Felicia, pratar obehindrat och har kommit in i en mer grubblande fas. Hon kan plötsligt vid matbordet börja prata om allt från döden till att låna ut bilen. Det kommer svåra frågor då och då. Hon tycker att hon är nog gammal att bestämma själv. Hon är 4,5 år och är den med mörkast ögon.
