Japp då var jag tillbaka efter lite bloggsemester. Tro det eller ej men även skrivarfingrar behöver ibland en paus från att hamra blogginlägg.
Men nu har de fått göra annat ett tag, som att klia skägg, testa vantar som de egentligen inte har råd med och göra obscena gester till oskyldiga människor.
Nu är de redo för vardagen igen.
Jag vet inte om jag har sagt det förut, men jag älskar brittisk-engelska. Jag kan lyssna till det hela dagen lång. Och när jag i söndagskväll åkte åkte med bussen mellan Umeå och Lycksele hade jag turen att få en telefontalande britt bakom mig.
”No man, you wouldn’t believe it. We talk about the countryside back home, but that’s nothing compared to this. No I’m telling you, I keep expecting the fucking Blair Witch to pop out. I’m not even joking. Dark, dark woods and every now and again a town pops up. Yeah man, you would hate it.”
Hehe, dessa britter. Det finns ingen häxa här. Det gör det inte!!!
Apropå buss så kan jag meddela att jag nu har tagit konsten att få två säten för mig själv till perfektion. Under en annan bussresa för inte så länge sedan var jag den enda i bussen som hade två säten.
Ni vet rutinen; väskan bredvid dig, dra huvan över skallen, slut ögonen och ha skägg och tatueringar.
Fick dock lite dåligt samvete då jag under resans slutskede öppnade ögonen och såg två föräldrar med småbarn i sin knän sitta och trängas med andra personer.
Lite dåligt samvete, inte mycket.
En annan bussresa satt en man och rabblade ”jag ska knulla Gud” för sig själv oavbrutet i 12 mil.
Jepp…
Jamen som vi ha väntat, välkommen tillbaka.